Stora Hemmet utanför Visby
En före detta arbetarbostad, som en gång tillhörde ett av Gotlands största gods, används nu som fritidsbostad av årets arkitekt Mats Wahlström Walter och inredaren Malin Wahlström Walter. Utanför Visby väntar ett hem som rymmer hela familjen, och kreativa rum för alla åldrar.
Ett hjärta, två platser, »stora hemma« och »lilla hemma« och livet pågår i dem bägge, i stan och på landet, åtskilda av tolv minuters bilresa mellan Visby och huset ute på fälten sydöst om stan. »Vår lägenhet i Visby är lilla hemma, medan stora hemma är vårt andra hem, där vi är mer tillsammans än när vi är i stan«, säger Malin Wahlström Walter, inredningsdesigner, gift med Mats Wahlström Walter, arkitekt på det Visbybaserade kontoret Ateljé Ö.
Tillsammans har de två barn, som så självklart finurligt namngav de bägge hemmen. »Det är så med barn, de säger det som är givet.« Att ha två hem kan vara spännande och berikande. »Att åka till landet«, pendlandet mellan stadshemma och ett annat, på något sätt ett mer riktigt hemma, ofta långt bort, sitter djupt i den skandinaviska självbilden. Just det här »stora hemma« är en före detta arbetarbostad som tillhörde ett av Gotlands största gods, men numera är huset avstyckat och friköpt. Här bodde lantarbetare i ett hus byggt för två hushåll, med många boende. Det är ett speciellt hus, konstruerat som ett engelskt parhus, delat på mitten med två ingångar, i dag finns bara en.
»Det är häftigt med det symmetriska, två trappor upp från hallen och vardagsrummet. Vi vet inte hur många som bodde här i varje lägenhet«, säger Malin, som tillsammans med Mats fascinerad kunde läsa av husets historia i dess många lager tapet på väggarna. »Det var en upplevelse. Vi såg märken efter hyllor, såg stänk och skuggor, kunde läsa husets historia och hur livet hade levts här«, berättar Malin. När de rev upp taket stod det »1937« målat med samma färg som på fönsterbågarna.
De bägge bor i en härlig hyreslägenhet i Visby, men de inledde ändå tidigt jakten efter ett eget ställe att skapa fritt i. »Vi hade inga barn då och hade hur mycket tid och energi som helst. Vi letade efter något som var eftersatt, men med ett bra ramverk, en bra bas, ett slags fynd«, berättar Mats och Malin tar upp tråden: »Vi längtade efter ett kreativt husprojekt där vi kunde återskapa och samtidigt sätta vår egen prägel. Inte renovera för renoverandets skull, utan snarare rädda ett hus som behövde det och samtidigt lära oss något på vägen.«
Det grundar sig i att de båda är i samma bransch, Malin som inredare och Mats som arkitekt. »Vi älskar processen, att ha allt framför oss, visualisera det och se hur det landar.«
Under plastmattorna – en pärla
Huset var nedgånget när de hittade det för sju åtta år sedan. En man hade bott där som hyresgäst i 35 år och alltihop var ganska risigt, men det fanns stor potential. »Vi frågade ägaren i samband med visning om vi fick lirka lite och kika. Vi lyfte på plastmattor och hittade fina golv under.« Grund och stenväggarna kollades. »Är stommen bra går det alltid att plocka fram det vi ville ha: rymd, ljus in i huset genom gedigna fönster.«
Det var också något särskilt med platsen, även om de såg den första gången i februari. »Vi blev tagna av utsikten, trots att det var brunt och blötsnö. Vi sögs liksom ut över fälten.« Det liknar ett innanhav med en obruten horisont. När huset blev deras och projektet var nytt kastade de sig in i det, nyfiket och rastlöst. De var här mycket för att lära känna ytor, rum och kvaliteter och komma fram till vad de gemensamt ville. »Det var euforiskt att komma i gång tillsammans«, säger Malin. »Vi har haft huset som ett jättelikt kreativt rum med möjligheter att både experimentera och få göra det vi drömmer om, en fristad och ett slags lekplats för oss vuxna.«
Den gamla tidens trånga boende behövde öppnas upp. Överallt små rum, en gång bebodda av vuxna och barn. Väggar slogs ner till en lösning som passade. Ett nytt, platsbyggt kök i stället för ett rökskadat 1980-talskök. Badrummet inreddes med ett gammalt gjutjärnsbadkar, 1930-talshandfat och klassiska material från Höganäs. En ny vedspis murades upp av Mats där vedspisen en gång stått. »Vi har planerat planlösningen precis som vi vill ha den. Det finns rundgång både uppe och nere och ytterligare rundgång med de två trapporna«, säger han.
Övervåningens kallvind isolerades och blev till det som kallas ateljén. Ett stort takfönster togs upp, ljuset flödade in. Att vara nära i bygget var viktigt, så arbetena lades inte ut på entreprenad. »Vi har inte stått och pekat åt byggfirmor, utan ringt kompisar i vårt nätverk av hantverkare: ›Kan ni hjälpa oss?‹« De bägge fick lära sig knep och metoder, fick tips och kunde sedan fortsätta själva. »Ibland ska saker inte kännas perfekta, utan ha en mänsklig karaktär, det gör hemmet personligt«, säger Mats.
Så kom deras första barn. »Vi tänkte lite naivt att det inte skulle påverka projektet.« Sonen Hugo fick hänga med och växte upp i bygget, låg nedbäddad i lammfällar medan de husdrömmande föräldrarna stod i vinterjackor och snickrade. Inte långt därefter kom andra barnet. Med jobb, kolik, tidsbrist och allt annat som hör till småbarnsåren fick huset gå i paus. Med tiden blev det ändå klart, allt som allt över 200 kvadratmeter, med verkstad och keramikugn i källaren.
Jakten på det unika
Malins intresse för form har hängt med så länge hon kan minnas och i dag är det en stor del av hennes arbete. Jakten på unika objekt och möbler pågår ständigt. Hon bevakar, fyndar, lägger på lager och använder i sina projekt. »Du köper möbler hela tiden, det är din natur, Malin«, säger Mats, som får hålla sig lite i bakgrunden när det gäller möblerna. Han kopplar på släpkärran när familjen lämnar ön på somrarna och åker till fastlandet på semester hemma i Östergötland.
»Att hitta objekt är min sport och huvudgren. När det rusar till i hjärtat slutar det oftast med ett köp. Magkänslan är mitt skarpaste verktyg. Det handlar ofta om en stämning kring ett föremål eller en möbel.« Hon är selektiv. »Målbilden är att komma över något som jag eller någon annan skulle vilja ha länge.« Det är en livsstil som kräver utrymme. Middagsbord travades i hög på husets vind innan den byggdes om till ateljé. Nu har Malin skaffat lager på annat håll. Hon står på två ben i sin verksamhet. Hon arbetar främst med att skapa privata hem, men har på senare tid breddat sig mot kommersiella projekt, senast ett guesthouse på en strand norr om Visby.
Kunderna finns på Gotland, i Stockholm och även i New York. Hon får stylinguppdrag för magasin och arkitektfirmor, gärna Ateljé Ö, där hon ibland stylar och inreder projekt. »Att styla är snabba processer. Att inreda ett privathem kan handla om många månader, år ibland, allt från färgsättning, planlösning och materialval till att hitta en disktrasa som passar inredningen.« Detaljer må vara viktiga, men det är ändå helheten, stämningen, atmosfären som gör »stora hemma« till en miljö vi vill kliva rätt in i, slå oss ner och stanna i, ett levande hem.
Mats och Malin Wahlström Walter
Bor: Visby
Ålder: Malin, 38 år, Mats, 42.
Familj: Hugo, 5, Meja, 3.
Gör: Malin är inredningsdesigner och och Mats är arkitekt.
Malin och Mats är båda uppvuxna i Östergötland, där de träffades. Mats läste arkitektur i Lund, Malin läste design. Flytt till Malmö. Båda vidare till KADK i Köpenhamn. Gemensam studio i Malmö. Flytt till Gotland 2014 när Mats fick jobb på Skälsö Arkitekter och sedan startade Ateljé Ö med arkitekten Joel Winsnes 2019. Ateljé Ö vann priset Årets arkitekt i Residence Stora Formpris 2023.