Ett boktips för karantänen

Jag ser boken i pocket i ögonvrån när jag är i färd med att inhandla smakfulla vykort för att kondolera ett dödsfall. Ja, det ska medges att jag inte dagligen är i en bokhandel direkt. Det har varit lite si och så med läsningen på senare år. Alltså den skönlitterära läsningen, inte den av captions till instagramposter.

Men nu! Där står boken med stort B, strax intill kassan. Väggen av Marlen Haushofer. En av mina tio i topp-läsupplevelser när jag var ung. En rysning av välbehag sprider sig längs ryggraden. Jag som aldrig hinner läsa nu för tiden, ska jag nu börja läsa om saker jag redan läst? Är inte det höjden av lathet?

Men jag kan inte låta bli. Jag köper boken. Jag kan knappt vänta tills jag kommer hem till soffan. Handlingen är så här:

En kvinna i fyrtioårsåldern hälsar på sina släktingar på deras lantställe i bergen, någonstans i de österrikiska alperna. Hon tillbringar natten ensam för att värdparet går ner till en krog i byn. När hon vaknar på morgonen finner hon att hon sitter isolerad bakom en jättehög glasvägg som skär rakt igenom landskapet. På andra sidan väggen är alla döda, frysta i olika positioner.

Det blir kvinnan, en hund och så småningom en ko samt en katt som kämpar om överlevnaden bakom glasväggen. En slags Robinsonhistoria i alperna, enkelt och kargt berättad. Som tonåring fastnade jag i glasväggen-fenomenet, och i överlevnadskampen.

Premissen, »det här är det som finns nu och vi ska klara oss på det« tände mina djupt rotade prepper-gener, som nog finns i alla tyska familjer. Krigstraumatiserade barn som spar på ljusstumpar och snören som min mamma. När jag var liten lekte jag ofta den mentala »nu bor vi i bilen«-leken, för att få de ändlösa bilturerna på tyska autobahn att gå snabbare.

Att klara sig på det man har. I Väggen blir släktingens övergivna Mercedes vid sommarstugan en luxuös bostad åt skogsmössen. En meningslös tingest.

När jag läser om historien efter 30 år kommer tjusningen tillbaka. Huset hon bor i är ok utrustat för att bebos utan el, hon har eldstad och vatten i en brunn. Stugans ägare som fastnat på andra sidan Väggen var något av en prepper så det finns ett skapligt förråd av tändstickor och andra förnödenheter. Ammunition och vapen för att döda vilt. Kött som hon under sommaren kyler i bäcken.

Jag vet inte riktigt hur andra läser den här boken, den kan tolkas som ett psykologiskt drama eller som civilisationskritik, men för mig är bland det mest intressanta mathållningen. De sura äpplena hon skördar. Det var osis att det var en surkarts-sort, känner jag. Bönor och potatis odlar hon. Smör och mjölk kommer från kon.

En gång om året är det hallonfrossa. Annars inget socker. Jag irriterar mig på att hon inte plockar hasselnötter när det nu är tal om hasselbuskar i boken. Hon kunde ju har gjort mjöl på nötterna! Och varför finns det inte fler bär? Och varför inte jobba på det här med björksav?

Marlen Haushofer (1920-1970) som själv var 42 år när hon skrev Väggen – som blev hennes största succé – var inte en utelivsmänniska direkt. Hon bodde i stan, i Wien, och var också helt ointresserad av naturliv, till min stora besvikelse. Det blev hennes man som hade pluggat skogsbruk som fick korrläsa.

Boken kom 1963 och när jag läser om den, är det under den stora sommartorkan 2018. Det regnar inte på fem veckor och min trädgård i Stockholms söderförort blir brun och knastertorr. Det blir olidligt att sova i det galet uppvärmda huset och det ger knappt svalka att bada i de 28 grader varma sjöarna. När vi söker oss till havet är det fullt med döda småfiskar och jag uppmanar barnen att stänga munnen när de badar.

Hon i boken bakom Väggen hade tyvärr inte överlevt det här, tänker jag när jag stirrar ner i min tomma regntunna.

Och hennes ko hade nog också dött. Väggen är en underbar bok att läsa och prata om i klimatångesttiderna. Och den känns oerhört aktuell nu under Corona-krisen, när vi alla går i ide och får leta efter inre värden för att klara av en tid utan yttre förströelser.

Texten har tidigare publicerats som krönika i Residence 2018. Väggen av Marlen Haushofer  finns i pocket, 95 kronor, Akademibokhandeln. Den går även att lyssna på på engelska på Storytel. Bilder från filmatiseringen The Wall (Die Wand som kom ut 2012 med Martina Gedeck i huvudrollen. Regi Julian Pölsler. Den finns på Amazon.com)