Annons

Annons

Mancave i mässing



Hemma hos Christoffer Kurpátow blänker det i alla hörn – sedan han tog över Skultuna går mässingbruket som tåget.

SKULTUNA Mässingen kom till Sverige på 1500-talet. Den kan gjutas, svarvas, lödas och fräsas, och används ofta till bleckblåsinstrument i ­orkestrar. Detaljer för marint bruk tillverkas i mässing som lackeras för att motstå saltvatten. En form av mässing är nysilver, som länge använts som en billigare ersättningsmetall. Skultuna Messingsbruk grundades 1607 som kronobruk i Skultuna för tillverkning av mässingstråd och plåt, ljuskronor och belysning. Under Napoleon­krigen upphörde exporten och bruket började i stället tillverka bruksvaror och husgeråd.

Mässing är vackert mot trä, vita väggar och knarrande parketter. Christoffer Kurpátow vill ha sitt hem precis så här: vilsamt, lugnt och välbalanserat under höga tak. »Mina döttrar tycker det är för sparsamt och kallar det min ’man cave’ men jag trivs«, säger han. Mansgrotta eller inte, det behövs en fristad i livet. Det är skönt när någon följer sin smak utan att snegla nervöst på omgivningen. Trivsel är stil. »Mina föräldrar är arkitekter och jag har alltid varit inrednings­intresserad. Men jag var inte tillräckligt begåvad för att följa i deras fotspår«, säger han och skrattar.

Annons
Skultuna

Ovanför skrivbordet hänger ett porträtt av Christoffers mormor, tecknad av finländaren Michail Schilkin som var porslinsskulptör på Arabia i Helsingfors. Skulpturen Skridskoåkaren är arvegods.

Sedan några år bor Christoffer och hans tre barn i denna varsamt renoverade paradvåning på Östermalm i Stockholm. Två av barnen pluggar utomlands, sonen Sasha bor hemma. Släktnamnet kommer ursprungligen från Ryssland. »Familjen flydde därifrån 1917 till Finland och sedan vidare under vinterkriget.« Christoffer gick Handelshögskolan och arbetade sedan i många år med riskkapital och företagsutveckling, bland annat i investmentbolaget Askembla. Han har bott i London flera år och rest mycket i Östeuropa i arbetet med riskkapitalfonder och företag.

Skultuna

Fåtöljhörna i det nya köket. Här fanns tidigare en bred korridor till de bakre regionerna, pigkammaren och köket.

Skultuna

Ljuslyktor från The London collection av Lara Bohnic för Skultuna.

Skultuna

Vardagsrummet är inrett med en soffa från Eilersen. Stolarna är Ludwig Mies van der Rohe och Lilly Reichs Barcelonastolar, ritade till världsutställningen i Barcelona 1929. 

Mot slutet av 90-talet tog han över Skultuna mässingsbruk som restaurerades efter några svåra år. Det fanns potential i det slumrande
bruket vid Svartån någon mil utanför Västerås. Där har mässing gjutits sedan 1607, både praktkronor till kyrkor, och kontorsljusstaken, en
design­klassiker från 1600-talet. Under 1900-talets industriella våg gjordes mest alumi­nium, men också granathylsor, omelettlådor, flygtankar och cisterner. Man har även gjort mässingshjulen till Hasselbladskamerorna. Vem vet, kanske ligger det några Skultunadetaljer i en dumpad kamera på Still­hetens hav på månen? Först på 60-talet, och med formgivaren Pierre Forsells slankt moderna form i ljusstakar och lampetter, vaknade intresset igen för Skultunas mässing som inredningsmaterial. Forsell arbetade fram till mitten av 80-talet och var brukets sist anställda designer. Ian Wachtmeister köpte Skultuna 1983, och bruket fortsatte sin tillverkning av klassiska produkter. Och runtomkring vaknade design­intresset nu på allvar men bruket kom på efterkälken, efterfrågan dalade på otidsenliga mortlar, mässingsänglar och ljusstakar. Ägarna såg behovet av förnyelse.

Skultuna

Trähand, Hay.

Skultuna

Våningen är sparsamt möblerad med designklassiker och arvegods. Matsalbord köpt i antikaffär. Hans Wegners Y-stolar står placerade runt om. På bordet tronar Monica Försters blomkruka för Skultuna.

Skultuna

Ljuslyktor Cin av Claesson Koivisto Rune. 

I och med Christoffer Kurpátows övertagande och 00-talets Tom Dixon-ledda förtjusning i »varma metaller« – koppar och mässing ­syntes plötsligt överallt – sattes en makalös förnyelse in på mässingsbruket. Namnkunniga designer strömmade dit, lockade av brukets gamla anor. Thomas Sandell, Olof Kolte, Claesson Koivisto Rune, Monica Förster, Luca Nichetto och nu senast Folkform och Objecthood, samt Olivia Herms som jobbar med Konstantin Grcic, har under de senaste åren parat samtida form med materialets traditionella finglans, och dessutom adderat en twist av excentricitet som är viktig i sammanhanget. Ett förstoringsglas i mässing, vem behöver det? Just därför gör man det, det är udda, det är läckert som konfekt. Så arbetar Skultuna numera.

Kollektionen Land’s end av Objecthood lanserades i våras på den betydelsefulla inredningsmässan Maison & objet i Paris. »Land’s end anknyter till art deco-stilen på ett finstämt sätt. Det gäller att inte ­tappa bort den röda tråden, och se till att föremålen hänger ihop, den gamla med den samtida designen,« säger Christoffer.
Skultunas glänsande visare pekar uppåt och bruket lyfter från mossig metall till lifestyle och salongskänsla. På sju år har brukets omsättning tredubblats, och man har även fördubblat antalet anställda. Christoffer Kurpátow är numera huvudägare. »Investeringen i Skul­tuna såg länge ut som om det bara skulle bli en kulturgärning. Men med ny design och nytt fokus har vi lyckats vända de röda siffrorna«, säger Christoffer och prisar företagets vd Viktor Blomqvist som med stilkänsla driver Skultuna framåt i den spännande balansgången mellan tradition och förnyelse. Det är skönt att kalla Skultuna »bruket«, trots att det bara är montering som utförs där.

Tillverkningen sker numera hos ledande gjuterier i Sverige, Italien, Indien och Kina, men företagets själ ligger kvar i dalen vid den brusande Svartån. Med en konceptbutik öppnad på Grev Turegatan i Stockholm är nu är siktet inställt på omvärlden. Flera Skultunaaffärer ska öppnas utomlands och nya designers ska anlitas. Christoffer reser ofta till Skul­tuna där man också driver Skultuna fabriksbutiker, vilka utvecklats till ett av Västmanlands största turistmål. 150  000 besökare om året vallfärdar till  den sköna miljön med brukslängor och det gamla mässingsbrukets museum, butik och kafé. Skultuna deltar också på mässor runtom i världen.

Skultuna

Ljusstakarna i bakgrunden av Richard Hutton.

Skultuna

Mies van der Rohes fotpallar Barcelona i skinn. 

Som ägare till Skultuna är det självklart att Christoffer hemma i våningen har några av den senaste tidens alster, blandat med ljusstakar och möbler som funnits i familjens ägo i många år. Några av hans favoriter är krukan, ritad av Monica Förster utifrån en tidlös terrakottakruka, och de nya ljuslyktorna ur The London collection, formgivna av smyckeskonst­nären Lara Bohinc. »Jag är väldigt förtjust i förstoringsglaset också.« Medan den metalliska klangen från Oscars kyrka liksom ljuder vidare i mässingsföremålen från Christofer Kurpátows eget bruk, går hans vision framåt mot nya metaller, ny form och framtid, för ett litet glänsande, nystylat bruk.

LÄS OCKSÅ

(56)
(1)


Annons



Laddar