Annons

Annons

Wendelbo: Att klä möblerna i plast är inte vård



Residence krönikör Martin Wendelbo förklarar skillnaden mellan skydd och vård – och varför så många gör fel.

Jag är ju inte den som sparkar in öppnar dörrar och håller på med tykna generaliseringar. Det vet ni. Det är därför jag lämnar det jefla flädersaft-tillverkandet åt sidan. Någon annan måste sätta ner den foten och säga ”Nej tack. Det räcker. Instagram kommer att dö en snabb och plötslig småvitblommig död om de dyker upp ännu en förbannat hemtrevlig bild på citroner, stora kärl, fläderblommor omringat av rutiga kökshanddukar” Men det är inte jag. För jag är inte sån. Det vet ni. Jag väljer istället att fokusera på de stora, de verkliga och viktiga problemen i inredningsvärlden. Till exempel skillnaden mellan skydd och vård.

Annons

Det kan tyckas som en enkel grej. Lätt att förstå och så, men oj vad folk gör fel. Skydd och vård. Två ganska lika ord men med en milsvid skillnad. Skydda sig är något man gör när man är glad i hatten efter den lyckade 5 i 2-dansen. Vård är något man bedriver för få något eller någon att må bättre. Folk har en outgrundlig förmåga att blanda ihop de två begreppen. I synnerhet när det kommer till möbler.

Det massiva matsalsbordet i ek hemma hos familjen Hittepåsson är ett exempel. Ett arvegods från vem vet vems farmor. Det ska vårdas, inte skyddas. Familjen Hittepåsson tänker fel och väljer att skydda det. Med plast. Hela bordet kläs in med plast i större mängd än hos standardsängen hos patienten på inkontinensavdelningen Avd 2, Sal 4. Ni förstår själva vad som händer. Det gedigna hantverket bakom bordet göms och glöms.  Ingen middagsgäst någonsin får njuta av ådringen, de vackra snickeriarbetet och känslan av ett underbart åldrat massivt trä.

Ni tror mig inte?

Jag har faktiskt varit hemma hos folk som på fullaste allvar plastat in allt från fjärrkontroller till köksöar via soffbord och lampskärmar. Allt för att skydda. Tänk så fel de har. Det vill ju egentligen bara vårda. Men man vårdar inte genom att skydda. Man vårdar genom att ta hand om sina saker. Genom att ge föremålen kärlek.

Familjen Hittepåssons bord i ek till exempel. Det skulle må så mycket bättre av att få bli slipat, oljat och vaxat once in a while. Om folk sölar ner med lite vin, gräddstuvade makaroner eller låter det olästa reklambladets trycksvärta bränna fast med en blandning av högst tveksam, och absolut helt oekologisk, jordgubbssaft så är det ingen fara. Slappna av. Tvätta av, slipa lite och olja in. Eller betsa med något cancerogent ämne. Det blir bara vackrare. Ok!?

Det samma gäller ju altaner i tryckimpregnerad furu. Det finns familjer, jag nämner inga namn såklart, som har en altan där man bara får dricka vitt vin för ”rödvin ger så fula fläckar”. Skärp er. Gud, eller om det var någon annan (orkade inte googla) har uppfunnit högtryckstvätten. Den hjälper mot allt. Mördarsniglar, rödvinsfläckar och grannens katt.. f´låt. Granens kottar ska det vara. De klibbar jättemycket på altangolvet. Kottarna alltså. Allt ovanstående försvinner dock med några minuters högintensivt vattentryck. Det som är kvar är bara vackert och dessutom ännu vackrare än vad det var från början.

Det är att vårda. Vård är bra. Vård är att ta hand om sina föremål. Vård är att förlänga livet på sina ägodelar. Det kvittar om det är röjsågen i garaget, Alvar Aalto-vasen i vitrinskåpet eller dörrmattan i grovköket. Sluta plasta in. Sluta skydda. Det gör ingen nytta! Börja vårda.

Foto: Patrik Engström, Emma Olbers bord Landala för Tre Sekel.

Läs fler krönikor av Martin:

Du behöver inte en bebisteckning för att komma ihåg födseln

5 sämsta studentpresenterna

Sluta tjata om färgkoden!

Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook

Gilla Residence på Facebook
(48)
(0)


Annons



Laddar