En planhyvel tjuter bland röda huskroppar och körsbärsträd. Snickeriverkstäder är trivsamma, det är något riktigt med dem. Doften av nysågat trä är pålitlig. Det doftar kunskap.

»Jag blir aldrig fri från den här stolen. Men nu börjar den bli bra«, säger Åke Axelsson med ett skratt.

Åke Axelsson har möblerat folkhemmet med sina mer än 200 stolsmodeller, men vill inte kallas Kung Stol för det. Petter Eklund hälsar på i Åkes magiska ateljé i Stockholms skärgård.

Han är inredningsarkitekt och möbelsnickare, känd för sina miljöer och möbler från 60 år av uppdrag i bibliotek, museer, konsthallar, skolor. Vi befinner oss i hans verkstad i Engarn, strax utanför Vaxholm. Han jobbar med stolen Ararat. Den gjorde han första gången 1976 till utställningen Ararat på Moderna museet, en storsatsning om framtidens ekologiska samhälle med alternativ teknik, återbruk och kretslopp.

»Ararat blev en väckarklocka för mig och många i min generation«, säger han.

»Miljötänkandet sjönk under radarn under det högoktaniga 1980-talet, men nu är framtiden här och i klimatkrisen är miljömedvetenhet ett måste.«

En 43 år gammal idé blir bättre. Åke har vänt tillbaka till budskapet från utställningen.

»Jag vill slå ett slag för det småskaliga och visa att det går att med modern teknik tillverka och marknadsföra funktionella och bra möbler. Det är en ideologiskt djupare idé än att bara sälja.«

Det växer fint i söderläget. Ingång genom växthus med vindruvor.

Tillsammans med sin anställda snickare Daniel Ericsson, utbildad på Carl Malmsten furniture studies, ska han tillverka en kollektion möbler och sälja dem i platta paket via en hemsida. Åke kallar det industriellt hantverk. Han är lite irriterad på hur ordet hantverk exploateras som ett säljord, klistrat på allt från souvenirer till restauranger, öl och kanelbullar.

»I dag pratar vi ganska slarvigt om hantverk. Rent hantverk, hyvla och såga för hand, kan fungera som konstnärligt arbete eller hobby, men det är inget vi kan bygga ett samhälle på. Då måste vi ha både industri och hantverk.«

Här ansluter han till William Morris idéer från slutet av 1800-talet, att genom småskalig tillverkning och med tekniska hjälpmedel skapa ett kvalitativt komplement till industrin. Samma sak här. Stolen Ararat bygger på mångtusenåriga snickarlösningar.

»Jag gillar den, det är en av mina bästa«.

Stolen Ararat av Åke Axelsson.

Karmstolen Ararat finns sedan 1983 i Nationalmuseums samlingar. Foto: Nationalmuseum

Åke har också utvecklat underbara Araratbänkar och bord med spänstiga spännben i ask.

I kollektionen ingår också möbelfamiljen Nomad för dem som vill ha flexibilitet, bekväma safaristolar och småbord som lätt kan fällas ihop.

Några av Åkes kända stolar från möbelföretaget Gärsnäs ska också säljas: den lätta, eleganta Wood och fåtöljen Ferdinand, stramt modern, tidlös i sin konstruktion.

»En bra möbel kan bli en vän som man kan leva länge med.«

Åke Axelsson är en av våra mest anlitade och erfarna inredningsarkitekter. Ändå är han mest känd för sina stolar. De flesta av oss har suttit på dem, ofta utan att veta om det. De finns överallt på krogar, bibliotek, väntrum och kaféer, till exempel Art bakery på NK, Wedholms fisk och Moderna museets restaurang. Han kallas för »Stolens mästare« och »Kung stol«, men värjer sig mot sådana titlar.

»Jag är först och främst inredningsarkitekt. Möbler är alltid en del av en helhet, en del av rummets funktionalitet.«

I Åkes ateljé samlas stolarna i taket.

Hans stolar är självklara bland arkitekter och inredare, men inte välkända hos allmänheten som danskarna Wegner och Mogensen. Antagligen beror det på att Åke Axelsson mest har arbetat med offentlig miljö. Möbler för privat bruk blir lätt medial kult och drömprodukter för finrummen. Offentliga möbler tjänstgör oftast i tysthet, blir sällan omskrivna eller dyrkade.

Åke vill göra sina dagsverken som alltid. Arbete ger mening och rörelse framåt. Här ute i Engarn byggde han nytt boningshus och snickeri i början av åttiotalet. Han hade sedan sextiotalet hyrt verkstadsrum i Vaxholms stadshotell. Huset i Engarn har förlängts med åren. Precis som i äldre snickerier hängdes stolar i talet. Efter alla åren finns hundratals härinne: Åkes klassiker, prototyper och versioner, ett analogt träminne som är till för att återbrukas.

Old school fungerar. Åke ritar med penna, sudd, linjal och skisspapper.

Han tar upp idéer som legat till sig, plockar ner en stol, skapar nytt av det gamla, det är hans metodiska återbruk. Allting här är hans egna möbler, utom ett par Josef Frank-stolar och en trofast Sjuan-kontorsstol av Arne Jacobsen, köpt för femtio år sedan.

»Den är riktigt bra, aldrig omklädd.«

Ateljén får allt fler besök av konst- och hantverksskolor, arkitekter och konstföreningar som lockas av den förunderliga stämningen härinne, som i ett trivsamt hantverkskapell. De som kommer hit får lust att bygga något eget, sätta i gång, hitta på. För ett par år sedan byggdes ett fristående större snickeri med helt nya maskiner. Den gamla verkstaden blev galleri. Åke Axelsson har arbetat med trä sedan barndomen. Han växte upp på ett hemman i södra Småland under 30- och 40-talen. Några kor, får, hönor och en häst. Åkrar och skog som gav lite pengar, annars levde familjen på det gården gav. Åke hade sju syskon. Sex stolar i köket.

»Vi satt aldrig, bara när vi åt eller läste läxor, annars var vi mest utomhus.«

Om något behövdes fick det tillverkas hemma. Köra timmer från skogen, välja virke, bygga en ny vedbod.

»Det livet lärde mig att använda händerna. Det är grunden i allt jag har gjort sedan dess.«

Här tillverkas det möbler, småskaligt. Åkes friliggande verkstad stod klar i slutet av 2017.

En för tiden välorienterad folkskollärare, Karl Håkansson, såg Åkes fallenhet i slöjdsalen och gav honom den första skjutsen att komma vidare. Som 15-åring började han på snickarskola i Visby, där han efter fyra år fick bygga Carl Malmsten-möbler som såldes på Strandvägen i Stockholm. 19 år gammal utförde Åke sitt gesällprov, ett skåp i kubamahogny med inläggningar i jakaranda och insida av päronträ, ritat av NK:s David Rosén. Skåpet står här hemma.

»Ett oerhört avancerat arbete. Jag skulle inte kunna bygga det i dag. Jo, kanske, med obegränsad tid, men till vilken nytta?«

Nytta är ett viktigt ord i Åke Axelssons arbetsliv. Han kallar sig funktionalist, i ordets rätta bemärkelse, inte en stil, utan saker som fungerar.

Möbelsnickaren Åke Axelsson blev inredningsarkitekt på Konstfack under 1950-talet. Huvudlärare var den då välkände arkitekten och möbelformgivaren Carl-Axel Acking. Folkhemmet byggdes och det fanns hur mycket arbete som helst.

»Vi utbildades för att vi skulle tjäna samhället och skapa bra miljöer för våra medmänniskor. Det var inga klyschor, utan en ambition.«

Ut med sågspånet. Den tidigare verkstaden blev galleri med utsikt mot fårhagen. Stolar Craft och Light & easy från Gärsnäs, samt Y-pall från Åkes verkstad.

Åke fick snabbt prestigejobb, deltog i inredningen av nya Konstfack vid Gärdet och Operakällaren med Peter Celsing som ansvarig arkitekt och senare inredning av Medborgarhuset i Örebro, ritat av Erik och Tore Ahlsén. Åke startade eget, tillsammans med inredningsarkitekten Erik Karlström, men hoppade 1967 av det växande kontoret.

»Jag ville inte vara chef, tog mina saker och cyklade därifrån.«

Åke Axelsson i en fårhage.

Åke lånar några får med lamm från vår till höst. De betade markerna och skötseln påminner honom om barndomen i Småland på 1930-talet. Lien fick han som 12-åring, 1944.

Det var då Åke öppnade eget snickeri i Vaxholm, dit han hade flyttat med sin familj. Han tänkte sälja möbler över disk, men idén var alltför romantisk. Det gick inte att försörja sig på handbyggda stolar. Åke återvände till de stora inredningsuppdragen, bland annat för Riksdagen och flera bibliotek. Under 1970-talets radikala år var han halvtidslärare på Konstfack.

Han startade då en egen forskning om möbelsnickeriets kärna. Han ville begripa, inifrån sin egen kunskap, hur hans föregångare i det gamla Egypten och antika Grekland hade skapat sina stolar. Lärdomarna omsattes i nya möbler, bland annat stolen Ararat. Åke Axelsson tycker om tillverkning och fabriker. I det sena 80-talet startade han, med sin dotter Anna Klockby, Galleri stolen som producerade Åkes möbler, mest för offentligt bruk. Annas man Dag Klockby blev senare vd.

Material till trästolar i hög.

När verksamheten växte till sig under 1990-talet köpte Åke en möbelfabrik i Småland för att styra produktionen hela vägen. Dessutom ville ha motverka fabriksdöden i Möbelriket. År 2003 blev Galleri stolen huvudägare i Gärsnäs, ett gammalt fint, men då krisande, möbelföretag på Österlen. Åke hade redan 1963 ritat sin första Gärsnäs-stol, S-217, som fortfarande finns i produktion. Flera av hans stolsmodeller har varit den säljande ryggraden i Gärsnäs produktion.

Nu ger yngre formgivare företaget sin nyfikna profil: Färg & Blanche, David Ericsson, Pierre Sindre, TAF, Matti Klenell och andra.

»Jag har dragit mig tillbaka en smula, sitter inte med i produktrådet. Det är svårt att vara smakdomare över kolleger.«

Åkes nya, stapelbara Allround-stol för Gärsnäs visades på Möbelmässan 2020.

Det är intensiva år med jobb i snickeriet och inredningsuppdrag. 2019 invigdes bibliotek och andra lokaler på Karlstads museum.

»Det är ett av mina viktigaste arbeten som har pågått under nio år.«

Våren 2018 levererades 400 unika stolar till Tessin-ritade Fredrikskyrkan i Karlskrona.

Han har ritat ett bokkafé och entré till den forne FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjölds gård och museum Backåkra på Österlen. Djursholms kapell har beställt Allround-stolar.

»Det är mycket på en gång för en man i min ålder«, säger han, trots att han är van att alltid hålla i gång.

Åke Axelsson grunnar och planerar. Han startar maskinhyveln igen, ett betryggande ljud.

»Att få tid att jobba och skapa i verkstaden är en lisa för själen.« 

Åke Axelsson vid sågen.

Åke Axelsson

Ålder: 88 år.
Bor: På en gård i Engarn på Resarö, i närheten av Vaxholm.
Gör: Inredningsarkitekt, möbeldesigner och formgivare.
Aktuell med: Egen verkstadsproduktion med webbshop. Stolen All round för Gärsnäs, En stor retrospektiv utställning på A Petersens galleri i Köpenhamn (öppnar den 3 september.) Boken Åke Axelsson – Den hållbara formen (Carlsson) av Petter Eklund är en ny, heltäckande bok om Åke Axelssons insats under mer än 60 år. Boken berättar om ett urval av hans mer än 200 stolsmodeller, om tankarna och historien bakom dem, om hans miljöer och material, uppväxten i Småland, folkhemsbygget och dagens ekologiska verkstadsarbete.

Text Petter Eklund

Foto Andy Liffner

LÄS MER: 
11 saker att spana in på möbelmässan 2020

Kika in hemma hos Martin Enget – den radikale esteten

11 klassiska och snygga designstolar till matplatsen