Stadsradhus i Aspudden

Högt upp på toppen av Aspudden i södra Stockholm, mitt i ett lågmält 50-talsområde, reser sig tre huskroppar med totalt 15 stadsradhus. Den ljust putsade fasaden och de råa trätiljorna på yttertaket gifter sig med den omkringliggande naturen: de höga tallarna som stått här sedan området byggdes har sett hur det nu fått nytt liv.

I en av längorna bor Sara och Mathias Brandt Zaric med sonen Bastian, 13 år, och alldeles nyfödda syskonet. De flyttade hit från trerummaren i Hornstull för en nästan dubbelt så stor bostad i januari 2017. »Kanske var det drömmen att bo närmare naturen som fick oss att slå till. Jag minns första natten när vi sov här, utan gardiner. Vi hade kommit från en lägenhet i stadsmiljö där vi blickade ut mot en grannfasad. Helt plötsligt kunde jag se en stjärnklar vinterhimmel, mörka tallar och trädgrenar«, beskriver Sara upprymd, och Mathias fyller i. »Arkitekturen och möjligheten att bo så stort och kunna hitta ett radhus nästan i stan, kändes väldigt unikt.«

Stadsradhuset i Aspudden

Murriga toner sätter prägel på nedersta plan. Vasen Kolonn är av Carina Seth Andersson för Skruf. Arkitekterna Scott Rasmusson Källander, med kontor i Stockholm och Tokyo, inspirerades av den japanska estetiken när de ritade Brf Ferdinand som är beläget på toppen av Aspudden.

Fönster från golv till tak

Väl inne slås man av fönstren från golv till tak som vetter ut mot altanen, kaminen och den otroliga takhöjden – det ger ett mäktigt perspektiv att blicka upp i hålrummet av trappan som inramas av ett räcke i vitlackad metall. Det är uppenbart att arkitekterna Scott Rasmusson Källander, med kontor i Stockholm och Tokyo, inspirerades av den japanska estetiken när de ritade Brf Ferdinand.

Sandra och Matthias

Sara och Mathias Brandt Zaric bor med sina två barn i stadsradhuset i Aspudden.

»Medan mycket nybyggt känns standardiserat, har man här låtit material och vinklar få tala. Golv och trappor är i massiv furu. Ett träslag som egentligen inte var vårt förstaval, men det plockar in naturen utifrån in i bostaden och det är otroligt vackert. Växtligheten utanför och klippstenarna vid altanen möter det grå köksgolvet i betong och diskbänken i grön Kolmårdsmarmor. Skandinavien möter definitivt Japan här«, säger Sara, som beskriver hur den här balansen även fått sätta prägel på hur de använder hemmet.

Radhus i fem etage

Radhuset är uppdelat på fem nivåer som skapar en dynamik – näst översta med skrivbord är som gjort för att teckna i ljuset av takfönstret medan man längst upp kan bre ut sig framför en projicerad film. Eller samlas framför brasan med ett sällskapsspel. Ett litet arbetsrum är som ett nav för familjens kreativa ådra, medan det öppna köket är perfekt för middagar med vänner och familj.

»Vi har velat skapa ett hem som vi kan pusta ut i. Vi drivs mycket av våra jobb, men ibland kan det bli lite väl mycket. Då är det viktigt att kunna koppla av och hänga tillsammans. Att sitta med Bastian och teckna. Eller bara vara«, säger Mathias.

Många olika våningar i Stadsradhuset i Aspudden.

På översta nivån samlas familjen på kvällarna för gemensamt häng. Tavlan är av Mathias bror Andreas Steffen, vaserna är från Bang Bang Studio, och vintage-fåtöljerna är av Karin Mobring för Ikea. Soffbordet Tab är från Bolia. Fasaden i ljusgrå betong smälter in i det lågmälda 50-talsom­rådet. I fönstret mot nordväst skymtar tonårssonen Bastians rum.

Att estetik spelade en stor roll i valet av boende är något de inte hymlar med. De pratar mycket om fascinationen för linjer och ljus. De drar sig ibland till och med för att hänga upp tavlor. De älskar när arkitekturen får tala för sig »och det gör den som mest när väggarna är vita«.

»Vi har levt minimalt och haft sparsmakat med möbler. Det är linjerna i lägenheterna som fått ta plats. Det första hemmet hade ett rum med fem hörn och udda vinklar. Den andra lägenheten var rätt så rätvinklig; den hade en udda passage som vi föll för«, säger Mathias, och lägger till att skapandet på olika sätt varit lika viktigt för dem. Deras personliga intressen för konst, grafik och musik har satt prägel på deras hem.

»Var ska skivspelarna stå? Det har varit en viktig fråga. Mathias kan gå högst upp och gå in i sin musikvärld, medan jag kan ligga här nere och läsa eller laga mat under tiden«, säger Sara. Förutom maten, musiken och konsten har både hon och Mathias ett stort intresse för kläder och stil. Sara har allt mer börjat stå upp för att hon älskar vackra saker. Punkt.

Hållbar konsumtion

Keramik och trä i stilleben.

Små stilleben med hantverkskänsla skapar en genuin känsla. Huvudet i keramik har Sara skapat.

»Det har ibland krockat, det kan anses ytligt och fult att känna en djup känsla för skapad estetik som inte är naturlig. Jag tycker det är fantastiskt när människors hjärnor och händer skapar något som kan få mig att känna harmoni. Det i kombination med naturen. Det är något väldigt vackert i det, av människan skapade, vackra, hållbara ting. Precis som jag blev förälskad i soffan vi har här nere kan jag bli kär i ett plagg eller en vas. Jag köper saker jag kan ha länge. Jag har kvar saker som hängt med mig i halva mitt liv. Även om jag alltid tagit hand om saker väl har min medvetenhet ökat. När jag köper saker indag, vill jag kunna ha dem länge.«

Stilig trapp i stadsradhus.

Det öppna trapphuset i vitlackad stål och tillhörande trappa i massiv furu skapar rymd och höjd. Toalt sträcker den sig öv nivåer.

Det här tänket går även hand i hand med deras val av möbler. Precis som att trätiljorna på taket kommer att åldras och gråna av väder och vind, har Sara och Mathias valt att plocka in möbler som bara blir vackrare med tiden.

Slit-och-släng-era

»Vi har båda växt upp i en slit-och-släng-era«, säger Sara. »Så jag antar att vårt tänk är ett svar på tiden vi växt upp i. Mina föräldrar kunde bli galna på mig när jag i min första lägenhet inte snabbt köpte ett matbord. Men jag levde hellre utan ett bord än med ett jag inte ville ha. Vi är båda rätt kräsna«, säger Sara och tittar på Mathias.

»Vi skaffar aldrig saker för en temporär lösning. Då kan vi hellre äta på golvet«, säger han och skrattar. Men det har också gjort att inredningen, och att boa in sig, har tagit tid.

Det minimalistiska köket i grått.

Materialval i stadsradhusen är av högsta kvalitet och precis i Sara och Mathias egen smak. Köket är från Marbodal med matchande grå vägg från Jotun i kulör Lady, diskbänk i rostfritt stål och kolmårdsmarmor och golvet i Bronze betong från HTC Superfloor.

Soffan på nedersta plan i mörkt läder, pallar i kork, en dagbädd i flätat linne och inbyggda garderober i furu är några av de material som kommer att åldras med tiden. Förutom att de förvalda materialen i hemmet guidat dem i den riktningen har Sara hittat inspiration från sin barndom.

»Jag är uppvuxen i Halmstad. Som barn lekte jag i gran- och lövskog, jagade åkermöss på åkrarna och cyklade till sandstränderna på sommaren. Det här är en röd tråd som fungerat som vägledning när vi har inrett, från det murriga på nedersta plan till det väldigt ljusa högst upp. Hos oss går man från djup skog till sandstrand på fem etage.«

Läs mer

Tid att sakta ner – hemma hos Theresa och Ludvig

Kika in i konstnären Ida Elkes 1960-talshus mitt i skogen