1:15

Efter reklamen: Hemma hos ägarna av möbelföretaget Gärnäs

(1:15)

För två och ett halvt år sedan bestämde sig pr-proffset Camilla Modin Djanaieff för att ­sluta arbeta med fast fashion, lågprismode som masstillverkas i låglöneländer. Hon lämnade ­byrån Modin Åkerlind som hon var med och startade 2006 och grundade Modin, en pr- och kommunikationsbyrå med fokus på premiumvarumärken, konst och hållbarhet. Som riktlinje för verksamheten skrev hon ett hållbarhets­manifest i fjorton punkter. Punkterna radar upp krav som hon ställer på de varumärken som vill räkna sig till byråns kunder.

»Det innebär bland annat att jag tackar nej till kunder som inte jobbar på ett hållbart sätt«, säger hon.

»Många tyckte att jag sköt mig i foten med manifestet. Men jag älskar modebranschen och vill fortsätta arbeta i den utan att kompromissa. Vi måste börja konsumera mindre och välja produkter av bättre kvalitet.«

camilla modin djanaieff lägenhet

Camillas och Pontus lägenhet är full av konst, inte minst fotokonst. I vardagsrummet hänger printar av Helmut Newton och Peter Beard. Soffa, Living divani.

Startade varumärket Phi

Ett exempel är varumärket Phi som hon startade 2018. Namnet är den matematiska ­termen för gyllene snittet, ett förhållande mellan proportioner som ansågs vara normen för harmoni i den klassiska konsten. Kläderna är tillverkade i återvunnen kashmir och merinoull och tanken är att man ska vårda dem och använda dem länge. Därför finns också ett lagningskit med lappar designade av ­maken Pontus Djanaieff.

bonsai nk

Bonsaiträd från Green factory, NK inredning.

Samma inställning till hållbarhet genomsyrar hemmet som de delar på Sibyllegatan i Stockholm. Det var för lite drygt tre år ­sedan som de insåg att deras dåvarande lägenhet inte var optimalt planerad. De två hemmavarande barnen behövde varsitt ordentligt rum. Så Camilla och Pontus började titta på annonser och föll för ett vackert blyinfattat fönster i en lägenhet på nedre ­Östermalm. På visningen blev de överraskade.

»Om vi själva skulle ha renoverat lägenheten så hade den sett ut precis som den gjorde. Vi hittade inga fel«, konstaterar Camilla. »Jag kan bli galen på folk som renoverar fast det inte behövs, som river ut fullt fungerande kök.«

sidobord

På sidobordet står Lejon och Janushuvud, båda av Anna Petrus för Svenskt tenn. Miniatyr av spiraltrappa från Sjöström antik.

Byggt runt 1910

Ett stort plus med lägenheten var också läget – både mitt i stan och nära till natur och grönska. Camilla och Pontus är ute på Djurgården varje helg om de inte är på landet. Att åka dit är en av flera saker som inte så enkla som de var tidigare.

»Att leva hållbart är inte så bekvämt alla gånger«, säger Camilla.

»Vi har gjort oss av med bilen och tar tåget till landet i Sörmland. Vi flyger bara om vi måste i jobbet, aldrig för nöjes skull. Vi får avstå Medelhavsvärmen.«

badrum

Huset är byggt omkring 1910. Arkitekturen är pampig men lite ­tillnyktrad, som om huset velat distansera sig från det sena 1800-talets dekorativa utsvävningar och strama upp sig inför en kommande mer ­måttfull epok. Möjligen är det i nyktraste laget för Camilla och Pontus.

»Tiotalet är egentligen lite för ungt för oss, vi gillar den andra sidan av sekelskiftet då det var mer tralala, mer stuck och takrosor. Då behövs knappt några möbler«, säger Pontus.

tavla

Motiv ur serien Birds, Carsten Höller. På den öppna spisen står glas ur serien Septum av Mattias Stenberg för Kosta Boda. Pelikan av Finn Juhl.

Man behöver bara ta tre steg in i lägenheten för att få en känsla för vad som är viktigast för Camilla och Pontus. Från hallen kommer man direkt in i en matsal med öppet kök längst in och en öppen spis i ena hörnet. Vid den andra långsidan, där det blyinfattade fönstret silar dagsljuset från innergården, står ett Superellips-bord omgivet av bekväma ­Eamesstolar. Det är som gjort för att man ska bli sittande länge. Det blir vi också.

»Det är viktigt att det finns gemensamma platser där familjen kan samlas samtidigt som alla har egna utrymmen. Det ska vara välkomnande. Inte avskalat och kallt utan lugnt och varmt«, säger Pontus.

Måltiderna är betydelsefulla tillfällen för familjen att sitta ner och prata. Ibland är barnens kompisar med, ibland blir det spontana middagar för Camillas och Pontus vänner. Men det serveras aldrig kött. Det får barnen äta på andra ställen, inte hemma.

bord

Bord, Superellips, Fritz Hansen. Stolar Plastic side chair DSW, design Charles och Ray Eames, Vitra. Golvlampa Arco, för Flos. Bordslampor Atollo, Vico Magistretti för Oluce. Svart karmstol, Svenskt tenn. Foto Åke E:son Lindman.

När jag hälsar på är parkettgolvet bart men på vintern värms rummet upp av en ullmatta på golvet.

»Här är det färgförbud«, säger Pontus och gestikulerar mot väggarna.

»Det är skönare än man tror, det skapar ett lugn«, förklarar han.

»I de andra rummen har vi mer färg.«

fåtöljer

För den som följt Pontus arbete som scenograf och skapare av färg­explosiva miljöer pepprade med kreativa infall är det överraskande ­stillsamt. Jag frågar om han inte får impulser att göra om och stöka till det i den här lägenheten. Det får han inte.

»Nej. Då tröttnar man lätt. Jag gjorde det i den förra lägenheten men jag tror att jag är klar med det. Det var en period i livet.«

Konsten är vald på känsla

I stället för inredningen är det konsten som står för färg tillsammans med snittblommor i vaser. Konsten har de valt på känsla, aldrig som investeringsobjekt. På väggarna samsas fotokonst med målningar, fåglar med rymdmotiv (Camilla är intresserad av rymden, och särskilt Nasa).

»Jag tror att det är bra att välja konst intuitivt för då tröttnar man inte på den«, säger Pontus.

taklampa

Bilderna på ögon ovanför köksbänken är tagna av Therese Aldgård. Taklampa IC lights, Michael Anastassiades, Flos.

Kanske behöver det vara lugnt och neutralt eftersom både Camilla och Pontus arbetar kreativt hela dagarna. Inredningen har vuxit fram naturligt utifrån hur lägenheten såg ut och möblerna som de hade med sig hit.

»Vi hade ingen plan. Det är i princip samma möbler här som vi hade i den förra lägenheten. Soffan har vi haft i sexton sjutton år. Skillnaden är bara att färgerna är mer dämpade«, säger Camilla.

De köper mycket sällan nya möbler, och om de gör det så satsar de på kvalitet som håller länge, både för användning och för ögats slitage.

säng

Camilla gillar när sovrum har en hotellkänsla. Pläd, Hermès. I fönstret lampan Snoopy, Achille och Pier Giacomo Castiglioni för Flos.

»Det är viktigt att det ska kännas bekvämt att vara här. Jag har samma filosofi när det gäller kläder. Jag klär mig aldrig för någon annan, bara för mig själv. Vissa tar på sig fula myskläder för att ingen ser. Jag har aldrig förstått det«, säger Camilla.

»Det är dumt att ha möbler som man måste vara rädd om«, säger ­Pontus.

»Möbler ska vara som jeans. Ett bra matbord är det viktigaste. Sängen och ett bra matbord.«

camilla modin

Camilla Modin Djanaieff och Pontus Djanaieff

Bor: Lägenhet på Östermalm med två barn och hund. Två äldre barn har flyttat hemifrån.
Gör: Camilla driver pr-byrån Modin med kunder som Bang & Olufsen, Byredo, Kosta Boda, Allbirds och Bite Studios. Pontus frilansar som form­givare, scenograf, inredare och creative director.
Aktuella med: Klädmärket Phi och Pet sounds digitala musikplattform Pet sounds paper.

Text ANDERS BERGMARK

Foto MIKE KARLSSON LUNDGREN

Styling ANNALEENA LEINO