Lina Sundberg tar farväl av sin makalösa trädgård
Lina Sundberg, profilen bakom Naturlig form i Järna, lämnar sitt hus och sin fantastiska trädgård. Residence gör ett avskedsbesök i hennes sagolika utemiljö.
Det är här det slutar och börjar. Lina Sundberg går omkring i sin trädgård utanför Ytterjärna. Framför oss spatserar ett gäng duniga dvärgsilkeshöns runt betongpoolen och fnattar vidare. »Höns borde alla ha i sina trädgårdar. Det är trevligt, de går omkring och småpratar«, säger Lina, som nu tar farväl av sin tioåriga boplats med trädgård och ett laduformat bostadshus med vackert grånad träfasad.
Det är dags att dra vidare, några kilometer bort inom odlingszon 3. »Jag älskar den här platsen, det har varit härligt att bo här, men så dök det här andra stället upp.«
Drömläge för en trädgårdsmästare
Lina har tillsammans med sin mamma Helena drivit Naturlig form, en trädgårdsdesignfirma som på kort tid har utvecklats till en väl anlitad aktör i branschen. Ryktet om firman hoppar från trädgård till trädgård eller snappas upp på Instagram. Nu, efter några bråda år, har Helena pensionerat sig och Lina fortsätter på egen hand.
Järna är ett odlingsmekka med trädgårsmästarskolor, biodynamisk odling, krögare med lokala råvaror, en hel kultursfär mellan jordbruk, gastronomi och antroposofernas anläggningar i Ytterjärna.
Trädgården är byggd i terrasser i en slänt ner mot ett fält. Det är en smula som att bo vid havet, fältet försvinner bort mot E4:an som i fonden på en romantisk landskapsmålning. Långtradare drar som minimala lådformer därute i diset. De tillhör en annan värld. Den här tomten, en ganska brant sluttande skogstomt, var den sista som bebyggdes här, för 11 år sedan. Lina och hennes man Johan, ekonom på Scania, tog greppet om platsen och skapade sitt paradis.
Lina Sundberg
Ålder: 38 år.
Familj: Man och två barn.
Bor: I Ytterjärna.
Jobbar med: Trädgårdsarkitekt.
Aktuell med: Högsäsong med trädgårdsdesign till kunder. Privat planerar hon trädgården till den nya boplatsen.
Pandemin öppnade nya dörrar
Lina Sundberg är uppvuxen med fyra syskon i ett hus i Mölnbo, byn efter Järna. Mamma Helena är en ständigt odlande person. Att trädgårdsarbeta var inget konstigt, det pågick oavbrutet när Lina växte upp. Hon hjälpte till med klippning, flytt av växter, formade buskar till klot och fick odlandet i ryggraden, även om den mesta tiden gick åt till hästar. Aktivitet var viktigt. Idrottgymnasium, sedan jobb på Tom Tits i Södertälje, där hon arbetade med event och konferenser och omvandlade kaféet till en ekologiskt oas. Kaffeintresset tog henne till kaffeproducenten Johan & Nyström, som uppköpt av Espresso house expanderade till nio butiker och Lina blev senare chef för dem alla. Lina och Johan hade redan köpt skogstomten och byggt ladhuset, ritat av Lars Svensson. Parets två barn föddes. En ordentlig trädgård hanns inte med.
Ett hus behöver utemiljö och grönska. Nästan allt fattades här i slänten. »Solen gassade, ingen pergola, inga träd. Livet utomhus var inte så skönt. Det behövde vi ändra på.«
Under pandemin kunde Lina och Johan äntligen ägna mycket tid åt att bygga upp trädgården. Han schaktade allt, svetsade cortenstål runt rabatterna. Ett växthus byggdes. Under det egna projektet fick Lina tillbaka sin odlingskänsla från förr och idén att starta eget inom trädgårdsdesign växte. »Under formandet av min egen trädgård såg jag min potential att kunna skapa utemiljöer åt andra.«
Hon startade Instragramkontot Naturligform som skildrade trädgårdens utveckling. Passionen växte. Lina pratade med sin mamma. »Ska vi?« »Ja!« Lina lärde sig renderingar, slet genom långa kvällar med Sketchup, läste distanskurser på Trädgårdsakademien i Laholm. Det första uppdraget var en villaägare i Järna som hörde av sig. Lite nervöst var det. »Jag har ingen utbildning, jag törs inte«, men de tog ändå jobbet.
När den trädgården var klar ville grannen intill också ha en trädgård. »Bägge de projekten blev bra och är jag ännu nöjd med dem«, säger Lina.
En känsla seglade upp: Detta kan fungera. Ju mer de arbetade, desto fler kunder hittade de. »Vi hade så mycket jobb att det var helt galet.«
Nu ska hon driva företaget ensam, men mamma Helena kan rycka in om det behövs. Uppdragen får inte bli för många, två tre stycken i taget per termin räcker. »Det är ett kreativt jobb och jag vill jobba in mig noga i några i taget. Blir det ett maskineri, då tappar jag glädjen i det.«
Variation är roligt
Naturlig forms stil bottnar i en grafisk grundstruktur med strikta material och tydliga siktlinjer som lyfter fram växterna som gärna får växa yvigt och vilt i planteringarna. Naturmaterial, inga glänsande granitkeramikplattor. Cortenstål. Betong tycker Lina om. Hon arbetar hellre med gräs och blad än med blommor och masseffekt. »Jag är ingen blomstertjej, utan vill skala av och arbeta med lite mer bonniga enkelblommande blommor. Det är fint att bjuda in växter vi hittar i vår natur, som tall, björk, bräken.«
Mer skandinavisk ängsmark än Chelsea flower show, fler kryddbuskar än tjocka maränger. Ett ideal är Ulf Nordfjells trädgårdskonst i Wij trädgårdar i Ockelbo. »För mig är det idealet. Att se den anläggningen var ett slags uppvaknande.«
Uppdragens nivåer varierar, från totallösningar till trädgårdstips. »Jag vill inte bara jobba i lyxsegmentet. Det är variationen som är rolig.«
Vanligt är att hon ritar allt och en fristående firma utför själva jobbet. Men ibland hälsar hon på en timme i en radhusträdgård och kommer själv körande med blomsterlådor, gräver och planterar. Lina behöver inte driva sin stil benhårt överallt, utan avläser platsen. Vad finns att utveckla? Vilket väderstreck och vilken jordart, hur faller ljuset? Hon vill få ut husets volym och känsla i trädgården. En 1800-talsvilla kanske ska få behålla sin gamla rododendron och trädgårdens växthistoria.
»Folk vill gärna ha en trädgård, men den ska helst vara underhållsfri. Något sådant finns inte«, säger Lina, som alltid inleder sina uppdrag med långa frågelistor om trädgårdsdrömmen. Vilka ska bo där, har de tid att lägga på trädgården, vill de själva stoppa händerna i jorden?
Ett nytt boende väntar
Hönsgänget trippar iväg bortom poolen, gjuten i betong och det sista som byggdes i anläggningen, en egen liten sjö med evighetsperspektiv över rabatter med gräs, buskar med salvia och timjan och mellan runda klotkörsbär. Familjen fick i alla fall poolbada här i några år. Växthuset, hönshuset och pizzaugnen blir kvar. Trots de tio årens arbete är det inte färdigt här. Vildvinet ska klättra vidare på pergolan.
Ett valnötsträd ska framöver skapa ett trädgårdsrum. Lina har saknat stora träd. Hennes nästa boplats är omringad av gamla ekar på en sluttning mot en sjö, en kyrka i utsikten, en drömlik plats med mycket framtid.
Martina Eriksson på M arkitektur ska rita ett nytt hus och utifrån det kommer en trädgård att växa fram. »Jag har inga tydliga visioner, men det kommer att bli något liknande som här, byggt på naturmaterial. Bergknallarna får ligga, vi ska söka jordmånen emellan dem. Ingen sprängning för att bygga en pool, det känns inte rätt.«
Nu ska Lina, Johan och två barn, 15 höns, två kaniner, hunden Harry och tre ragdoll-katter få ett nytt hem. Så slutar det här och något annat kan börja, omfamnat av tidlöst susande ekar.
