Annons

Annons

Kakan om kollektionen: ”Krukorna är en rätt stor egogrej”



Beautybloggaren och poddaren samt tv-profilen Kakan Hermansson är också keramiker och konstnär.
Vi tog en kaffe och pratade om inredning och stil.

Kakan Hermansson, feminist, konstnär, programledare, dj, skribent och författare. Och den som driver en av Sveriges bästa poddar om hudvård. Men framför allt, säger Kakan, är hon konstnär.

»Att vara konstnär är min största och viktigaste identitet. Bara för att man hör mer om mig som hudvårdspoddare (podden Under huden görs för Residence systertidning ELLE), eller tv-profil (som bland annat medlem av Talang-juryn tidigare i år) betyder inte det att jag inte främst är konstnär. Jag har ju utbildat mig i fem år på Konstfack samt två år på yrkesförberedande linjer. Bara den tidsinvesteringen gör nog att det är min främsta identitet.«

Förutom att Kakan har gjort ett antal omskrivna konst- och keramikutställningar så gör hon krukor. (Det är nu vi börjar närma oss inredning.) Krukor som ligger mitt i trendfåran med deras marmoreringsteknik och lite ofärdiga hands-on-look. Men det är inte helt lätt att köpa Kakans krukor. De görs i små upplagor och de tar alltid slut direkt. Vi träffade Kakan över en kaffe och pratade om lesbisk keramik, auktions-hang-ups och hudvårdsnörderi.

Hur går det för krukorna, Kakan?

»Det går bättre för krukorna än vad krukorna har tid för! Folk vill hela tiden köpa, men jag hinner inte. Krukorna finns i min ateljé i Norsborg. Jag har perioder när jag är där fyra dagar i veckan, men ibland kan det gå två veckor utan att jag hinner dit. Jag sålde tio stycken krukor på Artilleriet. Jag vill inte sälja krukorna till vem som helst. Man får nästan skicka cv för att få köpa, haha.«

Hur började det med krukorna?

»Krukorna kom från en idé som handlade om estetiska värderingar. Jag gjorde en grej om marmorn som statusmarkör. Synnerligen roligt med tanke på att marmor blev väldigt inne sedan.«

Hur upptäckte du keramiken?

»Jag gick en kvällskurs när jag var typ tio år. Jag kommer ihåg att jag gjorde rätt fula grejer då. Korv med bröd och sådant. Mamma slängde allting. Sedan gick jag en kurs till när jag var tjugo och det var då jag hittade till leran. Jag gillar att man inte kan hantera lera egentligen. Att vara kvinna kräver att man är lite av ett kontrollfreak för att kunna över leva i den här världen. Då blir lera en kontrast. Och det går inte att kontrollera lera. När man öppnar ugnen vet man inte riktigt vad som har hänt därinne.«

Du håller på med tusen andra grejer förutom konsten. Hur får du ihop din vardag egentligen?

»Mina konstnärskompisar går till sin ateljé varje dag. Det är inte för mig. Min konst blir inte intressant då. Det blir för instängd. Det som syns tror ju alla är det man gör. Men så är det nödvändigtvis inte. Jag slutade på Konstfack för fem år sedan. Sedan dess har jag ändå hunnit med många utställningar, jag gör mycket. I min grupp, DNK, Den nya kvinnogruppen, (med kollegorna Hilda Hellström, Anna
Nordström, Evelina Hedin, Åsa Norman, Malena Norlin) har vi varit så aktiva att vi var tvungna att ta ett uppehåll. Vi startade för att vi var så trötta på den manliga dominansen inom konsthantverk.«

Annons

Berätta om din relation till inredning.

»Jag och min tjej ska flytta nu och jag som alltid har förkastat inredning och tyckt att den passiviserar kvinnor, jag har nu gått helt bananas! Jag har insett att jag själv håller på med dekoration, via krukorna. Vi ska flytta från en tvåa till en fyra. Det är en stor hyresrätt söder om stan, med två fungerande kakelugnar. Det är en dröm, så jag håller på och inreder för fullt. Titta här, jag ska just buda på detta skåp!«

Kakan visar ett fint glasskåp med industri chic attityd på en auktionssajt och lägger ett maxbud på 5 000 kronor. Tror hon, för sedan visar det sig att budgivningen sker i euro. Viss panik utbryter. Men vi fortsätter intervjun med ett halvt öga på budgivningen.

Har du alltid varit intresserad av inredning?

»När jag var elva år övertalade jag pappa att jag skulle få inreda om mitt rum under lovet. Jag ville ha ’antik stil’ som min moster, en superkvinna som alltid har inspirerat mig. Hon har lärt mig att gå på loppis och hon har lärt mig alla stämplar och hur man prutar.
Då målade jag ljusblått och köpte småblommigt och köpte små glasfiguriner och …«

Någon form av shabby chic? (Nu tar budgivningen fart i mobilen.)

»Det var shabby chic innan det fanns shabby chic. Snyggt var det sannerligen inte. Men sedan dess har jag alltså hållit på att inreda. Jag och min tjej Hanna har inte samma smak. Jag har till exempel investerat i en svindyr Haysoffa som Hanna inte gillar. Hon tycker att den är sticksig.
Varje jul får jag en peng och så sparar jag, jag köper tavlor och skulpturer. Jag samlar på lesbiskt porslin och lesbisk konst.«

Har du din egen konst hemma?

»Inte så mycket. Jag byter med andra konstnärer, så blir det en bra konstsamling. Krukorna är en rätt stor egogrej. Jag har en skön stund när jag gör dem, där jag tänker mönster, storlek, torkningstid. Annars gör jag mest skulptur. Det betyder någonting annat. Krukorna har blivit mitt balsam.«

Balsam! En perfekt övergång för att prata om din relation till hudvård!

»Ja, haha, vi brukar skämta om det på ELLE. Det är kul att det är så mycket lera i ansiktsmasker. Men alltså, jag kan ju inte betala 50 000 för ett skåp! Hjälp!«

Ingen kommer väl att buda så mycket! Hur började det för dig, ditt intresse för hudvård som ledde till att du blev beautypoddare?

»Som för alla andra. Jag hade dålig hy. Nu har jag ju superhy, tack vare att jag jobbar så mycket med den. Men när jag var liten var den dålig. Och jag älskade lyx. Jag bodde där i min förort, jag hade dåligt med pengar. Det enda jag ville var att vara rik och kunna köpa Dolce & Gabbana, som var min favorit när jag var tolv år.
Jag hade drömmar om att vara personal shopper och fantiserade om att göra om mina klasskamrater till snyggare personer med bättre stil. Du förstår vilken besserwisser jag var. Och om man inte kan köpa en Dolce & Gabbana-
handväska så kan man köpa deras parfym. Det var väl så det började.«

Men i dag när du är beautyprofil och bloggare åt ELLE, blir du inte mätt på alla smink- och skönhetsgrejer?

»Trots att jag lever i ett överflöd med alla pressprover så får ju jag på gränsen till sexuella känslor när jag går hem med ett nytt läppstift. Det är samma sak när jag ser bra konsthantverk.«

Från läppstift till konsthantverk till feminism. Hur är det att vara du, Kakan? Det funderar jag ofta på.

»Min tjej har en gång sagt till mig: ’Du
äntrar ett rum som om du är överklass.’ Och det har hon nog rätt i. Jag har behövt vara så. Jag har behövt skaffa mig självförtroende och självkänsla med tanke på hur mycket skit jag fick från alla håll när jag var ung. Jag har fått mycket pepp och kärlek hemifrån, från min familj. Och så är det bra att jag har så många olika jobb. Då kan man vila ut från vissa mellan varven.«
PS. Skåpet gick för 6 600. Kronor. Det står nu hemma hos Kakan och ser snygg ut.

Kakan Hermansson

Ålder: 36 år.

Gör: Är tv-profil, författare (till boken Hela Kakan, som utkom i fjol på Forum-förlag) och gör podden Under huden för ELLE, som hon också bloggar för. Hon har skönhetskolumnen Kakan testar i ELLE. Hon är utbildad konstnäroch keramiker.

Bor: I hyresrätt söder om Söder.

Foto: Lo Vahlström, Startfoto: Artilleriet

Läs också:

Artilleriet och Kakan Hermansson släpper unik keramikkollektion

(12)
(2)


Annons



Laddar