En flytt, ett miljöombyte, kan betyda allt. Särskilt om man byter ett land mot ett annat, och inte bara förflyttar sig fysiskt utan även livs- och yrkesmässigt.

För Anna Lilja – tidigare reklam-ad, numera bokaktuell inredare – kom vändpunkten när hon för sju år sedan lämnade Stockholm, där hon bott hela livet, och drog flyttlasset till Köpenhamn.

Det var där, via stans svårslagna utbud av loppmarknader och auktioner, som hennes inredningshobby blev en heltidspassion. Det var där hennes hem, en svårt nedgången 1970-talslya som hon helrenoverade, blev omslag på engelska Elle Decoration. Men framför allt var det där hon en dag 2004, sittande i reklambyrån Peoplegroups konferensrum, insåg att hon var tvungen att lämna reklambranschen efter 15 år.

»Jag och min vd satt i möte om en kundpitch, och chefen tyckte att jag hade gått lite för långt. Jag argumenterade länge för min sak, tills han dunkade näven i bordet: ›Jag hör att du har rätt, men nu är det jag som bestämmer!‹ Då bara lämnade jag rummet. Ett par veckor senare hade jag lämnat byrån.« 

Anna Lilja, 36, låter lättad när hon berättar anekdoten. »I reklambranschen sitter man mest i möten, men jag ser mig själv som kreatör, inte konsult«, säger hon när hon tar emot i sin lägenhet på Kungsholmen, en funkistvåa formfulländat fylld av 1970-talsfynd, skojiga stilblandningar och egensnickrade möbler.  

I dag är hon alltså tillbaka i Stockholm, till familjen och vännerna, med en egen firma, inredningsuppdrag för Filippa K och Family Living, samt kommande boken Home made som »ska inspirera folk till att bygga mer själva«. 

»Det blir ett slags modern snickarbok. När jag inredde min lägenhet i Köpenhamn hade jag inte råd med snickare, så jag och min pojkvän Mats byggde själva. Man kan göra mycket mer än man tror, och det är dessutom kul. Så växte idén fram.«

Skaparglädjen hittas överallt i hennes hem. En specialbyggd tevebänk, med sladdluckor baktill, är konstruerad av köksstommar från Marbodal. Och i ett hörn, två geniala tidskriftshyllor: »De är som vanliga magasinshögar, fast praktiska – man kan lätt rycka ut en tidning längst ner i högen. Jag snickrade ihop dem i min systers garage av överblivna mdf-skivor.«

Denna filosofi av återvinning och hemmagjort återspeglas i Annas kärlek till second hand-inredning och 1970-tal. Den sammetsmaffiga Ligne Roset-soffan fyndade hon på Lauritz.com för 3 500 kronor (»inklusive frakt, det var innan alla svenskar upptäckt Lauritz«), och jakarandaväggen i sovrummet räddade hon från sin barndoms radhushem när föräldrarna tröttnade (»köptes på Ikea 1969, den gick in perfekt längs sovrumsväggen«). Och espresson hon bjuder på serveras i ett grönrökigt 1970-talsglas. »Det finns nåt skönt i det mörka och murriga som jag gillar. Men jag gör det på ett modernt sätt.«

Det är ett år sedan Anna lämnade Köpenhamn, men minnena hänger kvar, och hon säger att hon uppmuntrar alla att någon gång flytta bort, för att ställa tillvaron på ända och upptäcka nya världar.

»Själv fick jag ett nytt liv, lärde mig snickra och skruva, mixa stilar och prylar. Köpenhamns lekfullhet och glädje har jag nytta av i jobbet. Det viktigaste för mig är inte inom vilket område jag jobbar, utan att jag får skapa«, säger hon, och tillägger, nästan reflexartat: 

»Och att jag slipper sitta i konferensrum.«

»Ligne Roset-soffan kostade 3 500 kronor, inklusive frakt! Det var innan alla svenskar hade upptäckt Lauritz.com.«

Bänken har Annas pojkvän Mats byggt av köksstommar från Marbodal. Ljusställning från Julie & Clark (»ljusen säljs ett och ett, men jag tyckte hela ställningen var så snygg!«). Målning med soldatmotiv från Art Copenhagen. Tavla av Beck & Ljung. Inramat hologram från en Kylie Minouge-cd. Små knappar köpta på ett konstgalleri i Oslo. Vas ärvd från mamma. Lampa från Wigerdahls Värld. Puff från Ikea klädd i plysch. Kuddar från Ikea och Julie & Clark. 

Jesusstatyn köpte Annas syster i Rio de Janeiro. »När de kom hem hade tullen brutit av handen på den. De trodde väl att det var något annat än gips i den...«. Ljusstakarna är gåvor och loppisfynd. 

Ljusstakar från Casa Shop i Köpenhamn. Triptyk från S:t Görans Kyrka. Porslinsskalle köpt i Tokyo. Fyra tavlor på hyllan av konstfacksstudenten Katarina Sundkvist Zohari. Guldgubbe köpt på Konstfacks slututställning. Konstverk The End av Bigert & Bergström. 

Den stora jakarandaväggen är en Ikeamodul från 1969 som tidigare stod i Annas barndomshem. När föräldrarna tröttnade tog hon över den, »och den passade perfekt på min sovrumsvägg!« Överkast från Netto. Läderstolen köpte Annas pojkvän Mats second hand i Hamburg och släpade med sig på tåget hem. Gardinerna kommer från en rea på Hemtex. Päls på golvet från Raun i Köpenhamn. 

De små tidskriftshyllorna har Anna gjort av överblivna MDF-skivor, och är en del i det kommande bokprojektet. Harry Bertoias stolar Diamond Lounge Seating. Spargris från Normann Copenhagen. Konstverk med ansikten köpt på Kungsholmens Antik & Kuriosa.

Inredaren och formgivaren Anna Lilja hemma i funkistvåan på Kungsholmen i Stockholm. Tillsammans med skribenten Mårten Jansson och systern Eva Lilja Löwenhielm kommer hon snart ut med boken Home Made. Håll utkik på www.annalilja.se.