Martin Wendelbo: Möbelmässan måste rycka upp sig

Jag har precis kommit hem från möbelmässan, eller Stockholm Furniture & Light Fair som den heter på riktigt. Jag skulle behöva prata lite om det.

Annons

Jag lägger mig ner som patient på schäslongen och du som läser agerar psykolog, nickar artigt och mmm:ar bekräftande. Jag behöver verkligen det. Ok?

Mässan börjar i en saftig uppförsbacke. Det är nämligen så att det är pressfrukost så tidigt på tisdagsmorgonen att det inte finns någon som helst rimlig chans att vara där i tid. Att man, läs jag, kanske inte var där precis prick 08:30 kan ju ha att göra med diverse festligheter på Berns kvällen innan. Nåväl, när man väl ramlar in möts man av Stockholmare som pratar mer eller mindre halvtafflig engelska. Det är inte riktigt det man vill eller behöver en morgon i februari.

Man behöver kaffe, lugn och ro. Det är vad man behöver. Inget annat. Med energidepåerna påfyllda beger jag mig ut i gångarna för att sondera terrängen. Jag är där i jakt på fenomen, övergripande generella trender, vackra saker och nyheter. Jag fann en del. Tre saker för att vara mer exakt. Det är de jag behöver prata om.

Annons

Jag vet inte om du besökt ett shoppingcenter med klädbutiker den senaste tiden? Du har letat dig sönder och samman efter en lagom hipp halsduk och en matchande blågrå kavaj men helt och hållet gått bet på det. Jag vet varför. Allt är nämligen uppköpt av de flera tusen manliga utställarna på möbelmässan. Du vet skoluniformerna på engelska internatskolor. They ain´t got shit on möbelmässans inofficiella klädkod: Blågrå kavaj och aningen för stor och för hipp halsduk lindad fyrtioelva varv runt halsen. Lite som en random dammsugarförsäljare brottats med en luden anakonda. Måste vi ha det så?

Hur ser montrarna ut då? Vad händer rent stilmässigt? Vad är det som pågår? Vilken är den generella trenden? Jo, det ska jag berätta. TV. TV är det som händer. Det är en TV i varenda monter. Precis alla har en, kanske till och med två eller tre helt meningslösa skärmar som står och visar än mer meningslösa filmer. Alltså om jag vill se hur man fäller ihop en stol, monterar ett bord, tillverkar en pall så kan jag använda mig av YouTube. Hemma. Att åka till en av de största mässorna för att titta på TV känns bara bisarrt. Kära utställare, ni är där för att möta kunder, influencers och kollegor inte för att stå och fippla med fjärrkontroller. Ok?

Annons

Den tredje och sista saken jag såg handlar mer om vad jag inte såg. Ni är medvetna om den årligen återkommande hypen Årets Färg enligt Pantone. I år var det Greenery. Ingenstans på hela mässan var det frågan om Greenery. Att vandra omkring på Stockholm Furniture & Light Fair var som att befinna sig i ett korallrött kuddrum. Den varma rödrosa färgskalan genomsyrade allt från Note Designs restaurang, via trendutställningen till montern längst bort i hörnet.

Jag förstår om du inte orkar lyssna mer nu, men till nästa sejour skulle jag vilja ta upp oförmågan att bemöta folk i montrarna. Det jag skrev om Formex utställare gäller även möbelmässan. Tyvärr.

Jag känner också att vi borde prata om valet av årets monter, men vi får ta det nästa gång.

Läs mer:

Wendelbo: Formex borde delas upp i ett A- och B-lag

Wendelbo: Att styla skrivbord är konstigt

Wendelbo: Årets mest uttjatade ord i inredningsvärlden

Publicerat 10 februari 2017
Annons