Ett drömhem: Paul & Anne Vaugoyeau
Designparet Paul och Anne Vaugoyeau har hittat det parisiskt opolerade i Midsommarkransen.
När en fransyska och en fransos skulle leta efter sitt hem i den stad som (nåja, av vissa) kallas för Lilla Paris föll valet efter många om och men på – Midsommarkransen. Midsommarkransen söder om Stockholm har de senaste åren varit både flitigt omtalat och avbildat i såväl låtar som seriestrippar. Fokus brukar riktas mot områdets gentrifierade eko-smoothie av kroppkaksrestauranger och mösspappor med IPA i skägget. Men om man ska tro paret Vaugoyeau är också en liten skiva av Frankrike placerat söder om stan. Efter att ha tittat på över 70 lägenheter i Stockholm hittade paret rätt i den ljusa lägenheten med de stora fönstren. Ett stenkast från tunnelbanan, mellan en lampaffär och ett bageri, bjuder Paul och Anne in på kaffe och en croissant.
– Det är inte så polerat, det gillar vi. En av få saker vi saknar med Frankrike är att det inte är helt uppfixat, ett nedrivet hus kan ligga bredvid en ny modebutik. På Östermalm till exempel så är allt så fixat och fint. Även om vi uppskattar att det är så rent som det är, haha. Paris börjar bli väldigt smutsigt, säger Paul.
De är båda uppvuxna på den franska västkusten och träffades när de pluggade ihop på en designskola i Nantes. När det var dags att söka praktik- plats pekade kartnålen på Sverige. Både Paul och Anne beskriver det som att de gillade hur man undervisade design i Sverige jäm- fört med Frankrike: man hade ett friare förhållningsätt till disciplinen än i hemlandet.
Paret beskriver hur de direkt föll för Stockholm, och om man ska döma av deras karriärer verkar kärleken minst sagt ha varit besvarad. Anne gjorde sin praktik hos Monica Förster, hamnade sedan hos Jens Fager innan hon började arbeta för H&M global store development för utveckling av flaggskeppsbutiker. Paul gjorde sin praktik på TAF innan Form us with love, One Nordic och Hem hamnade på hans CV.
– Jag var på Hem i flera år, min roll inkluderade till en början allt från att rekrytera talang till att hålla på med vår hemsida, allt egentligen. Det var svårt stundtals, att hålla på med företagets Instagramkonto samtidigt som du skulle göra en massa andra saker. Men också väldigt kul och utvecklande. De sista åren jobbade jag som creative director, då jag hade hand om att sätta kollektionen och att samarbeta med våra gästdesigners.
Utanför de stora fönstren snöar det så långsamt att det känns som att luften står stilla, men inuti lägenheten blåser förändringens vindar. Anne har precis slutat på H&M för att arbeta på företaget Space in the making som arbetar tillsammans med större företag för att utveckla och realisera retailkoncept, medan Paul nyligen lämnat Hem för att starta eget.
– Det var läskigt att bryta sig loss såklart, men Anne har hjälpt mig mycket. Hem var ju mitt företag kände jag: varje produkt har jag rört, ändrat på eller diskuterat med designern. Jag lämnar också precis när märket håller på att få upp farten på riktigt. Men det var tydligt för mig vad jag ville göra, jag tror att alla kreativa människor känner att de måste göra något eget någon gång.
Med Atelier Paul Vaugoyeau vill Paul ta kontroll över hela kedjan av design, något som han tror är framtiden för designbranschen.
– Tanken är att kunna stötta märken, designer eller möbelfirmor från början till slut. Det är vad jag tycker design ska vara: arbete hela vägen från utveckling till tillverkning. Jag tror det är framtiden. Det är enklare i dag att starta ett märke, bygga en hemsida, sälja online, kommunicera – saker som förr var svårt och dyrt. Jag tycker designer ska ha egna projekt, även om det är något litet. Jag gillar att det finns en person bakom som du kan ha en direktkontakt med. Designern vet vad storyn är, vad som betyder något för företaget, säger Paul.
Anne fyller i:
– Internet är bra på mycket, men folk vill ha något de kan knyta an till. Du vill ha något du kan möta på riktigt.
Har ni aldrig tänkt på att göra något tillsammans?
– För att inte tävla kanske vi tidigare har försökt hålla isär våra karriärer, eftersom vi har samma utbildning och bakgrund. Men nu på sistone har vi börjat diskutera att göra något ihop. Det känns som att det är dags, vi har lärt oss vad vi är bra på. Jag tror också att de bästa projekten görs med människor man känner bra, säger Paul.
– Vi är entreprenörer och vill göra något tillsammans, men inte för sakens skull. Vi vill göra saker som tillför något, och det tar mycket tid att komma på vad det är. Vi vill känna att det är något vi kan stå för, och som tillför något, säger Anne.
Samma stränghet visar paret mot vad som tas innanför dörrarna till lägenheten. En pantertavla här, en prototyp från Hem där, men trots att Paul och Anne borde ha samlat på sig prylar och möbler för att fylla ett tvåvåningshus är lägenheten avskalad och stillsam. Att arbeta med inredning och föremål gör att vackra ting utan emotionell anknytning helt enkelt inte får plats menar Anne.
– Det är speciellt att ha en connection med saker i hemmet som man har gjort. Att inte ha för mycket prylar, utan saker som betyder något för en är viktigt för oss. Saker som man har gjort eller plockat upp från resor, det blir som Prousts madeleinekaka. Att dricka kaffe ur en kopp vi köpte i en liten japansk affär får varje ritual att kännas mer speciell, det väcker minnen hela tiden. Vi drömmer om en faktisk ateljé också, någonstans där du kan gå och göra saker på riktigt om du får en idé. Vi har pratat om det väldigt länge, förhoppningsvis händer det någon dag, säger Anne.
Har ni blivit mer svenska i er stil eller bultar det franska hjärtat lika hårt fortfarande?
– Frankrike är ju moderlandet, det är enkelt och komfortabelt, men kanske för komfortabelt ibland. Vår familj och våra vänner är utspridda så vi får välja en region varje gång och köra en turné för att hinna besöka alla«, säger Anne samtidigt som Paul ropar »Tour de France!«.
– Men saker kanske inte har förändrats så mycket, vi gillar att Sverige fortfarande är lite exotiskt. Det är inte så långt från Frankrike rent geografiskt, men det är så mycket som vi fortfarande blir överraskade över. Vi är fortfarande som barn när snön kommer. Så länge vi känner på det sättet så kommer vi att stanna, fortsätter Anne. Paul skjuter in:
– Vi har adopterat det svenska sättet att leva på. Tempot, och …
– … att äta middag klockan sex på kvällen!, utbrister Anne.
Text: Tom Cehlin Foto: Erik Lefvander
Läs mer: