Svenskt glas står sig. Det bubblar i ugnarna och många stjärnor lyser på konstglashimlen. Storskaligheten har fasats ut, till förmån för det småskaliga och unika. Två röster får illustrera läget för svenskt glas just nu. En före detta presschef på Orrefors Kosta Boda och en glaskonstnär.

Karin Sköldberg

Karin Sköldberg är grundare och vd för Trendgruppen. Hon har tidigare varit presschef på Orrefors Kosta Boda i tio år och kan svenskt glas på sina fem fingrar. Dessutom samlar hon på det. Varför tror hon att svenskt glas fortsätter att vara så starkt? Det har ju trots allt varit mer än »sju svåra år«.

»Glas är ett svårt material att arbeta med. Jag tror att det är en viss typ av konstnärer och designers som dras till glaset som material, de är envisa. På senare år har glasbruken som varumärken tonats ner, och de enskilda glasformgivarna har tagit mer plats på den svenska glasscenen. Konsumenten vill hellre köpa en lite dyrare pjäs som inte alla andra har. Det har uppstått nya spännande scener att köpa glas på.«

Som samlare kan Karin Sköldberg tycka att det är svårt att välja ut någon favorit.

»Jag gillar de kalla teknikerna, till exempel slipat glas, där har Simon Klenell, Lena Bergström och Markus Emilsson gjort mycket fint. Och en praktpjäs av Hanna Hansdotter står högt upp på min önskelista.«

Glasvas av Hanna Hansdotter

Hanna Hansdotters vaser har blivit kultobjekt som säljer slut direkt.

Coronapandemin har slagit hårt mot glasbruken, en stor del av export- och turistförsäljning försvann över en natt och har inte återhämtats än.

»Nu gäller det att stötta den svenska glasnäringen, den som överväger att köpa glas – gör det nu, innan det är för sent«, säger Karin.

Glaskonstnären Simon Klenell är i höst aktuell med en separatutställning på Galleri Glas under Sthlm Craft Week som går av stapeln för andra året i rad den 1-4 oktober.

»Att bygga en berättelse med objekt i ett rum är bland det bästa jag vet. Det är som en forskningsverksamhet att förbereda en utställning.«

Simon Klenell växte upp i en konstnärsfamilj och har glas i sitt DNA.

Simon Klenell är redan en av våra mest inflytelserika glaskonstnärer med en självklar plats i centrum av den samtida konst- och konsthantverksvärlden.

»Jag växte upp med glas. Vi hade glashytta på gården i Värmland. Jag har alltid varit fascinerad av hantverk överhuvudtaget och som tonåring blev jag intresserad av glaskonst, jag har gått Konstfack och glasskolan i Orrefors.«

Vad är det då som tilltalar honom med glas?

»Det är hastigheten i produktionen, temperamentet i materialet. Det är ett material som svara direkt på gester. Sedan kan jag det här materialet bäst. Och glas är intressant som kulturellt material. Vilken betydelse det kan bära: skönhet, styrka, smuts, lyx, enkel, glas kan laddas med så många olika saker.«

Kristallglas av Simon Klenell

I höst ställer Simon Klenell ut på Galleri Glas i Stockholm. Nya, helt unika objekt i slipad kristall.

Sedan 2017 driver han glashyttan Sthlm Glas i Gustavsberg tillsammans med flera kollegor. Simon ville ha en egen produktionsplats.

»Att driva den här platsen med många kompetenta personer är så givande. Sedan gillar jag lagarbetet. Mina kollegor är jätteviktiga i den konstnärliga processen, att de förstår åt vilket håll jag drar.«

Varför står sig svenskt glas så starkt?

»Det är en omformulering av sammanhanget, vid den stora nedgången för industrin överallt i världen 2008 blev det uppenbart att de stora producenternas grepp om berättelsen förlorades. Det är ju naturligt. Nu har små unika spelare i stället dykt upp på scenen, de små bruken ersätter massproduktionen, det unika vinner.«

Glasskulptur av Simon Klenell

Simon Klenells tidigare projekt. Där hans ständiga experimenterande får glaset att ta de mest oväntade former.

Hur ser ditt skapande ut?

»Det börjar med en känsla i kroppen, glaset är bra på att spegla kroppens gester. Nu jobbar jag mycket med slipat kristallglas. Jag nystar och prövar mig fram. Belöningen att vara hantverkare är att reflektionen sker nu.«

Läs mer: 
Quiz: Hur mycket kan du om glas- och porslinsklassiker?

Glasets paradisdrottning – Ulrica Hydman Vallien