Villa Späckhuggarens exteriör är inspirerad av lokaltraktens gamla magasinsbyggnader. Interiören är modern, med moderna materialval och platsbyggda lösningar som inspirerats av segelbåten med samma namn.

Villa Späckhuggaren –Gammalt möter nytt i arkitektritade bostaden

Villa Späckhuggaren tittar upp i kanten av ett vidsträckt åkerlandskap. Inspirerad av den gamla lanthandel som en gång stod här och samtidigt en supermodern bostad.

Annons
Kika in i Villa Späckhuggaren - arkitektdrömmen i Västra Götaland
Kika in i Villa Späckhuggaren - arkitektdrömmen i Västra Götaland
1:07
Öppna ytor invändigt. Huset är byggt vertikalt.
Öppna, effektiva ytor och trä, betong, valchromat och stålraster som genomgående material. Enkelhet genomsyrar husets sinnrika planlösning.  Foto: James Silverman

Varannanveckorna med barnen i Göteborg och jobb i Stockholm började trötta ut Kalle Lindvall. När han väl kände att tiden var inne för att landa ville han köpa en tomt på landsbygden och bygga sig ett drömhus. Ett luftigt, ändå omfamnande hus som kan rymma en hel familj samtidigt som det skämmer bort den som ibland är ensam.

Annons

Villa Späckhuggaren

Byggnadsår: 2016.

Plats: Kärna, Västra Götaland.

Arkitekt: Andreas Lyckefors, Per Bornstein och Johan Olsson, Bornstein Lyckefors arkitekter.

Utmärkelser: Vinnare av Rödfärgspriset 2018 och Häuser Awards 2019. Nominerat till Dezeen Awards och Villapriset 2017.

Men så värst ensam skulle aldrig Kalle vara i huset, visade det sig. Nära på från start hade han vid drömmarnas skissbord sällskap av Stefanie, hans blivande fru.

Den perfekta tomten

Huvudhuset och gästhuset i Villa Späckhuggaren.
Huset kallas Späckhuggaren efter klienten Kalle Lindvalls danska segelbåt som var en av inspirations­källorna.  Foto: James Silverman

Uppvuxen i Göteborgstrakten och som stor älskare av hav, natur och segling, var det viktigt med ett kustnära boende för Kalle. Den perfekta tomten kom snart i hans väg, vid en skogsdunge i kanten av ett öppet fält, nära havet och endast en halvtimme norr om Göteborg. Lika snabbt bestämde han sig för vilken arkitekt som skulle anlitas. Andreas Lyckefors, partner i Bornstein Lyckefors, arbetar lokalt och är också god vän med Lindvalls syster. Lindvalls mor var också Lyckefors lärare i mellanstadiet. Och det skulle visa sig att det fanns ännu mer som knöt ihop dem båda.

Annons

Upptäckten gav huset ny riktning

När projektet hade startats upp och teamet på arkitektkontoret gjorde research, visade det sig att marken en gång tillhört Andreas Lyckefors farfars farfar och farmor. Exakt på den plats där Lindvalls hus skulle uppföras hade de en gång i tiden en lanthandel som också rymde järnhandel med ett stall. Med den vetskapen och historiska förankringen tog projektet en ny riktning. Det föll sig naturligt att knyta an till vad som tidigare funnits här. Eftersom butiken brann ner för flera generationer sedan fanns inget material kvar att titta på, men andra byggnader i trakten från samma tidsepok kunde studeras: lador, magasin och andra ekonomibyggnader.

Villa Späckhuggarens faluröda huvudhus.
Den faluröda färgen, de vertikala balkarna och enorma ladugårdsdörrarna refererar till traktens lantliga magasin och ekonomibyggnader.  Foto: James Silverman

»Från dessa samplade vi detaljer för att ge huset en lokal prägel. Det var också viktigt att byggnaden tog in landskapet samtidigt som den var omslutande, att den var både inåt- och utåtriktad. Sedan var det så klart en utmaning att rita ett hus med högt uppsatt arkitektonisk ambition som rymdes i den ensamstående pappans plånbok«, berättar Andreas Lyckefors.

Annons

Inspirerad av gamla magasinsbyggnader

Valet föll på att bygga vertikalt, hellre än horisontellt. En lösning som är mer ekonomisk än att ta upp stor markyta.

Gästhuset med platsbyggt bord och Alvar Aaltos stol.
Gästhusets arbetsplats med Alvar Aaltos stol och platsbyggt bord. Lampan Tolomeo, Artemide, ger funktionsljus och Cesita från Santa & Cole står för stämningsljuset.  Foto: James Silverman

»Höjden och bredden är densamma. Det är lådlikt, med ett uttryck nära förknippat med en magasinsbyggnad – men med elegant attityd«, förklarar Lyckefors.

Interiörens olika nivåer skapar rymd

Kök, matplats och vardagsrum på bottenvåningen.
Kök, matplats och vardagsrum ryms i de sociala ytorna på bottenvåningen. Den platsbyggda bokhyllan är ett fint visuellt inslag och erbjuder rejält med förvaring.  Foto: James Silverman

Interiören är uppbyggd i en öppen serie av nivåer som likt en spiralrörelse vrider sig upp över två plan, genom det kantiga ramverket. Bottenvåningen sitter tryggt på en grund av polerad betong och består till stor del av husets största rum med utrymme för arbete, sällskapsliv och matlagning. Intill finns badrum och ett extra sovrum som barnen nu använder som lekrum.

Annons
Säng och hylla i gästrummet på bottenvåningen.
Väggfast säng och hylla i gästrummet på bottenvåningen, som en mysig koj i en båt. Skjutdörrar spar utrymme och möjliggör stora öppningar mellan rummen.  Foto: James Silverman
Trappan i hallen. Villa Späckhuggaren.
Niko Kraljs stol Mosquito gör sig bra som skulptur under trappan i hallen.  Foto: James Silverman
Annons

»För att öka rymdkänslan ville vi ha en sektion med ljus och långa siktlinjer i vertikalled. Med det är kostsamt att ta bort yta så vi valde att ’dra isär’ det övre bjälklaget. Då skapades fler nivåer och rum med olika höjd som flätas i varandra«, berättar Andreas Lyckefors.

Musikrum fanns högt på önskelistan

Villa Späckhuggaren är utrustat med musikrum. Beställaren är jazzmusiker.
En öppning täckt med stålraster förbinder musik- och vardagsrummet med de sociala ytorna en trappa ner. En halvtrappa upp finns ett stort sovrum.  Foto: James Silverman

Med andra ord finns en härlig rundgång i huset men det ordet landar inte så bra hos en musiker, vilket Kalle Lindvall är. Han var tidigare jazztrummis och ett musikrum fanns därför med på önskelistan. Det placerades delvis ovanför bottenvåningens sociala ytor och en öppning med metallraster skapar kontakt mellan de båda avdelningarna. Övervåningen rymmer också Kalles söners sovrum och ett stort sovrum ligger avskilt högst upp i rumshierarkin, en halvtrappa upp från musikrummet. Ljus strömmar liksom ljud och musik genom våningarna.

Annons
quotation-mark

Ett hus måste väcka nyfikenhet och rörelse

Kalle Lindvall

»Ett hus måste väcka nyfikenhet och rörelse. Planen måste också stötta helheten: insida, hus och landskap. Då väger vi in hur huset landar på platsen, hur ljuset rör sig genom rummen över dygnet, hur utblickar ramar in landskapet och öppnar upp rummen«, säger Andreas Lyckefors.

Materialvalen ger samtida uttryck

Plywood, kakel, valchromat, obehandlade ytor. Materialvalen var viktiga i Villa Späckhuggaren.
Råa, enkla och nakna material på insidan, precis som är brukligt i ekonomibyggnader på landet. Plywood på väggar och i tak och polerad betong i gästhuset, liksom i stora husets bottenvåning.  Foto: James Silverman

Trä är det genomgående materialet. Inne är ytorna omålade och råa, precis som i ekonomibyggnader och magasin. Obehandlade kertobalkar, paneler av plywood och valchromat ger ett samtida uttryck.

Annons
Trappan till övervåningen i Villa Späckhuggaren.
Rispapperslampan av Jaime Hayon för &Tradition lyser upp den enkla trappan som leder till övervåningen. Stålraster fungerar som säkert trappräcke samtidigt som det är öppet och luftigt.  Foto: James Silverman

»Materialen lever och jag älskar den varma atmosfären och den härliga doften som träet sprider«, säger Kalle Lindvall.

Interiören är inspirerad av segelbåten vid namn Späckhuggaren

Gästhuset i Villa Späckhuggaren.
I gästhuset blir klientens önskan om båtlik interiör och effektiva utrymmen åter tydlig. En stege leder upp till ett loft som kan användas till förvaring eller som extra sovplats.  Foto: James Silverman
Annons
Gästhuset byggdes till för att komplettera Villa Späckhuggaren.
När familjen växte ytterligare blev lösningen att bygga till gästhuset som fulländar kompositionen.  Foto: James Silverman

När interiören skulle ritas tog han med arkitekten Andreas till sin segelbåt Späckhuggaren, den första i en serie båtar som fick namn efter olika valar och ritades av den danske arkitekten Peter Bruun i slutet av 1960-talet.

»Jag ville ha ett hus med platsbyggd, väggfast inredning. Lika praktiskt som en segelbåt, med bra förvaring och var sak på sin plats«, förklarar Kalle Lindvall.

När huset stod färdigt gifte sig Kalle och Stefanie och snart kom en tredje son. På Bornstein Lyckefors var det bara att gå tillbaka till ritbordet för att skapa mer utrymme åt den växande familjen. Planen att bygga ett separat litet hus vid sidan av det stora hade funnits ett tag, men nu bestämdes att det skulle bli en plats för arbete och gäster. Och avkoppling. Utanför installerades ett nedsänkt spabad. »Den lilla poolen är uppvärmd och vi använder den även under vintern. Det är helt underbart att sitta där en kylig kväll och titta upp på stjärnorna«, säger Kalle Lindvall.

Publicerat 24 juni 2021
Annons