Folkkära Inredaren Marie Olsson Nylander visar upp familjens nya hem i Laröd

2:14

Efter reklamen: Marie Olsson Nylander: Därför blev jag inredare och stylist

(2:14)

I två års tid har Marie varit lite hemlig med sitt senaste hem, 60-talshuset i Laröd. Det köptes lite hastigt. Drömhuset i Höganäs, Kaptenshuset, känd från tidningar och TV (som alla Marie och Bills hem) såldes. Det kom också lite hastigt, Marie trodde kanske inte att det skulle bli av. Det blev en mellanlandning i en sekelskifteslägenhet i Helsingborg, under tiden som Laröd-huset renoverades. Alla som har följt Marie Olsson Nylanders resa genom olika hem i Sverige och Italien visste att Kaptenshuset från 1881, för Marie den ultimata barndomsdrömmen, skulle bli svårt att lämna. Lite som att ta ut en vinbergssnäcka ur sitt vackra hus.

Marie Olsson Nylander

Familj: Maken Bill och barnen Vidar, Otto, Ingrid och Solveig. ­Aktuell med: TV-serien Den italienska hus­drömmen som går på HBO Max.

Villa Kjærholm – en dansk kärlekshistoria

Det nya stället i Laröd är något helt annat. Ett stort sextiotalshus på 500 kvadratmeter, byggt av ingenjören Hans Rösing som har varit byggherre för en hel del hus i Helsingborg. Det här byggde han till sig själv, Bill och Marie Olsson Nylander köpte det av hans dotter. »Jag trivs mycket inne i huset. Och vid skogen, det ligger väldigt fint. Men det tar tid att vänja sig vid någonting nytt. Och jag trodde inte det. Jag trodde att jag var väldigt snabb. Men det är jag inte. För det var inte så som man kan se andra på instagram, som visar upp nyckeln till det nya huset och bara ropar hurra. Alltså jag har ju absolut inte gjort det. Jag har smugit omkring. Jag har inte ens sagt något, för jag behövde tid.«

Sedan 60-talet hade det hänt en del i huset. Fasaden i teak hade blivit övermålad i svart och grönt. Det hade rökts i alla rum, och röken satt fast i allt. Vissa innertak var vitmålade. Alla källarväggar fick muras om p g a mögel. »Att bara flytta in någonstans och måla om lite, haha vilken lyx«, säger Marie, när hon sitter i det nu nästan klara huset, ( »det fattas bara listerna«) denna tidiga höstdag, på teams från Laröd. »Det är ingenting jämfört med vad vi har gjort här. Vi har verkligen fått göra om mycket från grunden, göra tråkiga saker. Men vårt mål med detta hus har varit att ta fram mycket av originalet, ta hand om huset så att det står sig framåt.«

Ett hus som är en extra utmaning. Här var det inte kärlek vid första ögonkastet. Det är lättare att älska ett hus från 1800-talet, med högt i tak, stuckatur och pampighet. Men att köpa ett hus som en byggherre har byggt för sig själv, brukar också komma med en hel del fördelar. I det här fallet: Den bästa tomten i området. En stor kaklad pool. Fantastiska fönster. Men 60-talshus behöver en annan sorts kärlek. »Det är kanske lite svårt för oss som är uppvuxna i de här hemmen?«, funderar Marie, som är född 1974. »Jag har en känsla av att de som är 30 och 40 år har en annan distans till det här, har det lättare. De älskar detta med en annan inställning.«

»Men jag måste också säga att jag hade gillat att göra en sjögräsklädd garderob. Men du anar inte hur dyrt det är med sjögrästapet numera. Ett sådant här hus gillar less is more. Jag har jobbat på ett annat sätt, tänkt mer på siktlinjer till exempel, och på arkitekturen. Huset är som en låda, och det får synas.«

Laröd vill också ha andra möbler än de Marie hade med sig från Kaptenshuset. »Det var väldigt mycket av mina grejor som verkligen inte platsade här.« Taklamporna, de stora pampiga som är något av hennes signum, åkte ut direkt, det går inte med denna låga takhöjd. Många skåp fick inte plats. »Jag undrar vad jag ens har tagit med mig? Min Camaleonda, den fick komma hem från Italien.«

Den italienska husdrömmen i rutan

Italien, ja. Landet där Marie det senaste året har tillbringat mer tid än i Sverige. Hon har pendlat mellan tre olika hus på Sicilien och spelat in den nya succéserien Den italienska husdrömmen som under hösten sänds på HBO Max. Det rosa Palazzo Cirillo i Termini, som Marie och Bill köpte för sju år sedan och som tittarna har kunnat följa under två år på SVT, ligger ute till försäljning. »Vi får se om vi säljer«, säger Marie. »Man måste känna sig för. Vi har lagt mycket pengar på detta palats. Vi måste bli nöjda.«

Allting står och väger just nu, och hon är bra på att leva i detta mellanland, där alla kort inte är spelade, där man inte riktigt vet var detta ska sluta – med palatset, Laröd, det nya huset i Sambuca. Grejen med Marie Olsson Nylander är att det inte slutar alls, det bara fortsätter. Marie är alltid på väg, i färd med att skapa den vackraste platsen, hela tiden.›En euro‹-huset i Sambuca som hon och maken Bill renoverar i serien om Den italienska husdrömmen (och där huset faktiskt kostade hela 3 euro) är på sätt och vis något helt annat än det gigantiska Cirillo. Och naturligtvis en annan galax än Laröd. I seriens första avsnitt liknar det mer en ruin än ett hus, det finns vare sig el eller vatten och huset har stått tomt längre än Marie och Bill har funnits på jorden, nämligen sedan 1968.Ofattbara mängder bråte ska ut och fantastiskt klinker uppenbarar sig när Bill och Marie städar bort den värsta smutsen. Marie bär omedelbart stora fåtöljer in i huset, som mest liknar en hög med bråte. Hon gör det för att familjen, barnen ska se hur bra detta kan bli. Bill är otroligt positiv. Barnen kommer på besök och sönerna är numera unga män som sliter ut en massa mög ur rummen på bottenplan. »Man är ändå tacksam över denna uppväxt nu så här lite i efterhand, man har fått se mycket«, säger Vidar och Otto, och gläds åt att för en gångs skull få de bästa rummen.

Med hopp om en modigare inredningsstil

Mellan Laröd och Sambuca är det 290 mil, och detta snart gångna året har det mest varit Sicilien. Marie renoverar och stylar inte bara, hon har skrivit en bok under tiden, släppt samarbeten, och är numera också reseledare när olika grupper kommer och vill uppleva Termini och Sambuca. Finländare, norrmän, svenskar. HBO Max sänds i fler länder än SVT, och det märks. »Bill och jag börjar kunna det här och även om man själv inte tänker så, så kan vi berätta en del om hur det är att renovera hus i Italien nu. Och tydligen tycker folk att det är intressant«, skrattar hon.

Hon har varit inredare och stylist i över 20 år nu. Är det något som har förändrats i hennes smak? »Alltså jag utvecklas ju. För fyra år sedan hade jag nog inte flyttat till ett hus från 1962 till exempel. Men jag tror också att det är mer och mer accepterat, att alla vill vara unika. Jag hoppas att det kommer bli lite mer modigt i Sverige. Jag själv relaterar i mitt uttryck mer till Sydeuropa än vad jag relaterar till den svenska stilen. Sedan måste jag säga att jag har aldrig varit på Svenskt tenn i Stockholm. Och det är ju inte klokt! Men jag känner att jag är lite nyfiken på det nu. Sedan så älskar jag finska formgivare. Mina rötter finns där, mitt egna arv. Och jag börjar bli nyfiken på det. Men jag tänker att det är en resa även det.«

Marie Olsson Nylanders nya lya i centrala Helsingborg