Arkitekter är från Venus och beställare från Mars… stiliserad perfektion kontra budget och tidsramar. Så hur går det när arkitekten är sin egen beställare?
»Både budget och tid gick åt skogen, det gör det alltid«, säger Morten Johansson, arkitekten som ritade sommardrömmen till sig själv i gotländska Hamra. »Det är en lärdom till alla som vill bygga ett hus. Men så blir det också så mycket bättre om det får ta tid. Det är i processen allt uppstår. Man måste våga låta projektet deformeras!«
Hamra är en sömnigt sollapande socken på sydspetsen av Gotland, där ön smalnat av så mycket att man känner havsvinden från båda håll och där det sommarhippare Vamlingbo ligger mot väst och Hamra mot öst. Den flashigaste bilkaravanen väljer vägen över Vamlingbo, så Hamra är lite lugnare, lite slappare, men lika vansinnigt vackert med de låga, uråldriga stenmurarna – så typiska för Storsudret – och stökiga utbrott av gröngnistrande skog så fort åkerlapparna gör uppehåll.
Om man åker tillräckligt sakta genom Hamra, så att man hinner ta ett beslut innan man passerat, kan man få god lust att stanna till vid härligt atmosfäriska Hamra Krog, långsamt uppbyggd av Göran Ringbom (den folkrockande krukmakaren känd för svensktoppshiten Snabbsköpskassörskan)och med en sällsynt amerikansk-kontinental känsla i den karaktärstarka maten och de kvällslånga svävande gränserna mellan inne och ute; belägen ett par stora åkrar och en skogsremsa från vattnet. När lyktorna och ljusen tänds om sommarkvällarna har parkeringen fyllts upp hyfsat av bilar och cyklar och räknar man dem får man en bra uppfattning om hur litet och ändå socialt mysigt och kittat sommarlivet är i Hamra.
Och man förstår varför Morten Johansson ville förverkliga drömmen om det enkla semesterlivet just här. Tomten som han och hustrun Andrea köpte är typisk Hamra-mark, men när de först
kom hit tyckte de inte det påminde alls om deras invanda föreställningar om Gotland.
»Det ser ut som Norrtälje, typ«, skrattar Morten och visar en bild av hur platsen såg ut innan de började bygga: lummigt, vildvuxet och med barr- och lövträd om vartannat.
Efter tre somrar i husvagn på tomten och en kraschad »hitte-på-budget« kunde familjen flytta in sommaren 2008 – men inte för att det var färdigt. »Kan man leva med processen blir det så njutbart«, säger Morten, »varje förbättring blir så dramatisk, som när vi andra sommaren fick el i husvagnen.«
Hemma i Stockholm där tempot med nödvändighet är högt är närhet och effektivisering högsta prioritet. När man är ledig är rytmen en annan, och det är med utgångspunkt i lättheten som familjen skapat sitt semesterparadis.
Allra viktigast för husets tillblivelse har byggmästaren Allan Wahlby varit. Han har sin bas i Havdhem, ett par mil norr om Hamra, vilket -kanske låter nära och praktiskt – men faktum är att det som först gjorde Wahlby skeptisk till att arbeta med Mortens hus var att »det är för långt bort«… Wahlby är utpräglat lokal, minst sagt.
»Helt unik!« hyllar Morten, och berättar om hur Wahlby lyckades gjuta den stora köksbänken i betong i ett stycke på plats i huset.
»Extremt få i Sverige klarar av det.«
Det 64 kvadratmeter stora huset består av ett enda rum med två sovboxar i varsin ände (»Varför bygga väggar om man inte behöver dem?«). Och när man inte har bråttom är det skönt att få dona med sina toalettbestyr i avskildhet – utedass och tvättmöjligheter har därför placerats utanför bostadshuset, en bit bort på tomten. Någon entré i ordets egentliga bemärkelse finns inte heller, tre av bostadens fyra stora fönster fungerar som -ingångar utan inbördes rangordning.
»Finns det en framsida betyder det att det också finns en baksida«, säger Morten, som vill komma ifrån en konventionellt hierarkisk arkitektur. »Det
gör att det står skor överallt, man saknar alltid sina skor! Men det gör ju inget när man har semester.«
Ihop med Kalle Dinell driver han arkitektkontoret DinellJohansson. »Vi tror på att vara mjuka i tanken. Det är inte våra fantastiska visioner som ska realiseras, utan processen som är kul.«
Den bärande stålpelaren mitt i huset i Hamra är ett fint exempel på Morten Johanssons tro på »ödet som arbetsmetod«. Den kom inte på plats i tid utan låg och rostade på smedens bakgård i ett år och fick en fin, jämn rost-yta som den aldrig skulle ha fått om allt gått enligt planen.
I en dunge på väg ner mot vattnet nästan längst ner på södra Gotland byggde Morten Johansson en minst lika romantisk som rå sommarstuga i betong.
Ett hus, två -lampor. Armaturerna från Flos når med sina långa armar hela huset, undan-taget sovboxarna, och -skapar ett om-bonat ljus. -Nästan alla -möbler har de själva byggt av överblivet bygg-material (matbordet i -plywood blev över efter bygget av boxarna), men metallstolarna längs bordets långsidor är -Jonas Bohlins Liv.
Barnlek på box. I varsitt hörn av huset återfinns de två sovboxarna, med egenhändigt byggda sängar av enkelt regelvirke och med enkla draperier som dörrar. Medan gästerna får husera ovanpå de vuxnas sovrum, har barnen Frans och Bruno fått en plats för lek på sin »övervåning«.
Morten söker hellre goda samarbeten än förebilder. I byggandet av huset i Hamra har en lokal byggmästare och ett gäng av Mortens före detta arkitekturstudenter varit största inspirationen. Rottingstolarna hittades i ett grovsoprum, mattan kostade 150 kronor på Bukowskis Market.