Spana in fabriken målad i trendig Memphisstil
Camille Walala vill inget annat än att »ta glädjen på allvar«. Den franska konstnärens senaste jätteverk är Montanas möbelfabrik.
»Hej, jag heter Camille Walala och jag är designer. Och … kanske konstnär.« Så presenterar hon sig, lite vagt, den franska Londonbaserade konstnären som fick sitt genombrott med »Dream come true building« i Londons start-up-täta Shoreditch 2015.
»Jag är utbildad designer«, säger Camille Walala när jag frågar om presentationen. »Och jag antar att jag inte har självförtroende nog att kalla mig konstnär. Konstvärlden skrämmer mig ibland, och jag har inget högre syfte än att skapa glädje. Jag vet inte om det räcker.«
Opkonsten har inspirerat nymålningen på Montana fabriken
Som om det skulle kunna finnas en bättre avsikt? Det var i alla fall till Camille Walala som Montana vände sig för att fira sitt färgsprakande 40-årsjubileum. Det danska designföretaget, känt för snillrika hyllsystem i 42 kulörer, gav Walala uppdraget att måla om fabriken i Hårby. Denna typiska danska pyttestad, mitt bland Fyns böljande åkrar ett par kilometer från havet, har plötsligt blivit ett landmärke rikare. Marmeladfabriken från 1930-talet som blev en möbelfabrik 1982 är nu täckt av Camille Walalas geometriska mönster.
»Jag är uppvuxen på 80-talet och gillar att medlemmarna i Memphisgruppen inte tog sig själva på så stort allvar, de och opkonsten är absolut mina starkaste inspirationskällor. Jag vill att det ska vara lekfullt, roligt och tillgängligt.«
Camille Walala har målat om hela huslängor i södra London, men också byggnader i New York, Cleveland, en övergiven mack i Arkansas. Hon har målat världens klatschigaste övergångsställe i Londons Bankside, samarbetat med Lego, ställt ut över hela världen och designat ett hotell på Mauritius. Hon gör också konst och mattor, men föredrar att verka i det offentliga.
»Alla har inte råd att köpa en tavla, och folk som köper en tavla de sett på Instagram tycker jag egentligen är helt själlöst. Först när något är tillgängligt för alla blir det värdefullt. Jag drömmer om att göra en hel tunnelbanestation. Eller en fontän!«
Camille Walala har inga egna, men älskar att jobba med barn.
»Jag känner mig ofta liten själv, och att försöka ge ungar bättre självförtroende är något av det bästa jag vet.«
