Arkitekten Danielle Siggerud skapar rum för framtiden
Den norska arkitekten Danielle Siggerud är en mästare på att förvalta historien, samtidigt som hon skapar rum för framtiden.
Ibland räcker det med en fråga, ställd vid rätt tillfälle av rätt person, för att livet ska ändra riktning.
»Om du inte blir läkare, vad skulle du vilja bli då?«
Svaret på faderns försiktiga undran kom omedelbart, berättar Danielle Siggerud: »Arkitekt.«
Danielle Siggerud Fabricius
Ålder: 36.
Familj: Maken Mathias, entreprenör, två barn, 3 och 5 år.
Aktuell med: Hennes arkitektstudio DSA öppnar The atelier, en förlängning av verksamheten på bottenvåningen i centrala Köpenhamn.
Vill förena det förflutna med framtiden
I dag har hon gått från stigande till etablerad stjärna på den danska arkitekthimlen, men det var i Oslo hon växte upp, med siktet fast inställt på medicinen. Trots att hon alltid gick med näsan i det blå och blicken högt mot husfasaderna på familjens semesterresor, medan hennes två systrar fönstershoppade, fanns aldrig tanken på att jobba med arkitektur. Inte förrän hennes pappa med sin fråga öppnade för en annan framtid. »Jag tror att jag tidigt upptäckte att rum påverkar mig. Jag är känslig för omgivningen. När jag var liten byggde jag kojor under min pappas skrivbord – jag älskade att skapa små rum i rummet, det gav mig trygghet och var en kreativ lek«, säger hon.
Hon beskriver särskilt ett tillfälle, när de var på semester i hennes mammas hemland Thailand. De besökte ett tempel och Danielle blev uppfylld av miljön: utsmyckningarna, munkarnas sång, atmosfären. »Tillsammans fick de mig att förstå hur kraftfull arkitektur kan vara«, berättar hon.
Hon sökte till den prestigefulla kungliga konstakademin i Köpenhamn och kom in direkt. »Det var nog första gången jag insåg att jag kom in tack vare mina egna färdigheter – mitt sätt att tänka, min kreativitet – och inte för att jag var bäst i matte eller fysik. Det kändes som en bekräftelse: ›Det här är jag.‹ Sedan dess har jag aldrig tittat tillbaka. Jag är väldigt tacksam mot min pappa«, säger hon.
Efter arkitekturhögskolan fortsatte hon till London och minimalismens mästare John Pawson. »Jag drogs till hans sätt att arbeta – att skala bort det onödiga och fokusera på materialitet, ljus och människans närvaro i rummet. Efter drygt ett år flyttade jag tillbaka till Köpenhamn och öppnade eget kontor vid 27 års ålder. Jag ville inte formas för mycket av andra arkitekter, jag ville utveckla min egen nyfikenhet och lära mig genom att göra«, säger hon.
Och precis som hos Pawson och de thailändska munkarna finns det något närmast sakralt över hennes praktik, en känsla som uppstår när alla onödiga detaljer skalas bort för att ge plats åt arkitekturens essens och människorna som ska leva i den. Danielle Siggerud architects (DSA) är specialiserade på kulturarv och restaurering, men tar sig lika gärna an nybyggnation som hus och lägenheter som behöver transformeras, uppdateras eller byggas till för att passa livet i dag. »Det handlar om att uppmärksamma byggnadens historia. Att respektera originalet, men ändå fråga sig: Hur kan vi som arkitekter lägga till samtida, moderna inslag? Hur kan man förena det förflutna och framtiden på ett förfinat och balanserat sätt?« säger hon.
Köket är hemmets hjärta
Inom modet har den hetaste trenden de senaste åren gått under benämningen »quiet luxury«. Danielle Siggeruds kunder och samarbetspartner använder hellre begreppet »quiet confidence«. Ett slags lågmält självförtroende som inte behöver skrikas ut, men som märks i alltifrån synen på skönhet till val av material. På många sätt är minimalistisk design mer komplex än sin motsats. Gränsen mellan ett rum som är sig självt nog och där varje mänsklig närvaro risekrar att bli en inkräktare, och ett rum som i sin enkelhet i stället bjuder in och öppnar upp, är hårfin. Taktila material som interagerar och lever – åldras – med invånarna är en nyckel. »Belysning, dörrar och förvaring blir en del av strukturen och smälter in. Allt som man rör vid och upplever får desto större uppmärksamhet – det tillför värme, en känsla av personlighet och närvaro«, förklarar Danielle Siggerud.
Som i sekelskifteslägenheten om drygt 120 kvadratmeter på Östermalm i Stockholm. »Klienterna hade precis fått sitt första barn och köpt en vacker lägenhet med klassiska detaljer – stuckatur, högt i tak – men planlösningen var inte alls optimerad. Projektet handlade om att utnyttja ytan bättre, få in fler funktioner och samtidigt öppna upp och skapa nya arkitektoniska kvaliteter«, säger hon.
Korridoren smalnades av för att ge plats åt förvaring, där de böjda väggar adderar mjukhet – mänsklighet. »Jag ville att även övergångsytor skulle få omsorg och inte bara ses som transportsträckor«, säger hon.
Men det största ingreppet handlade om hemmets hjärta. »Vi flyttade köket. Det låg mörkt och undanskymt mot gården. Nu placerade vi det i ett av de stora rummen med ljusinsläpp från gatan, så i stället för att stirra in i en vägg ser man ut mot ett öppet område med gröna träd.«
Köket fick integrerad förvaring i form av höga skåp infällda i väggen, köksön blev en samlingspunkt i sten och väggpanelen hölls minimal för att harmoniera med de ornamenterade taken. En inbyggd bänk kompletterar matplatsen för mer avslappnade stunder. »Här handlade det om hur klienterna ville leva. Jag visste att köket skulle bli hjärtat i lägenheten. Jag minns när jag besökte dem senare, det snöade ute och de stod och gjorde te vid fönstret, med ljuset och utsikten. Det kändes helt rätt.«
DSA – Danielle Siggerud architects
Studio som grundades 2016. Arbetar med allt från restaurering, renovering och omvandling av äldre byggnader och kulturmärkta fastigheter, till modern arkitektur, tillbyggnader och kommersiella projekt – både i Danmark och utomlands.
En brygga mellan samtid och historia
DSA är verksamma över hela världen, men just arkitekturens samspel med den omgivande miljön är något hon uppskattar särskilt i Sverige. Parallellt med lägenhetsprojektet har hon nyligen avslutat en två år lång restaurering av ett hus vid vattnet i Fiskebäckskil och har nyligen påbörjat arbetet med en ny byggnad längs kusten i Torekov. »Jag inspireras särskilt av hur arkitekturen kan smälta samman sömlöst med det omgivande landskapets kullar och vatten, vilket påminner mig om min uppväxt i Norge«, säger hon.
Under vintern avlusats ännu ett prestigeuppdrag, inredaren och influencern Athena »Eyeswoon« Calderones art déco-våning i New Yorks Tribeca. »Projektet handlar verkligen om att gå djupt in i den historiska perioden och titta på vad andra designer och konstnärer gjorde, vilka material de använde. Så det blir en helt annan palett, men återigen handlar det om kontexten – att uppmärksamma platsen och historien«, säger hon.
Det är även där hon ser arkitektens framtid, som en brygga mellan samtiden och historien, mellan bevandrande och nyskapande. I nuläget har hon 4–5 anställda, vilket är lagom för en person som tycker om att vara kreativ ledare för verksamhetens samtliga projekt. »Vi gör hela processen från A till Ö. Jag föredrar att vara en liten, upptagen och skicklig studio där vi har tid att arbeta nära projekten och klienterna.«
Därför är det inte förvånande att DSA även designar möbler, som det runda matbordet Arun table ellipse i lägenheten på Östermalm. »Som arkitekt ritar jag alltid de fasta elementen – kök, badrum, förvaring – för att skapa en helhet. Men det är möblerna som knyter människan till rummet«, säger hon.