Som på galleri – hemma hos Anki Gneib och Kristian Pohl

0:52

Efter reklamen: Renoveringarna som höjer värdet på bostaden

(0:52)

Att vara hemma i formgivaren Anki Gneibs och fotografen Kristian Pohls Stockholmsvåning är som att gå på upptäcktsfärd; det är hela tiden nya prång och utrymmen som avslöjas bakom nästa hörn. Mest spännande är kanske den långa och mystiskt smala korridoren som binder samman den mer publika delen av lägenheten med köksenvirongerna. Ett väldigt fantasieggande utrymme, men vad har man det till?

»Vi har lekt med tanken på att skapa Stockholms smalaste galleri«, säger Kristian. »När vi satte in lampor och matta här blev korridoren plötsligt som en upplevelse. Fast än så länge är det mest det mest ett utrymme för hunden, som älskar att springa här.«

Anki och Kristian är den andra familjen som bor i lägenheten sedan huset byggdes 1911. Större delen av 1900-talet beboddes den stora våningen mitt i Stockholms innerstad av Nobelpristagarfamiljen von Euler. Släkten von Euler innehade inte mindre än två Nobelpristagare, en i kemi och en i medicin. Stockholms stadshus ligger nästgårds, så »de hade i alla fall nära att rumla hem när det var Nobelfest«, konstaterar Kristian och Anki.

Som alla ståndsmässiga våningar från den här tiden har den här en publik och en mer privat del. Via den rymliga hallen med vackra infällda glaspartier kommer man in i det stora öppna utrymme som för närvarande inrymmer både vardagsrum, matrum och Kristians arbetsplats.

»Jag jobbar mycket hemma, och det här är ett väldigt skönt rum att vara i. Det är ett slags semi-kontor, och ibland har jag plåtningar här hemma också.«

För den som läst sin Residence ett tag är Kristian Pohl ett välbekant namn. Han har gjort många jobb för denna tidning under åren, och hans bilder har synts i princip i vartenda namnkunnigt svenskt magasin. I dag är han bland annat regeringens officiella porträttfotograf och jobbar för en mängd företag och organisationer, allt från Oscar properties till Elektronikförbundet.

»Min bransch har vänts upp och ner litegrann. De första åren jobbade jag bara för magasin, jag fick resa jättemycket i jobbet. Det är kul att ha varit med om det, men nu är marknaden förändrad. Folk eftersöker bilder på ett helt annat sätt i dag. Det finns gott om jobb, men det är andra sorters uppdrag.«

En sak har dock inte förändrats: Kristian är fortfarande påtagligt förtjust i sitt jobb.

»Visst är det måndag hos mig också ibland, men i princip har jag världens bästa jobb! I dag är runt 60 procent återkommande kunder, och de resterande 40 procenten är ren överraskning.«

»Jag kan bli lite avis på det där snabba i ditt jobb«, inflikar Anki.

»I mitt jobb är det ofta väldigt långa processer. Och vid sidan av inredningsjobben har jag formgivningen, som jag hela tiden försöker hitta tid för.«

Anki Gneib står, som hon säger själv, med fötterna i två branscher. Hon har både en lång karriär som formgivare av möbler och inredningsobjekt och en parallell yrkesbana som inredningsarkitekt.

Det som förenar de båda jobben är lekfullheten: en fantasifull och inte helt gravallvarlig inställning till design. Något som ju för övrigt också avspeglas i hennes och Kristians hem. Här finns fullt av avtryck från Ankis designrepertoar: det stora blå skåpet med glasdörrar, ljusskulpturer, soffbordet. Hon leker gärna med oväntade dimensioner i sin formgivning, som till exempel de manshöga ljusstakar och skulpturer som står i vardagsrummet. I år har hon haft en hit på designfronten med den mer bordsvänliga ljuslyktan Jazz, som hon har gjort för Klong i två storlekar.

Även som inredningsarkitekt får Anki leva ut sin fantasifulla sida. På senare tid har hon fått mycket uppmärksamhet för sina okonventionella kontorsinredningar. I en tid när stora anonyma kontorslandskap har blivit norm har hon gått åt andra hållet. För spelbolaget King har hon skapat en veritabel Alice i Underlandet-miljö som är en explosion i färg och form.

»Ett fantastiskt roligt jobb, att bara få gå loss! King är kanske ett extremt exempel – de har en produkt som utspelar sig i olika landskap, och vi ville att inredningen konkret skulle avspegla det. Men jag har just gjort en bank som har inspirerats av King. Det var bara vitt och grått och folk satt och gömde sig bakom sina skärmar. Nu är det mycket färg och mer öppet. Banker brukar ju inte annars vara kända för sin djärva inredning.«

Ankis och Kristians hem är något mer dämpat, men vitaliteten från sina jobb har de tagit med sig hem. Deras barn är uppvuxna och nästan helt utflugna, men de är ändå måna om att behålla lite av ett barnasinne i hemmet.

»Det är lite som ett tittskåp här, vi gillar att inreda ur barnets perspektiv, att man inte städar ut det där lekfulla bara för att barnen har blivit stora. Som vårt stora blå skåp till exempel, som är fyllt med roliga grejer. Jag uppskattar det estetiska och värderar det högt. Och jag gillar att vårt hem avspeglar oss«, säger Kristian.

»Och så finns det vissa grejer som du ler lite åt, men låter mig ha ändå. Som mina små elefantfamiljer«, säger Anki.

Den lilla familjen med miniatyrelefanter som bor under en glaskupa i ett fönster är bara ett exempel på alla överraskningar som möter en i våningen. Uppe på ett litet väggskåp i korridoren, en gång i tiden avsett för husets jungfru, vaktar en rad med små flamingor. Miniatyrer möter överdimensionerat. Någon egentlig tanke bakom inredningen har de inte, »vi vill bara ha sådant som vi gillar«, säger Anki.

»Jag tycker om att det är lite brötigt med färger här«, säger Kristian. »Att det är mycket form, format och proportioner.«

Några av de bästa köpen har skett på ren impuls, som det stora runda matbordet från Oscar & Clothilde, som fick rullas hem för att det var för tungt att få hem på något annat sätt.

»Vi är väldigt impulsiva. När vi gillar något slår vi till snabbt. Mattorna här i matrummet köpte vi på tio minuter. Matthandlaren sa att det var det snabbaste köp han sett. Vi vet vad vi vill ha, och när vi ser det vi vill ha slår vi till. Vi är inte sådana som går och grubblar länge innan vi köper något«, säger Kristian.

»Vi är nästan alltid överens. Vi har ju levt ihop i 27 år.«

Anki Gneib och Kristian Pohl

Ålder: 54 och 58 år.
Gör: Hon är designer, han är fotograf.
Bor: I våning på Kungsholmen i Stockholm.

Text Annina Rabe

Foto Stellan Herner 

LÄS MER: 

Kika in hemma hos Johan Gulled i Stockholm

Kärleken till ek genomsyrar Filippa och Oscars hem på Söder

Mycket energi på liten yta hemma hos Emelie och Sebastian Falk