inredning

Ingen formjournalist har nått lika djupt in i hjärtat av det imponerande danska designflaggskeppet Normann-Copenhagen som det amerikanska bloggflaggskeppet Apartment Therapy (för övrigt min favoritdesignsajt alla kategorier). När en av bloggar-newyorkarna var i Köpenhamn fick hon en rundvisning inte bara i den otroliga jättebutiken utan även ända in i personalutrymmena.

Och jag fastnar med blicken i personalens matsal.

Jag gillar när saker och ting är lite gråare och vardagligare än man kan inbillas att tro av en glimrande yta. Jag gillar att personalen som jobbar mitt i denna sanslösa livsstilsoas som är Normann-Copenhagen, denna trendfest i spotlightljus och skyhögt i tak både kreativt och fysiskt, precis som alla vi andra löneslavar när klockan närmar sig 12 tar sina snabbhämtade papperspåseluncher och medhavda uppmikrade plastlåderester och bänkar sig i ett trångt, instängt, fönsterlöst kyffe med en trist anslagstavla och – så den stora chocken, mot ena väggen:

Ett naket element!

Känslan av att något fattades i det framväxande reportaget förmörkade eftermiddagen. Så efter ett par timmars misslyckade försök att redigera fram ett större ljus i textstoryn slog jag en signal till kvinnan som bor i lägenheten på Magnus Selanders foto här ovan, en erfaren inredare och stylist som återvänt till Sverige efter tio år utomlands, och som i texten säger att hennes passion för att rita egna hem gränsar till besatthet och började redan med den första lägenheten när hon var i 20-årsåldern – och det som fattas, som våra läsare kommer att vara nyfikna på, är hur en sådan besatthet kommer till uttryck.

Nådde henne djupast inne i Nordiska Galleriets betongväggs-radioskugga och vi hade svårt att få igenom fullständiga meningar via mobiltelefonerna, men fem minuters signalstört telefonsamtal räckte ändå för att jag skulle få den perfekta inledningen på texten, det perfekta målande exemplet på hennes passion och milda galenskap!

»Min första egna lägenhet ritade jag själv«, berättade hon. »Jag lyckades tjata mig till att få bygga en lägenhet inne på en begravningsbyrås kistlager. Begravningsentreprenören gav till slut med sig så jag ritade en liten etta med sovloft på utrymmet jag fick. Och bodde sen granne med en massa begravningskistor!«

Där satt den. Reportaget är i hamn. Kommer i Residence stora julnummer.

Förresten, om ni trycker på mitt namn vid bilden här uppe till höger så ser ni en liten faktaruta där jag beskriver den danska Eilsersensoffan Baseline som mitt livs bästa möbelköp. Det är den som syns även på vardagsrumsbilden här ovan. Den snyggaste soffan jag vet – jag älskar att den är formad som i ett stycke, utan avgränsning mellan stommar och kuddar (och den är allra snyggast utan de stora extrakuddarna). Men jag föredrar den ännu lite mer 1970-talsaktig, till vårt exemplar hemma valde vi en sträv och hasselnötsbrun eko-hi-tech-textil från Kvadrat.