Men det finns ju inget hus kvar!«

Sommaren 2017 kändes det lite oroligt. Grams gård på höjden utanför Simris på Österlen hade förvandlats till murverk, grus och ruttna bjälkar, som om en storm hade fått tag i taket och vräkt allt över ända.

»Vi satt ute på backen den sommaren och tänkte, ’Vad har vi gjort?’«, säger Ia Hjärre som tillsammans med sin man Andy Nettleton äger och driver gården.

»Vi fick lov att plocka ner hela byggnaden. Vi köpte ett hus, men vart tog det vägen?«

Ljuset flödar rakt igenom byggnaden. Matsal och kök före både boende och uthyrningar. Bord Tulip av Eero Saarinen, stolar Wegner. Hampamatta från norra Indien, ursprungligen indigoblå, nu solblekt.

Sedan började det regna och regna. Grannar och vänner tyckte att vi nog borde riva alltihop.

I dag, tre år senare, har gården något av ett trelängat säteri över sig, med stensatt gård, en kastanj som vårdträd och vitputsade väggar. Lägenheter och rum hyrs ut, det är både hem, övernattningsplats och festlokaler.

Utsikten över havet, slätten och Bornholm är bedövande. Österlen är turistlandskap under en handfull veckor. Men det är också en schizofren landsända, som töms efter semestrarna till ett grått skånskt vemod med ensliga silos, fågelflockar och bruna åkrar.

»Vi vill att huset ska kunna leva året om«, säger Ia och berättar om planerna att skapa en plats för olika händelser, människor och aktiviteter.

»Nu i vår blir huset fyllt av en yoga-retreat, senare ska vi ha bröllop och hela tiden hyr vi ut till nattgäster. Det är roligt med alla människor som dyker upp, alla med olika bakgrunder, vissa är sociala, andra mer privata, men huset funkar för alla. Det finns olika platser, krypin och grillställen, även uppe på kullen.«

En grafisk insida. Ia Hjärre i den ombyggda övervåningen. Här kan det hållas kurser och sammankomster eller hyras ut till sommargäster.

Det är möjligheternas bygge. Bröllop och studentfester. Samarbeten med krögare? Pizza på logen? Glorious camping med tält? Pop up-butik? Gården med sina minimalistiskt inredda lägenheter, studios och kontor är lika strama som trivsamma – och fotogenique. Blå Station gjorde en möbelfotografering här. Husqvarna plåtade gräsklippare.

Sommaren 2019 började lägenheterna på Grams gård hyras ut. Först bokades de via Airbnb, men nu på egen hemsida. De första gästerna var en äldre pilot och hans två döttrar som kom till Simrishamn för en begravning.

»Vi gav dem champagne och jordgubbar och de satt förtjusta härute på innergården. När de åkte gav dom oss en perenn i kruka med ett litet hjärta och sa att de hade känt sig så hemma här att de kom gärna tillbaka«, berättar Ia.

Inget dumt ställe att vakna på. Bornholm kan ses vid horisonten i söder.

Grams gård är också med på en tysk hemsida som bara visar arkitektritade hem att hyra och flera tyska arkitekter kom hit. »Vi har aldrig tvättat och städat så mycket som förra sommaren.«

Hur blev två arkitekter pensionatsägare? De bägge träffades i London i början av 1990-talet, då Ia kom dit för att plugga arkitektur. Andy var redan arbetande arkitekt. Han hade växt upp i Newcastles koldistrikt. Han visar underbart vackra kartor, räddade från hans pappas kolfirma, över en nu försvunnen värld av gruvor, svindlande många.

I ett lite hemligt rum med förtätad stämning tronar ett arv från Andys uppväxt: ett pampigt, 1,4 ton tungt snookerbord. Han spelade mycket snooker på working mens clubs när han var ung i Newcastle.

»De fanns överallt«, men spelandet sjönk undan när han pluggade, fick jobb och barn.

»25 år senare ville vår son Max pröva snooker och mitt intresse vaknade igen.«

Grams gård med sina askträd ligger högt bland Österlens kullar och ängar, idealiskt för promenader och upptäcktsfärder. Hunden heter Sigge.

I dag är Andy en passionerad spelare och ledamot i Svenska biljardförbundet. Bland husets alla ljusa, öppna rumsligheter känns snookerrummet som en skattkammare. Redan första sommaren när Ia och Andy hade träffats följde han med henne till Österlen, där hon varit alla sina barndomssomrar. Hennes pappa Leif Hjärre, i decennier ägare av möbelföretaget Gärsnäs, hade en stuga i Löderups strandbad.

»Jag är uppväxt på den stranden.«

De lånade stugan, det var en varm sommar, »Vit sand, otroligt fint…«, och den unge mannen från koldistrikten blev förälskad i det skånska landskapet. De återvände varje sommar. Efter några år i London startade Ia och Andy Dive Architects, köpte ett ombyggt potatismagasin i Borough Market, då en grönsaksmarknad under järnvägsbroar. Efter 14 år och två barn hade de ledsnat på den stimmiga staden, sålde huset och flyttade till Sverige.

De arbetade vidare i Stockholm, semestrade på Österlen och med tiden dök en längtan efter ett eget ställe upp. De fick nys på Grams gård på en höjd över byn Simris.

»Vi såg bara det fina huset, inga fel eller skruttighteter, men kullar, kossor och havets blå yta. Det är platsen som är viktig, huset är bara ett tillägg«, säger Andy.

Vardagsrum i det tidigare stallet och Nils Grams snickarbod. Golv av grovhyvlad ek. Takhöjden gav en extra våning, med friliggande bro. Läderfåtöljer från Ias farfars kontor på Gärsnäs under femtiotalet. Soffan är gammelfarfar Anders Anderssons gesällprov från 1893. Han grundade sedan Gärsnäs.

Grams gård hade ägts av sommargäster, men före dem bodde här Nils Gram, den siste i familjen Gram som haft gården sedan den byggdes 1851. Åkrarna sträckte sig då ända ner till havet. Nils drev jordbruket till 1980-talet, bodde här ensam med kor och hästar, men hade också möbelsnickeri, var en duktig fotograf och simmare. Han var något av en bykuf i Simris, men gillade kalas och bjöd gärna in sommargäster.

Nils Gram dog för 20 år sedan och är nu en lokal legend.

»Han var en sällskaplig karaktär och det sitter också något vänligt och omtänksamt i väggarna, en Nils-känsla«, säger Ia.

Putsad spis på betongsockel. Huset grävdes ut, fick nya stödmurar och fundament, isolerades och golvvärme lades in. Keramikskålen av Elsi Bourelius var en bröllopsgåva från Gärsnäspersonalen till Ias pappa och mamma.

Första sommaren på gården bodde familjen i den befintliga lägenheten, kände efter. De var ett skönt sommarhus med egenheter som sommarhus brukar ha. När diskmaskinen kördes kom vattnet upp i duschen. Toaletterna spolades rätt ut i hagen. Taken visade sig vara rejält dåliga. Den första julen fick familjen lov att hänga filtar för alla dörrar, dra på elementen och elda i tre spisar.

»Sedan kom elräkningen.«

Något måste göras. Men planerna hade börjat växa sig större och mer ambitiösa än bara en trivsam skånsk datja.

”Narnia-skåpet”, köpt på Stockholms auktionsverk och inburet av fyra man under en snöstorm. Ljusstakar från Another country, design Marie Dessuant. Oljekrus av Signe Persson Melin. På skåpet såll till torkade blommor, Ikeakorg och en armillarsfär, ett antikt astronomiskt instrument.

Stramt under takstolarna. Bro mellan sovrum och allrum. Oljemålning av Österlenskonstnären Kit Alexi. Design- och arkitekturböcker.

»Vi pratade mycket om att dela gården med andra och att den skulle bli en social plats i andan efter Nils Gram«, säger Ia. Grams gård skulle bli en modern mötesplats. Pengar lånades, tak revs ner, tak byggdes upp, grunden öppnades, isolerades, jordvärme fixades. Tre ljusa lägenheter byggdes i två av längorna, med öppna spisar, en inomhusbro och stora fönster mot soluppgången. Nils Grams stall blev ett ljuvligt kök och matsal med utsikt. Det blev ett par år av byggkaos, medan familjen bodde i en paviljong på ängen intill.

»Alla tror att man är stormrik när man har köpt något här nere. Vi köpte stället för ganska lite pengar, men man lurar sig själv när det gäller omkostnader för ombyggnader. Att bygga är inte billigt«, säger Andy.

En enorm spis med ett kvarnhjul ersattes av en ny murad spis och trappa i ett. Andy och Ia mot nya horisonter.

En ny turistsäsong kommer upp. Livet på Grams gård ska utvecklas i en organisk balans mellan hem och turism, mellan ledighet, gäster, uthyrningar och arbete.

»Vi måste fundera på hur publikt vill vi ha det här stället. Det är vår pensionsplan i kombination med arkitekturfirman«, säger Ia Hjärre.

Varken hon eller Andy verkar särskilt pensionsmässiga, tvärtom, de lyser av nyfikenhet och entusiasm. Det kommer att bli många drömlika somrar på Grams gård i framtiden. 

Ia och Andy Nettleton Hjärre

Ålder Ia, 55, och Andy, 52 år.

Familj Barnen Max och Moa.

Bor Lägenhet i Gamla stan i Stockholm, samt på Grams gård.

Gör äger och driver arkitetkontoret Dive architects samt Grams Gård. 

Aktuell med Om- och nybyggnad av möbeltillverkaren Gärsnäs lokaler, som fick Simrishamns arkitekturpris. Villor i Bonn, på Ekerö och i Sollentuna. Lägenheter i Stockholm, olika projekt i London och på Österlen, bl a ombyggnad av ridhus för Österlens ridklubb.

Text Petter Eklund

Foto Andy Liffner

LÄS MER: 

Hemma hos PR-proffset Marcus Kollberg i Palma

Åke Hällssons sommarnäste på Gotland – kika in

De lämnade stan för lantlivet på Österlen – kika in