Familjens färgglada hem på Söder – fyllt av vintagemöbler
Hemma hos familjen Eriksson präglas inredningen av väl valda vintagemöbler, lekfulla detaljer och en vågad palett av klara färger.
På Södermalm i Stockholm är våren på väg. Knoppar väntar på att brista och parkbänkar på flanörer som stannar upp för att vända sina ansikten mot vårsolen. I en hörnlägenhet mitt i händelsernas centrum bor familjen Eriksson, med fem rum i fil och köksfönster som vetter mot innergården. Här har Frida och David, tillsammans med barnen Ada och Unna, bott i snart tre år. De kom över lägenheten genom ett byte, då familjen behövde mer plats och bytte upp sig från en trerummare på Bellmansgatan.
»Jag skulle säga att det här är en ganska klassisk sekelskifteslägenhet, men det är rymden som gör den så härlig. Trean vi flyttade från låg i en kulturkåk från 1700-talet och hade inte samma luftighet, när vi flyttade in här var det som att våra möbler åts upp av all yta«, säger Frida och skrattar.
»Känslan i ett rum handlar om dynamik och dimensioner. Det blev otroligt tydligt när vi fick hit det stora träbordet till matrummet. Så fort det kom in hände något och känslan blev direkt annorlunda. Vår inredningsfilosofi går ut på att ha färre, väl valda möbler och låta dem ta för sig. Inte överbelamra rummen med möbler som riskerar att konkurrera med varandra eller försvinna i mängden.«
Färgglatt i familjens hem
Paletten i familjens hem fokuserar på klara färger, samtidigt som varje rum begränsas till några få utvalda nyanser – för att ändå skapa en lugn känsla. Sammanhållna skalor med tydliga avbrott för att skapa variation. Personliga små stilleben och blickfångande scenerier skapar känslan av välregisserade men fortfarande kreativa miljöer.
»Vi backar inte för starka färger, det måste få vara lite roligt också. Även om man ibland kan drabbas av känslan av att bara vilja få klart, är det bättre att samla saker över tid och låta inredningen växa fram långsamt. Låta möblerna hitta sin plats, även om det tar ett tag«, säger Frida och fortsätter:
»Jag jobbar ju med kommunikation och tänker även att inredningen ska kommunicera på något sätt. Vad var formgivarens tanke och avsikt? Hur spelar möblerna av varandra? Alla prylar försöker ju säga någonting med sin historia eller sitt formspråk, då ska man lyssna. Jag skulle säga att det är en gemensam egenskap i de objekt och möbler som vi dras till. Och det bidrar mycket till trivseln i ett hem.«
Det blå rummet är ett av de senaste tillskotten i familjens hem. Allt började med önskan om en mjuk och fluffig matta, i en färg som skulle komplementera rummets kakelugn. Mattan som hade tydligast klarhet var oljeblå och plötsligt var valet givet.
»Även om vi hade samma möbler här innan så var det ingen som ville hänga här, men sedan heltäckningsmattan kom på plats vill alla vara här hela tiden. Rummet fick nytt liv med den blå mattan, sedan kändes det naturligt att försöka maxa känslan med gardiner. Vi testade massor av olika färger och ville inte fega ur när vi väl hade vågat med mattan. Det blev som en studie i hur man kan förändra hela känslan i ett rum med enkla medel.«
Frida är delägare i kommunikationsbyrån Futurniture, där hon även arbetar som strateg och projektledare, och hennes man David är en av grundarna till det stilsäkra elektronikföretaget Teenage engineering.
»Över lag skulle jag nog säga att vi har samsyn i det mesta när det gäller inredning. Bordet i matrummet hittade vi till exempel båda två, ovetande om varandra, och försökte pitcha in till den andra«, säger Frida och skrattar.
»Vi graviterar båda två mot 60- och 70-talens estetik och om det går försöker vi alltid välja vintage. Från den tiden finns dessutom mycket möbler i fint skick, eftersom de generellt sett håller otroligt hög kvalitet. Det är det fina med äldre möbler, de tål tidens tand och växer snarare med en. Då är det kul att kunna bygga på samlingen och det känns roligare att ha original som står sig. Tider och trender går i vågor men om man hela tiden blandar nytt med gammalt blir det ju modernt per definition.«
Vintagemöbler från Ikea
Ett av Futurnitures senaste projekt har genomförts på uppdrag av Ikea, med anledning av deras 80-årsfirande, där företagets designhistoria demonstrerades med 130 vintageobjekt från samtliga åtta decennier, som ställdes ut på varuhusen och sedan tävlades ut till kunder genom en tävling, som upptakt till den stora födelsedagen.
»Det är ett väldigt roligt varumärke att arbeta med, eftersom i princip alla svenskar har en relation till Ikea. Och även utanför Sverige, när vi publicerar bilder av äldre möbler på sociala medier har vi många internationella följare som inte tror på att det är Ikea-design.«
Frida Eriksson
Ålder 44 år.
Bor i en 190 kvadratmeter stor sekelskifteslägenhet på Södermalm i Stockholm, tillsammans med maken David och barnen Ada och Unna.
Gör Delägare i kommunikationsbyrån Futurniture, där hon även arbetar som strateg och projektledare.
En viktig milstolpe i Ikeas designhistoria stavas PS, de utvalda designkollektionerna som lanserades i början av 90-talet och sedan dess har engagerat många namnkunniga designer. Genom åren har formgivare som Mats Theselius, Thomas Sandell, Chris Martin och Christian Halleröd bidragit. Under 2010-talet fortsatte arbetet med större kollektioner som skandinaviskt formfokuserade Ikea Stockholm och Ilse Crawfords tidlösa Ikea Sinnerlig, som båda uppmärksammats för sin höga designkvalitet.
»Personligen gillar jag, som många andra, den holländske designern Piet Hein Eeks kollektion Industriell från 2018. Samtidigt kan jag verkligen uppskatta standardprodukter som hyllsystemet Ivar – så rå i sin konstruktion och mångsidig i sin funktion, en klassiker i egna mått.«
Samtidigt har Ikeas designklassiker fått ett antikvärde under de senare åren. Äldre objekt klubbas för stora summor på auktion och populära möbler ur nyare kollektioner säljs för skyhöga priser jämfört med sitt ursprungliga katalogpris.
»Just nu råder en tydlig hajp kring Ikeas design- och vintagemöbler och det har nog vidgat allmänhetens syn på vilket slags design man kopplar samman varumärket med. Att det inte bara handlar om ’platta paket’ man skruvar ihop själv. Under de här 80 åren har Ikea varit lite av en rebell i möbelbranschen. De har vågat testa det mesta och det tycker jag alltid är beundransvärt.«
