Annons

Annons

Wendelbo: Snälla ge mig normal tvål

Jag vet inte hur det kom sig men jag har snöat in på tvål. Ordentligt. Jag hade först tänk att skriva om durkslag och vilken färg olika mjölkförpackningar borde ha men nu är jag ju krönikör på ett inredningsmagasin så vad passar väl bättre än mina funderingar kring inredningsvärldens genom tiderna mest frekventa föremål – tvål.

Jo, jag vet att jag ljuger när jag skriver ”genom tiderna” men det är bara för att fånga er uppmärksamhet. Tvålen som inredningsattribut gjorde väl sitt egentliga genombrott för bara ett par år sedan men det kvittar. Nu får vi bruna tvålflaskor till livs i allt från tapetstylingar till fåtöljdito. Tvålen syns inte bara i badrumsreportage utan även som söndagsstilleben hos de stora instagramstjärnorna. Tvålen har tagit över vår inredning. Därför måste den skrivas om. För vad är det egentligen vi tvättar våra händer i? Hur luktar det på riktigt? Varför blev det som det blev och framförallt, vem är skyldig?

Annons

Nu är jag långt ifrån någon tvagningsexpert i allmänhet eller tvålkonnässör i synnerhet men jag har via en absurd mängd goodiebags över tid samt en, lindrigt sagt, tvålgalen äkta hälft råkat samla på mig en ansenlig mängd tvål. I bruna behållare. De är alltid bruna. Vi återkommer till det. Men, hur doftar de?

Bergamotte och bäver, kantarell och kamel, angostura och angst, japansk ranunkel och trasig monokel. Nej, nu ljuger jag igen. Dock är doftkombinationerna i stort sett sådana man ser på de bruna flaskorna. Jag kan fortsätta om ni vill. Rönnbär och rå kycklingfilé, rotfrukt och rohypnol samt rosenkvitten och kontaktlim. Detta är alltså helt rimliga doftkombinationer för tvål idag.

– Tvål, kan du inte bara vara normal?

Ahh en ny tvål i huset, säger man efter senaste pressträffen då man öppnar godispåsen. Lavendel, det låter trevligt. En bekant och behaglig doft. Men så läser man det finstilta… ”med en doft av ekologiskt framställd asfalt”

Sliter upp nästa förpackning i hopp om något mer humant och läser på etiketten ”Av utrotningshotad centraleuropeisk bonde stampad harspillning med en touch av lufttorkad guacamole och en frisk fläkt av blötlagd lammullskofta”

– Snälla Tvål, kan du inte bara vara normal? Det är inte mycket jag begär. Bara var normal.

Jag är en ganska enkel människa. Jag vill bara känna mig ren och fräsch. Och lukta helt normalt. Jag vill inte dofta som en 14-åring efter 2 veckors prao på Body Shop. När jag nattar mina barn och de klappar mig i ansiktet vill jag inte – alltså verkligen INTE -känna doften av karamelliserad papaya blandad med åvatten från Ångermanland.

I dags läge är det faktiskt så att den allmänna tvålens dofter får Blossas årgångsglögg och dess smakkombinationer (svinto – gurkmeja) att framstå som ren och skär idétorka.

Tvåltillverkarna har fått storhetsvansinne helt enkelt. De tillverkar tvål men tror att de driver restauranger med 3 stjärnor i guide Michelin. Det är inte normalt. Alls. Tvåltillverkare, ni måste sluta titta på Chefs Table. Det här håller inte.

Avslutningsvis vill jag bara nämna den där tvåltillverkartourrettes-grejen. Alla små bruk för diverse tvagningsredskap gör alla tvålar i bruna flaskor. But why? Har vi inte pratat klart om brunt? Den här helt sjuka vurmen för antika medicinflaskor måste upphöra omedelbums. Jag vill inte ha en låtsatsmedicinflaska på handfatet som lurar mig till att lukta Brudslöja och bananflugedekokt. Jag vill ha en normal tvål.

Läs också: 

Martin Wendelbo: Bruna trenden måste dö

Wendelbo: Designkopiorna måste bojkottas

Wendelbo: Formex borde delas upp i ett A- och B-lag

LÄS OCKSÅ


Annons


Annons

Laddar