Marie Olsson Nylander - innan SVT:s "Husdrömmar"

1:47

Efter reklamen: Här är vinnarna av formpriset 2020

(1:47)

”Mitt hem är verkligen inte något museum. Allt är anpassat för en barnfamilj att bo och leva i«, säger Marie Olsson Nylander när hon leder mig in i familjens stora vardagsrum, för att i nästa sekund utropa:

»Slå dig ner … men, oh, inte där«, när jag är halvvägs nedsjunken i en stoppad 1700-talsstol som står ut med en av väggarna.

Jag slår mig i stället ner i soffan bredvid henne. Bill, hennes man, tar en paus i sin simultankapacitetskrävande syssla att prata i telefon samtidigt som han bär in en antik fransk spegel från minibussen, för att brygga några koppar kaffe till oss.

»Marie får sitt specialkaffe först«, säger Bill när han bär in en stor kopp svartgrumligt vatten och ställer ner den på soffbordet.

»Vi har flyttat så mycket under åren att jag endast dricker Nescafé. Jag tycker inte om vanligt kaffe längre«, förklarar

Marie och syftar på familjens fem flyttar på tio år.

Om Marie, Bill, deras tre barn Vidar, Otto och Ingrid och deras hem känns någorlunda bekant så är det inte något du missminner dig. Den ruffiga 1970-talsvillan i Arild, som i

händerna på Marie gjordes om till färgstarkt familjeboende, syntes i Residence för några år sedan. Men då i helt annan skepnad. När vi tre år senare återvänder för en kopp kaffe känner man, bortsett från någon enstaka möbel och matta utspridda i hemmet, knappt igen sig.

Behöver aldrig gå på gym

»Jag gör om konstant här hemma. Allt är ommöblerat och utbytt. Jag skaffar jättemycket nytt – det gör jag hela tiden«, berättar Marie, som till yrket är stylist och inredare med uppdrag för såväl mäklare och inredningsgrossister som internationella designmagasin.

»Hela mitt liv går åt att flytta på saker, både i mina stylinguppdrag och i vårt frekventa flyttande. Jag behöver aldrig gå på gym – jag är skitstark ändå.«

Maries ord rullar fram i rasande takt. I likhet med resten av hennes liv så går det undan när hon berättar om sin stora passion för inredning – ett område i livet där hon har hittat helt rätt.

»I mitt arbete känner jag att jag har någon form av konstnärsroll. Andra brukar beskriva min stil som eklektisk. Själv brukar jag säga att jag helt enkelt har många olika religioner, att jag vill blanda hela världen.«

Den rådande skandinaviska inredningsstilen, som hon själv hänvisar till som »den där saxen, pennan och gummibandsbollen ligger utplacerade bredvid varandra på ett extremt utstuderat vis«, har hon inte mycket till övers för.

»I’m so over it. I’m better than that«, säger hon på sin ständiga svengelska med skånsk satsmelodi.

I stället följer hon sitt eget hjärta i en stil som känns betydligt mer internationell. Förgyllt franskt med etno-afrikanska inslag inspirerar henne just nu, men även sådant som inte är perfekt rent eller helt. För att jag ska förstå vad hon menar visar hon en fläckig Hare Krishna-tavla som följde med hem efter den tio dagar långa yogaretreaten i Indien som hon just avslutat.

Jag vill gärna vara lite stram

»Jag vill gärna vara lite stram men det slutar alltid med att det blir pompöst och bylsar ut. Jag kan helt enkelt inte vara renodlad. Jag har verkligen försökt men det går jättedåligt.«

I det egna hemmet, som även fungerar som ateljé efter det att Bill och hon lyckats färdigställa den långdragna ombyggnationen av garaget, styr och ställer Marie. Sin arbetsdag, som oftast förskjuts och pågår under den tid då det flesta av oss sover, ägnar hon till en stor del åt att

nagelfara bloggar, inredningsbutiker och auktionsfirmor på nätet. Om hon inte själv är ute på resa och söker upp inredningen runtom i världen. Hon köper in gammalt, skeppar

in, skruvar isär, klär om, parar ihop och återuppfinner. Syr själv gör hon inte, det har hon inte tålamod till. »Det gör Gunilla, hon är hemlig. Ingen annan får ha henne«.

Två lagerlokaler, en i Arild och en i Lerberget där Marie är uppvuxen, fungerar som skattkistor för hennes många inredningsbyten. Hon har en förkärlek för stora, rejäla grejer. Saker som tar plats och syns – och som är lite oskandinaviskt halvdekadenta.

»Jag är inte söt i min smak – man ska bli lite rädd ibland«, säger hon med övertygelse i rösten.

Jag måste få vara lite rebell

Alla hennes möbler köps in för att fylla ett syfte. De som inte används i jobbet får en roll i det egna hemmet. Och när de gjort sitt så är det dags att byta ut dem och sälja av dem – även om det innebär att hon går lite back ibland. Det händer inte sällan att hon glömmer att återlämna inlånade möbler efter fotograferingar, vilket resulterar i att de får köpas in och lagerföras.

»Jag vet att mitt sätt att leva är lite underligt. Bill sa det, att många tycker att jag är lite udda. Ärligt så lever jag hellre så här än att gå på tråkiga parmiddagar. Jag måste få vara lite rebell på mitt sätt. Jag måste få leva ett liv bortanför Svensson – se världen som större än den vi ser här och nu.«

Text Micha van Dinther

Foto SARA SVENNINGRUD

Läs mer

Marie i ”Husdrömmar på Sicilien”

Maries bästa stiltips