Annons

Annons

extrema-samlare

Imke Janoschek: 6 saker bara en samlare hittar i sin skrivbordslåda

En skrivbordslåda som innehåller ett museum över 20 år av tekniska framsteg leder till en banbrytande genetisk teori. Läs Imke Janoscheks, redaktionschef på Residence, krönika i ämnet!

Annons

Rensade omkring i gamla skrivbordslådor häromdagen. (Jag vet, redan detta att jag över huvud taget äger ett skrivbord gör mig till en mycket gammaldags person, men, ja, jag äger ett skrivbord där jag författar nyckelromaner på papper med droppande gåspenna och så mumlar jag jambiska verser i takt till knarrandet av den 100-åriga böjträstolen under min bak.)

Men tillbaka till skrivbordslådan. Jag hittade i tur och ordning (här följer nu en lista så att texten blir mer klickvänlig, de moderna människorna kan bara läsa numrerade saker):

1. En cd-skiva för att installera uppringd internet från 1996.

2. Fem olika sorters färgpatroner för olika skrivare som för länge sedan gått hädan.

3. Tre telefonkort för att ringa i telefonkiosker.

4. En Ericsson-mobiltelefon utan touchscreen.

5. En ipod-touch.

6. En rulle faxpapper.

Jo, jag medger att jag har en aning svårt att slänga saker. Det beror på att jag härstammar från en stark och sund hoardersläkt som kombinerar alla sorters hoardinggener på ett slående och kraftfullt sätt. Det tycks vara så att hoardergenen är dominant. Och om en hoarder lämnar familjen, genom exempelvis skilsmässa, och på så vis försvagar genpoolen, då ersätts den genast av en ny hoarder av värre, starkare sort, genom till exempel giftermål.

(Nu följer återigen en lista så att våra nya läsare inte tappar tråden. Särskilt nummer fyra är bra.)

1. Min mamma hoardar av ångest inför naturkatastrofer eller krigssituationer med sträng nöd som påföljd. Hon samlar på sådant som kan vara bra att ha när sträng kyla eller hunger skulle utbryta. Filtar, frukt, bra förpackningar, varma underkläder, yllestrumpor, snören och medicin.

2. a) Min pappa hoardar av ren snålhet, allt som kommer i hans väg och som möjligtvis går att sälja: böcker, maskiner, bruksanvisningar. Han samlar också på sig sådant som kommer i hans väg på grund av att det är billigt eller gratis. Det leder till roliga telefonsamtal.

2.b) Tänk att din svåger var stark nog att kunna lyfta biljardbordstoppen bort från golvet och ställa den upp mot väggen i boden.”

Jag: ”Vilket biljardbord?”

Pappa: ”Ja, det som grannarna tyckte att jag borde ha!”

”Men vad ska du med det till?”

”Vet inte! Men man säger ju inte nej! I vilket fall när de väl hade ställt dit det gick det ju inte att flytta på. Men sedan kom Emil (min svåger från Holland som kan flytta vad som helst) och lyfte upp det. Det vägde 750 kilo …”

”Men vad ska du med ett BILJARDBORD…?”

”Vet inte. Det går ju inte att flytta nu när Emil har åkt hem. Men nu står det i alla fall inte i vägen.”

3. Min pappas fru nummer två hoardar kring temat medier i pappersform. Hennes far samlade gamla tidningar, hon samlar apelsinpapper och diabilder. Apelsinpapper är sådana tunna papper som ibland finns runt apelsiner, ofta med vackra motiv. Hon stryker och lägger dem i olika lådor. För några år sedan var hon väldigt nära att hamna i Guiness rekordbok med detta. Hon samlar även diabilder och allt material hon använt i undervisningen som geografilärare sedan 60-talet.

4. Min mormor hoardar kläder för att ”tyg är dyrt”. Hon är 95 år och har ju varit med om kriget så hon har rätt att hoarda.

5. Jag inbillar mig att mitt hoardande dels är genetiskt och dels kulturellt präglat, man slänger helt enkelt inte saker, och sedan är det så att om man slänger, då slänger man miljövänligt och det är ett satans företag. I synnerhet elgrejor. Borde inte någon mer behövande få den där telefonen? Men ingen vill ha den, alla behöver en smartphone, tiggare, flykting, barn. Jag lägger den på skrivbordet så länge.

Ska man skicka tillbaka färgpatroner till någon form av återvinning …? medans jag googlar på färgpatroner och återvinning passerar min man på väg till köket.

”Vad är det där för telefon?” frågar han misstänksamt, ungefär som om jag hade en för hemliga samtal.

”Ja, den…”, börjar jag, men sedan orkar jag inte mer och lägger den tillbaka i skrivbordslådan. Bredvid faxpappret.

LÄS OCKSÅ


Annons


Annons

Laddar