En bivack. I Vättlefjälls naturreservat. Inget konstigt med det. Om den inte var 190 kvadratmeter stor, med över tre meter i tak och en 15 meter lång glasfasad ut mot en skogsglänta där Saga Karlsson och Edouard Boisse ibland ser älgar i soluppgång.

TV: Kika in i arkitektparets svarta dröm i skogen
1:20

Efter reklamen: TV: Kika in i arkitektparets svarta dröm i skogen

(1:20)

»I jakttider måste vi ha reflexväst på oss.«

De är båda arkitekter, hon på White, han på Kaminsky. Just nu är hon mammaledig med Flora, fyra månader, medan han pendlar milen in till Göteborg i en Volkswagen elbil. Margot, sex år, släpper han av på vägen, på Bergumskolan. Här ute finns inga dagis eller skolor.

»Det ligger ett litet sommarhus på andra sidan sjön, knappt synbart, men annars är vi helt ensamma.«

Edouard Boisse och Saga Karlsson

Ålder: Edouard är 34 år, Saga 36.

Gör: Arkitekter. Edouard arbetar på Kaminsky arkitektur medan Saga delar sin tid mellan White arkitekter och en doktorandtjänst på Chalmers där hon forskar kring hur arkitekter arbetar med att möta framtida förändringar. De har två barn, Margot och Flora, och katten Findus.

En isolering som görs ännu ödsligare av vägen, motorleden som övergår i en landsväg som övergår i en tjälsprucken asfalterad som övergår i en grusad som övergår i en sådan där igenvuxen med ogräsremsa i mitten. »Vi tältade här en natt, efter att ha köpt tomten«, minns Edouard.

»Vi var fullkomligt skräckslagna.«

»Du var.«

»Vi hade sett en rysare kvällen innan.«

»Jag sov djupt.«

Svart lyxigt hus mitt ute i skogen.

Vättlefjäll, norr om Göteborg, är Västra Götalands största naturreservat. (Tomten som paret har byggt på är inte naturreservatsstämplat). I en slänt har en mattsvart låda kilats in.

James Silverman

En kringelikrokig väg som i sin tur slutar i ingenting. Total tomhet. Bara en öppning i den täta barrskogen, en skogsomgärdad sjö, en meterhög vall. Och det är inte förrän du kommer nära som du inser att vallen inte alls är en vall utan en vägg och att öppningen inte alls är en öppning utan ett tak.

»Vi har byggt ett … ça s’appelle comment?« – Edouard är från Lille, kom hit 2010 för att läsa på Chalmers – »ett ’shelter’. Vi såg framför oss ett glashus, öppet i alla väderstreck, naturen alldeles utanför fönstret. Men efter den där tältnatten …«

»Det som var vackert på dagen blev spöklikt på kvällen«, säger Saga. »Så vi grävde ner oss i stället. I dag känns det logiskt, bor man i en sådan här dramatisk natur, då måste man underställa sig den. Det är naturen som bestämmer.«

Hållbarhetsentreprenören byggde om lada – se magiska förvandlingen

Ett hus som inte ber om ursäkt

Samtidigt är det knappast ett hus som ber om ursäkt för sig. Från förplatsen ner till vattnet är det en höjdskillnad på nästan fem meter. Boendekvadraten borrar sig in i sluttningen, bland blommorna och bären, vid foten av de resliga tallarna – »det elegantaste trädet i världen«. Mattsvart som ett stealthflygplan, geometrin framstår skalpellskarp intill den vilda växtligheten.

Vacker utsikt över vatten och skogslandskap.

Det till hälften nedgrävda huset, här sett från vändplanen, har en stomme i lättbetong som klätts i en granfasad.

James Silverman

»Det var någon förbipasserande som undrade om det var en transformatorstation«, säger Saga och skrattar. »Och visst, härifrån vändplanen framstår huset nästan provocerande slutet. Men nere mot sjön är det helt öppet. Det utvecklar sig steg för steg.«

Därmed är byggnaden en inverterad förlängning av bilresan; den går från sluten till öppen. Ett nålsöga, bara metern brett, med huskroppen till höger och en spröjsad vägg till vänster, leder dig via 17 trappsteg ner till ytterdörren, hela tiden med utsikten över sjön som blickfång, med trädkronorna vajande högt där uppe. En passage som höjer förväntningarna.

»Vi ville uppnå lite av samma effekt som på Louisiana, att huset avslöjar mer och mer ju längre in du kommer, att du upplever platsen i sekvenser i stället för att insupa allt med en gång«, förklarar Edouard som också liknar entrépassagen vid en pelargång, en omtolkning av den klassiska arkitekturens kolonnader.

»Jag är ju huvudsakligen utbildad i Frankrike där arkitekturhistorien är en viktig inspirationskälla.«

Stilrent och modernt vardagsrum.

Arne Jacobsens lampa från Louis Poulsen belyser Monica Försters soffa från Fogia. Bordet av Ergin Can och Jens Olsson är från Modly Studios, fåtöljen av Konstantin Grcic från Mattiazzi.

James Silverman

Vilket förstås kan låta en smula pretentiöst. Men det finns inget pretentiöst över slutresultatet, för precis som på Louisiana, med sina skogsdungar och böljande sandbankar, spelar den omgivande naturen huvudrollen. Det är en arkitektur där landskapet görs till en del av huset och huset till en del av landskapet och Edouard och Saga framstår lika mycket som landskapsarkitekter som husarkitekter, trots att de knappt rört tomten alls. »Vi har fällt lite granar, för att få fram blåbärs- och lingonriset, skapa lite karaktär av park. Men c’est tout.«

Den trånga och långa passagen pressar och trycker dig nedåt och framåt och in genom den helsvarta ytterdörren. Och där inne, omsluten av de vitputsade väggarna, med köket, matplatsen och vardagsrummet framför dig, är du plötsligt utomhus igen.

Uteplats med stora fönster in i huset.

Mitt i huset bakom matbordet skymtar en 30 kvadratmeter stor atriumgård som adderar grönska till den minimalistiska interiören. Fladdermusfåtöljer från Cuero design.

James Silverman

Så känns det. Den väldiga utsikten öppnar sig, upptar hela fonden, ett tre meter högt och nästan 15 meter långt fönsterparti spänner från vägg till vägg.

Plus att ett atrium öppnar sig mitt i den kvadratiska byggnadskroppen, en miniatyrträdgård med mossor och ris som Saga och Edouard plockat i skogen, arrangerade runt ett körsbärsträd de köpte när Margot föddes. »Huset i naturen har naturen i huset.«

Hemma hos Pernilla och Gustaf Norén – egenritade trähuset utanför Borlänge

Atriet fungerar som rumsavskiljare. Ett litet trappsteg upp hjälper till att betona skillnaden mellan zonerna, liksom plankgolvet som framstår härligt gillestugekvistigt i kontrast till den putsade betongen i de mer publika delarna.

Stort öppet atrium mitt i huset.

Från atriumgårdens lilla terrass kan man se rakt genom huset, förbi matplatsen och vidare ner mot sjön.

James Silverman

Lyx mitt ute i skogen

»Saga sa det redan när vi träffades: ’Bara så du vet, antingen vill jag flytta tillbaka till Borås eller så vill jag bo mitt ute i skogen.’«

»Medan du drömde om att jobba på ett toppkontor, gärna på Manhattan.«

Något han absolut hade kunnat göra; efter Chalmers praktiserade han på BIG i Köpenhamn, året innan Bjarke Ingels flyttade till New York för att expandera verksamheten. Han erbjöds anställning, men tackade nej.

»Den svenska marknaden vände uppåt och Gert Wingårdh sökte folk. Jag nappade.«

Modernt kök i sköna färger.

Köksön, specialdesignad av Edouard och Saga och tillverkad av Laga rostfritt i Knäred. Lampan heter Air 73 och är från c/o Bankeryd.

James Silverman

I stället har han här designat sig sin alldeles egna downtown-lya. För det är så denna »bivack« känns. Som att han och Saga dragit ut en lyxlägenhet från ett glashus på Manhattan och skjutit in den här, i den lantliga idyllen, som en byrålåda. En minimalistisk dröm. Allt utfört med millimeterprecision. Som köket, en rostfri ö i borstat stål, kontrasterad med rumshöga luckor i ask som skänker värme till det som annars riskerat att framstå lite väl kliniskt.

Uteplats med utsikt över den fina skogen.

Vart och ett av de tre fönsterpartierna mot sjön ramas in av en loggia. De snedskurna väggarna rymmer pelare och stuprör och är klädda i smala ribbor med infällda skruvar för att ge ett så sömlöst intryck som möjligt. Fasaden är målad i Alcro arkitekt svart. Fladdermusfåtöljer från Cuero design.

James Silverman

Eller de tre fasettskurna loggiorna som öppnar huset mot sjön, suger in omgivningen, skodda i samma svartmålade granpanel som resten av fasaden, vertikala ribbor som ger huset lite extra resning. De triangulära väggarna fungerar som höljen för pelare, balk och stuprör; här tillåts inget bråka med den rena kvadratiska formen.

»För oss är detta det bästa av två världar.«

Se också: Ålstensvillan har totalrenoverats – kika in i en funkisdröm med extra allt
1:40

Efter reklamen: Se också: Ålstensvillan har totalrenoverats – kika in i en funkisdröm med extra allt

(1:40)