Annons

Annons

shutterstock_351591752

9 stadier alla som renoverar går igenom

Att renovera får en verkligen att känna sig vid liv. På gott och ont. Mest ont. Residences redaktionschef Imke Janoschek listar 9 känslofester vi upplever under en renovering.

Annons

Du vet när man träffar folk som är mitt uppe i en skilsmässa och som i tromben av känslor, elände och kaos hinner med ett glas vin?

Man får höra om hur det är därinne i tromben och skilsmässokompisen får prata ut, och sedan blir det tyst och han eller hon håller sig fast i bardisken en liten stund och suckar lite.

Efter den där sucken sammanfattas läget undantagslöst så här: ”Jo, man känner ju att man lever i alla fall. Jävlar vad man känner det.”

På sätt och vis måste det ju betyda att vi andra som just inte är i skilsmässans känslotromb är lite avstängda från livet. Vi känner uppenbarligen inte riktigt att vi lever. Vi bara går till jobbet och är gifta, bråkar om surstrumpor på golvet, allt är lojt och vanilla. Men se, så är det inte. Det finns drama, känslostorm och passion även hos oss. Vi lever livet fullt ut i alla fall! FÖR ATT VI RENOVERAR!

Särskilt härligt rasar passionen i de här nio renoverinssituationerna:

1. När familjen plötsligt fått tillökning

Så fort renoveringen startar känner vi livet i oss på ett helt nytt sätt. Bara detta att ha en ny familjemedlem vid frukostbordet varje dag klockan sju på morgonen. Hantverkaren! Som bara efter någon vecka vet mer om dig och dina livsvanor än din egen mamma någonsin kommer att få veta.

2. Att aldrig kunna veta hur det blir

Intrikata diskussioner om färgval, kvarts­lister, centimetrar hit och dit, fasan kring vad en generalskarv på fel ställe kan innebära… Att renovera väcker samma skräckblandade förtjusning som att gå på Gröna Lund. Vad som helst kan hända!

3. Den första överraskningen

Som när det redan första dagen kommer 16 fönster höljda i plast, som små konstverk, och man lyfter på skynket i pirrig förväntan och inser att de inte var gröna som man beställt utan, tja, BRUNA. Då känner man hur det rinner till. Livskraften. Mest i gallan kanske.

4. När grannen ”hjälper till”

När man väl har förlikat sig med sina nya fönster kommer det garanterat en granne förbi och påpekar: ”Den DÄR färgen? Ska det VARA så?” Och så skakar han på huvudet. Hashtag livet, hashtag känslor, säger jag bara.

5. När du känner dig som Alltings Skapare

Plötsligt är den där: den där märkliga känslan av potens och dådkraft när något helt plötsligt är klart. Fastän man inte har gjort någonting själv förutom diskuterat lister och färg. Det får sannerligen livssafterna att rinna till ungefär i samma takt som pengarna rinner ut genom fönstren och ner i rännstenen.

6. Den femtioelfte överraskningen

När det lågpannade innertaket i vardagsrummet sedan rivs bort och det som uppenbarar sig ovanför är det snedaste som din hantverkare någonsin har sett. Det är så snett att fler hantverkare bjuds in för att titta, det är som ett cocktailparty för detta under av klåperi och sättningar i grunden. Det är då man känner livet i sig.

7. När du blundar hårt och bara hoppas

När det står klart att alla som hittills har lagt hand på ditt hus under de 100 åren det har stått har varit enastående klåpare är det viktigt att inte tappa tron. Så du blundar hårt, andas djupt och lägger (mot bättre vetande) allt hopp i händerna på din hantverkare, som vid det här laget är en lika naturlig del av familjen som dina egna barn. Han är Prinsen som kan rädda dig. Och möjligtvis huset.

8. När du inte har den blekaste om vad som händer

Just när du tror att inget kan bli mindre som det var tänkt kommer ett nytt team av hantverkare som har hittat på något märkligt skum som kan vara det enda som kan rädda ditt hus från att försvinna ner i södra Stockholms sumpmark.

”Sju meter ner har vi träffat på fast mark”, säger skumexperterna med glada miner. Triumferande! Sju meter ner, ja det är en sådan sagolik utsaga. Man ser framför sig hur huset sakta sjunker genom sumpmarken ner till jordens medelpunkt och sedan ut på andra sidan. Som i en sådan där roman av Jules Verne.

9. Ljuset i tunneln

Men det mirakulösa skummet som ska sprutas ner i sumpmarken kan rädda oss. Ett mirakel! Ja, det är då man känner att man lever livet fullt ut. Man tar in hela spektrumet av ångest, gungfly, eufori och så lite mer ångest. Inte så konstigt att så väldigt många skiljer sig när hantverkarna väl har lämnat huset. Det är väl det enda som kan motsvara känslofesten en riktig renoveringsgenomkörare kan ge.

Texten är en bearbetad version av Imke Janoscheks krönika ur Residence.

Imke s-v

LÄS OCKSÅ


Annons


Annons

Laddar