100 år av familje­historia

0:50

Efter reklamen: Lägenhet i gamla stan – Fylld med vintageinredning.

(0:50)

Stilla på gatan, stillhet över Kolmårdsmarmorn i trapphuset, en hiss glider ljudlöst uppåt. Dörrklockan är tyst. »Hej, kom in«, säger Michaela Wissén Berglind med den sorts röst som säger att ett barn sover i närheten. Otto, snart fem månader, ligger i vagnen i hallen bredvid öppna spisen. Vi tassar vidare ut i köket. Det är ett hem i ordning. Milda kulörer och äldre möbler i en avslappnad, ändå precis miljö. Michaela och hennes man Andreas Wissén Berglind flyttade hit för bara ett och ett halvt år sedan när de skulle gifta sig och behövde större ytor.

»Jag har lagt ner mycket tid på inredningen här. Nu när jag är hemma mycket är det viktigt att allt är snyggt, rent och på plats«, säger Michaela. »Andreas säger åt mig att sova när Otto sover, men då brukar jag plocka och städa, det är sinnesro för mig. Det är lika bra som att sova«, skrattar hon. »Jag är nog lite av perfektionist och varje hörn här hemma ska kunna bli en bild.«

Michaela är fotograf, verksam över hela världen. Ordningssinnet kan vi också hitta i hennes bilder, där hon balanserar och komponerar motivet i sökaren. »Jag vill hitta ett slags konstruerad spontanitet.« Hon inser att hennes bilder ofta bara lever i ögonblick på Instagram. »Folk ser dem i en sekund, sedan är de borta.« Men det är så de flesta av hennes uppdrag dyker upp. »Instagram är som min portfölj.« Jobb leder till jobb. Ett hotell i Marseille hör av sig. Men Michaela skulle också vilja hitta mer hållbara, långsamma kanaler, kanske en bok eller utställning.

Marie Olsson Nylanders nya lya i centrala Helsingborg

Östermalms mystiska kvarter

Lägenheten ligger på en kullerstensgata som slingrar sig upp från bruset till fridfulla Östermalmskvarter. Det är bra gator att strosa på, drömlika med sina ­t­­­egelborgar till hus, allt gediget byggt. En air av mystik. Timmermansordens väldiga, hemlighetsfulla byggnad tronar intill. »Varje onsdag går en massa herrar i svart runt där.« Det handlar om social välgörenhet.

För länge sedan sades det att Polar music och ABBA hade sitt högkvarter här, i fantasin sågs Björn, Benny, Agneta och Anni-Frid i färgglada kläder skutta ur taxibilar, med demotapen till Dancing queen i bakfickan.Det var inte just den här gatan, men känslan dröjer här, new pop and new money in old houses. Huset Michaela, Andreas och Otto bor i är byggt på 1920-talet, ritat av Hjalmar Westerlund, en av de i dag okända arkitekter som ritade Stockholms innerstad i början av 1900-talet. Här i kvarteret fick han rita många kåkar och det är gediget gjort. För hundra år sedan var detta en praktvåning med öppen eldstad och stora rum i fil för umgänge. Kök och jungfrukammare lades mot gården. Någon gång byggdes lägenheten om för ett modernare liv. Köksingången försvann och blev en garderob i sovrummet, där det första köket låg. Nu fylls tre öppna rum av ljus. Lilla terriern Willow, invandrad från Los Angeles, har härliga ytor att ränna runt på. »Det är en stor, fantastisk lägenhet, men det finns bara ett sovrum. Det är inte optimalt för en barnfamilj. Så småningom bygger vi nog om matsalen till två rum.«

Hem till Persona på Torstenssonsgatan

Michaela Wissén Berglind växte upp i USA, med sin familj i Connecticut, i ett hus på landet med djur. När hon var tolv flyttade familjen hem igen, till Danderyd. Det är här som hon som tonåring börjar ta bilder. »Foto är något jag alltid har velat göra.« Hon plockade upp sin mammas gamla kameror, stoppade filmrullar i kamerorna, hängde dem över axeln, fotade kamrater och på fester. I gymnasiet gick hon en kurs i mörkrumsteknik. Som 18-åring med musikerdrömmar blev hon konsertfotograf.

»Jag hade aldrig fotograferat professionellt och kunde inte särskilt mycket om kameror, men jag kom nära musiken, fotade artister som Prince, Rihanna, Kanye West och fick stå längst fram bland all press.« Det var då Michaela insåg att hon faktiskt hade ett öga för foto. Ingen fotoskola, men hon lärde sig massor av att studera andra fotografer och plocka upp tips och kunskap på Youtube. När gymnasiet var över ville hon tillbaka till USA, pluggade media och kommunikation i New York i fem år, började få jobb som fotograf, reste massor, flyttade till Los Angeles. »Jag älskar LA som är mer avslappnat än det stressiga och trånga New York. Kalifornien passar mig bättre, det är närmare naturen.« Michaela reste konstant, fotograferade mode, åren flöt ihop. När hon väl flyttade hem för fem år sedan kändes USA avverkat. Något annat lockade, kanske ursprunget?

Utvandrad från USA

»Jag var klar med USA, det var en skön känsla. Jag är glad att vara hemma.« Fotouppdragen förändrades, det blev mer resereportage, lifestylebilder för hotell och sociala medier, kampanjer och fotokonst. Sedan sex, sju år tillbaka fotar hon analogt igen.»Jag älskar det analoga, det blir lite kornigt och färgerna blir annorlunda. Hotellen jag jobbar med ber också om analoga bilder som upplevs som mer spontana. Fler och fler frågar efter just det.« En modern hantverkskänsla även i foto.

Överallt i rummen stannar ögonen vid ovanliga figuriner. Michaelas mormor var keramikern Lillemor Mannerheim. Det är härligt med föremål som berättar om människor och släktband. Michaela har rest överallt, levt flytande i geografin, men familjen har alltid funnits nära och mormor Lillemors keramik är viktig. Hon avled när Michaela var tre år gammal. »Jag minns hennes energi. Hon var en stark karaktär som tog mycket plats. Jag har ett vagt minne att vi plockar blommor.« Lillemor Mannerheim växte upp i Finland, var släkt med fältmarskalk Gustaf Mannerheim, känd militär och senare president, som ledde Finland under vinterkriget.

Lillemor pluggade keramik på Tekniska skolan (Konstfack) i Stockholm och fick arbete på Gefle porslinsfabrik under femtiotalet. Hon drogs till utlandet och konststudier, en nyfikenhet och reslust som går igen i barnbarnet Michaela. 1960 fick Lillemor Mannerheim en ny hemvist på Rörstrands porslinsfabrik i Lidköping.Hon hade träffat greven Carl-Gustaf Klingspor på Hellekis, ett av godsen som ligger som ett pärlband på Kinnekulle. Paret gifte sig, fick tre barn. Keramiken lades undan för livet på godset med barn, hästar, jordbruk och resor.»Lillemor byggde en studio i källaren med ugn och drejskiva och höll på lite grann med keramik. Min kusin har fått ärva drejskivan.«

Kreativiteten går i arv i familjen med arkitekter och sångerskor. Föremålen här hemma viskar om mormor. »Jag har bevakningar på hennes djurfiguriner: björnarna, pandan, hjorten, oxen, fölet.«
Tekopparna Lillemor från Gefle blir nog nästa köp. »Mönstret gjordes av min mormor, men chefsdesignern på Gefle, Arthur Percy, lanserade dekoren i sitt namn.«
Nu har Michaela massor av tid, ändå ilar dagarna snabbt förbi i bebisbubblan, underbar och uttröttande. Det är en ny situation för den 31-åriga globetrottern.»Jag har flaxat runt, rest jättemycket och har aldrig slutat. Tidigare har jag bott högst två månader på ett ställe. Det är dags att det lite lugnt.« Nästa år tar Andreas, som är marknadschef på Nabo fastighetsförvaltning, barnledigt.»Då kommer jag verkligen att börja jobba igen.« Hallå där. Otto har vaknat och piper. Lite mat. Dags att gå ut en sväng. Kameran på axeln.