Residence Magazine Photography: Emily Laye Styling: Linnea Salmèn
Residence Magazine Photography: Emily Laye Styling: Linnea Salmèn

Vissa människor har den där speciella närvaron, någon slags extra motor och en imponerande oräddhet och självklarhet. Att våga göra fel och sedan skaka av sig, att gå sin egen väg och inte ängslas över vad andra må tycka och tänka. Inredningsstylisten Linnéa Salmén är sådan. En människa som helt enkelt är ’likeable’ som amerikaner brukar säga. Man måste älska människor med självdistans. Och som skapar inredningar man genast vill flytta in i.

För hennes och sambon Magnus Lennartssons hem är minst lika lätt att tycka om som Linnéa själv.

Som ofta i livet hamnade de här ganska oväntat, efter att plötsligt ha blivit uppsagda från ett hyreskontrakt på Södermalm i Stockholm. Det är snart tre år sedan. En ateljévåning i ett 1950-talshus blev deras och det var minsann ingen liten munsbit som det bara var att svälja och flytta rakt in, inget var i mint condition om vi säger så. Jo, förresten, ateljéfönstren som löper utmed nästan hela väggen som vetter mot trädgården var nyinsatta. Resten var ett härke. Ateljén i Blackeberg i västra Stockholm har hyst konstnärer i nästan sjuttio år. Fortfarande syns färgspår på pelaren mitt i rummet.

– Jag vägrar att måla över det, det ska synas att här har varit en konstnärsateljé.

Residence Magazine Photography: Emily Laye Styling: Linnea Salmèn

Residence Magazine Photography: Emily Laye Styling: Linnea Salmèn

Det är högt i tak, skönt ljusinsläpp från de höga ateljéfönstren och för Linnéa var det en dröm att få skapa ett hem alldeles efter eget huvud.

– Renoveringar skrämmer mig inte det minsta, jag är uppvuxen i ett ständigt renoveringskaos. Mina föräldrar köpte ett tullhus från 1700-talet i Sigtuna för 40 år sedan. De är inte klara än! Jag är liksom van att lacka, slipa och spika.

– Men hur får man in kök, badrum, hall, vardagsrum och sovrum samt förvaring? På 55 slitna kvadratmeter. Man börjar från noll och river ner allt och sätter fart.

På väggarna satt vitmålad panel som revs ner, under fanns en betongvägg – som är så där rå, skavd och cool – som blir en perfekt bas till Linnéas alla saker. Och som gör att den färgskala hon älskar smälter in väl: sand, beige, svart, grått. Det färgfläckiga golvet täcktes över av betong med värmeslingor. För att få till ett sovrum, »vi ville inte ha väggar«, tog hon hjälp av vännen och smeden Robin och nu sitter här en glasvägg i smide som skärmar av sängen och garderobsväggen. För att mörklägga drar paret för ett svart dra- peri från golv till tak på natten.

Och har man en pappa som är möbelsnickare så är det förstås lämpligt att låta honom gå loss och bygga kök. Givetvis slog de sina kloka huvuden ihop. Nu står här ett kök byggt i plywood som svartmålats och fått knoppar från Muuto, egentligen för väggförvaring, bänkskivan är av ek och alla vit­ varor är integrerade i det svarta. Den lilla hallen är högt placerad så man når rummet via en trappa.

– Under trappan har jag massa props, bra förvaring kan jag inte få för mycket av. Och Mange blir glad om inte hela golvet är fullt av min rekvisita!

Att det inte känns det minsta plottrigt beror säkert på att allt hålls i en enhetlig färgskala. Den är lite som ett tittskåp, hela lägenheten, du upptäck­ er nya saker även om du tillbringar flera timmar hemma hos Linnéa och Magnus. Här staplas konstböcker, muggar i massor trängs på den öppna kökshyllan, knasiga vaser och roliga skulpturer syns lite här och var. Mjuka textilier, tjock matta och ett galet stort gosedjur à la val breder ut sig i soffan.

– Jag är kaosig, jag är van vid mycket saker, ja, jag älskar saker, det är livet. För det är kanske inte alltid prylen i sig utan känslorna jag får av den och min­ nena den väcker, något jag fått av mormor, eller den där muggen jag köpte när vi var på Gotland.

Här finns det gott om lampor, många klassiker, och i taket ståtar Vertigo från Petite friture.

– Äntligen fick jag plats med den allra största modellen, jag har haft span på den länge. Belysning är viktigt.

Linnéa hade planer på att bli dansare, hon gick estetiskt program på gymnasiet, men sedan utbildade hon sig till förpackningsdesigner, gjorde praktik i New York, tänkte sedan satsa på inredningsjournalistik och läste media och kommunikation i Uppsala. I väntan på att komma fram till vart hon skulle söka sig jobbade hon på nyöppnade Habitat i dåvarande Pub-varuhuset i Stockholm. Men plötsligt insåg hon att hon faktiskt stod där och intervjuade alla stylister som var där för att låna saker till fotograferingar om deras jobb.

– Jag förstod att jag ville göra det de gjorde, skapa bilder och inredningar för tidningar och reklam.

Med lite flyt fick hon göra ett års praktik hos superinredaren och Residencemedarbetaren Lotta Agaton. Sedan vågade hon starta eget, det är fyra år sedan nu. All vår början bliver svår, så också för Linnéa. Det tog ett tag innan kunderna hittade till henne, men ett påhugg för mäklarfirman Fantastic Frank gjorde att hon fick bilder att visa upp. Numera har hon stora kunder som Granit, Ikea, Mateus och H&M Home.

– Jag kan inte påstå att jag valde en rak väg innan jag visste vad jag ville göra. Men jag är väldigt glad över att jag gick en omväg, även om det egentligen inte är en sådan, säger Linnéa. Att jag skulle arbeta kreativt är ingen skräll, hela min familj gör det. Vi är egna företagare och vi stöttar verkligen varandra.

Residence Magazine Photography: Emily Laye Styling: Linnea Salmèn

Residence Magazine Photography: Emily Laye Styling: Linnea Salmèn

Trender ger hon inte mycket för.

– Släpp det! Är det trendigt kommer det att försvinna. Så gå inte på det. Odla din egen stil, handla second hand på auktioner och loppisar. Det är billigare och snällare mot miljön.

Inspiration får hon av sin familj och deras jävlar anamma, att aldrig ge upp. Och från modeplåtningar, där hittar hon massor av inspiration. Och bara att kolla vad folk på gatan har på sig och scrolla på Instagram är superbra.

– Jag är en sakletare som blir glad av loppis. Jag skulle kunna gå på loppis alla dagar i veckan. Mange är inte lika förtjust… Men eftersom jag har ett tränat öga behöver jag bara ett par minuter för att se om där finns något att ha.

Hon stormtrivs hemma, använder köksbordet som arbetsplats och bjuder ofta hem folk, det är bland det roligaste hon vet.

– När man kommer hem till oss vill jag att man ska tänka: ’Wow!’ Jag vill överraska och gillar inte det förutsägbara. Mina gäster ska bli distraherade, förvånade och glada.

Om det finns något hon skäms över i sitt hem? Jajamensan, den där baden-badenstolen i trädgården.

– Det är Mange som insisterar, jag har inte hjärta att kasta ut den. Och, oss emellan, den är väldigt bekväm …

Text: Cecilia von Mentzer. Foto: Emily Laye. Styling: Linnéa Salmén

Läs mer: 

Se bilderna från förra årets prisutdelning – Formpriset 2018 

Årets möbel 2018

Årets Lauritz Icon 2018