Annons

Annons

Titta in hemma hos Residence chefredaktör Hanna Nova

Chefredaktören möblerar om för att få hemmet att matcha nya livsvillkor. Det blir en resa till husets ursprung.

Hur ser man ett hem med nya ögon? Ett hem man bott i som familj i många år, med invanda mönster om favoritsoffor, plats vid matbord och en möblering som växt fast på sin plats?

När familjen – jag, barnens far, våra två barn – flyttade till huset i Stockholmsförorten var jag fast besluten om att det skulle bli ett »lyckligt hus«. Det skulle bli ett sådant där hus som man mår bra av att vistas i, ett hus man bor i länge och som barnen växer upp i. Jag hade en bild av en förortsidyll; gemytligt häng med grannar, massor av allmänt sommargrill, pyssel i trädgården och vintrigt hemmamys av Instagramtyp.

Annons

Stolar Dux, matbord vintage, och matta från Layered, vedkorg från Eldvarm, lampa Double bubble av Eero Arnio.

Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vi flyttade in dagen innan julafton, ställde möbler på högst provisorisk plats och listade renoveringsprojekt som skulle ske inom snar framtid. Det fanns en viss förhoppning. Men sedan hände ingenting mer, ingenting alls.

Möblerna stod kvar där de ställts från början, och badrummet förblev laxrosa med guldkant. Det enda som egentligen skedde var att jag och barnens far på vänskapligt vis separerade, och jag och barnen blev själva kvar i huset. Med alla möbler och alla invanda mönster. Och så gick tiden. Sex månader, ett år, två. En person hade flyttat ut, och vi andra levde kvar bland alla ting. Vi flyttade inte en pinal, allt stod kvar i stiltje.

Roterande boksnurra från Folkform, producerad av Svenskt tenn, stol av designstudenten Sizar Alexis. Glas från Kosta Bodas Sugar dandy-serie, designade av Åsa Jungnelius.

Piedestal av Matti Carlson. Keramik vintage.

Hur gör man ett hus till sitt eget? Hur vill man använda det och leva i det när man inte längre bor en hel familj i det?

Jag vaknade inte upp förrän varmvattenberedaren skapade ett grovt läckage i hallen, luftvärmepumpen la av och svartmögel upptäcktes i vindsutrymmet. Då insåg jag att det inte bara var det praktiska som behövde uppdateras – utan hela upplevelsen av de olika rummen. Det behövdes en radikal ommöblering och ett nytt sätt att röra sig i huset.

Problemet var bara att jag kan en hel del om soffor, bord och stolar, vem som har gjort dem och hur, har en fäbless för pallar och kan falla pladask för objekt som inte nödvändigtvis passar ihop med varandra. Helheten blir ofta sådär. Inredning är något jag njuter av hos andra, men aldrig får till själv.

Jag behövde helt enkelt en stylist som kunde stuva om allt, så att jag kunde se hemmet med nya ögon.

En av tidningens stylister kom till huset, ställde lite frågor och fick sedan fria händer. Thomas Lingsell är en stylist med stora gester. Han såg fönstren, arkitekturen och rymden och kunde konstatera att jag möblerat »lite fel«. Att jag »boxat in« rummet och borde »lyfta fram 70-talet«.

Mitt hus är ritat 1968 av den visionära arkitekten Radovan Halper och har formen av en svamp med smal stam och stor hatt upptill. Fönstren breder ut sig i varje rum och är ibland svåra att möblera runt.

Soffan Tiki designad av Andreas Engesvik för svenska Fogia. Betongpiedestal och tidningsvagn i grön marmor av Matti Carlson. Modifierat Karin-bord från Dux och matta från Layered.

Grön skomakarlampa Frama, väggfärg Jotun Lady minerals, Smooth white.

Piedestal och tidningsvagn i grön marmor av Matti Carlson. Keramik på piedestal från K H Würtz. Keramikskål av Höganäsgruppen.

Men Thomas Lingsell var säker på vad han ville åstadkomma. Möbler flyttades omkring, bytte plats, en soffa togs bort, han hittade saker han valde att lyfta fram, plockade bort annat. Det enda han adderade som inte fanns i huset tidigare var en stor vit ryamatta.

Plötsligt infann sig en helt annan känsla. Det jag inte klarat av på flera år tog ungefär 25 minuter. Sedan följde lite justeringar. Trots att jag är van att se en stylist i arbete under en fotografering är det helt annorlunda när det handlar om det egna hemmet. Beskyddarinstinkt infinner sig. »Nej, flytta inte den där.« »Och jo, den där står där för att …«

Man måste släppa taget om sina invanda mönster. För sedan kan man luta sig tillbaka och bara njuta.

Det finns naturligtvis en hel del kvar att göra i mitt hus. Men det händer ändå något bra när man får en ny utsikt från soffan, och man byter plats på matbordet och invanda sittplatser. I dagsläget har jag en icke renoverad hall och ett laxrosa badrum att ta hand om. Men jag har köpt mig lite tid med en ny utsikt.

Hanna Nova Beatrice

Bor:  med sina två barn i ett 70-talshus söder om Stockholm.

Gör: är chefredaktör för Residence och bookazinet My Residence.

Läs också:

Hanna listar: Veckans 14 främsta inredningsnyheter

Hemma hos modedesignern Yvonne Kone i Köpenhamn

Kika in i konstnären Carl Larssons före detta ateljé

Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook

LÄS OCKSÅ


Annons


Annons

Laddar