Arkitektens fjärilslätta sommarhus på Öland
Arkitektur ska stödja människorna. Det här öländska sommarhuset skulle kunna bli en stilfråga, en estetisk uppenbarelse, som ett drömhus. I själva verket är det planerat, ritat och byggt för det liv det skulle ta hand om och den plats det ligger på.
Det som egentligen skapade huset är en familjehistoria som fokuserades i en byggning. Det är en byggnad skapad för sin uppgift, utifrån sina förutsättningar. Funktion blev form. Den arkitektoniska lyhördheten är långt driven och det blev ett hus för många somrar, i går, i dag och i framtiden. Arkitekten Ragnar Bergeå berättar om sina förstudier på en tomt på norra Öland i början av 1970-talet.
»Den första tiden funderade jag mycket på hur jag bäst bygger på en orörd och vildvuxen men mycket vacker plats. Känslan av ödmjukhet växte när jag vandrade omkring. En sådan plats har man bara till låns. Övertygelsen att inte göra större avtryck i naturen än nödvändigt växte fram.«
Ragnar Bergeå
Ålder: 81
Gör: Arkitekt, numera pensionerad efter långt yrkesliv hos Vattenbyggnadsbyrån, samt kontoren A-gruppen och Arkinova i Umeå.
Bor: Lägenhet i Uppsala, samt Öland under somrarna.
Aktuell med: Två egenritade hus på Öland.
Rätt hus på rätt plats
Den västra delen av tomten vetter mot havet och består av alvarmark. Mot öster är tomten frodig ängsmark med flera ekar. I gränsen mellan tomthalvorna står två rumsbildande träd, en vildapel och en hagtorn. En stengärdesgård löper mot det naturskyddade strandområdet.
»Hur löser man mötet mellan en så ljuvlig, säregen natur och en byggnad?« Bilden av en sommarfjäril dök upp. »Kunde jag varsamt sätta ner en fjärilslätt byggnad så att den senare lika varsamt kunde lyftas bort och lämna platsen till synes orörd?«
Där sattes grunden, i en sant ekologisk, lågmäld hållning, inget skrytbygge eller manifestation. Huset ligger luftigt mot marken, som om det landat här för att vila. Somrarna skulle fylla rummen och Ragnar ville ha glasväggar för naturkontakten. »Vackra ljusspel både ute och inne, en känsla av transparens. Havet, utsikten, solnedgången är viktiga komponenter.«
Starka familjeband till Öland
Men hur hittade Ragnar Bergeå den här platsen, och varför var han på Öland? Här måste familjehistorien öppnas, den är grunden till allt här. Ragnars fru, Anne Katrine Bergeå, språklärare, har sina rötter i Kalmar, men egentligen går de långt tillbaka och rätt in i världshistoriens folkförflyttningar. Det kan tyckas avlägset från oasen på Öland, men bakgrunden är central för husets tillkomst.
Anne Katrines mormor Claudia bodde med sin svenske man i gruvstaden Tjeljabinsk i Uralbergen. Där föddes Anne Katrines mamma Olga. Under första världskriget flydde familjen österut, bort från fronterna och ryska revolutionen, och hamnade i Vladivostok vid Japanska sjön. Kopplingen till Sverige fick familjen att ta en båt runt jorden till Tyskland. Familjen landade i Kalmar 1921.
På andra sidan vattnet låg Öland som ett lockande sommarland. Anne Katrines mormor skaffade så småningom ett litet ställe i Bödabukten på östra Öland, som blev den första basen för familjens sommarliv. Barn och barnbarn, bland dem Anne Katrine, hälsade på mormodern och bodde i tält. Semestrande familjer kom med båt, lastad med släktingar och bohag, till Borgholm, tog rälsbussen, »lilleputtåget«, upp till Böda och hyrde in sig på bondgårdarna i trakten som tjänade lite pengar på turismen. »Så var det för flera av syskonen i släkten. Först hyrde de, men började sedan leta efter egna boställen. Det blev släktsammanhållning genom detta. Det är ganska typiskt också för den svenska turismens utveckling«, berättar Ragnar.
Smått och enkelt, nära naturen. 1962 kunde Anne Katrines föräldrar köpa ett torp med sidobyggnad mitt mellan väst och öst. »Kusten var inte en naturlig boplats förr.«
Ragnar och Anne Katrine träffades i Stockholm, där de bägge studerade, hon till språklärare och han på KTH för att bli arkitekt. På somrarna åkte de till släkten på Öland med syskon och kusiner överallt i sommarstugor. Anne Katrines pappa drömde om att bo vid havet och lyckades köpa ett stycke »värdelös mark«, som på den tiden styckades av generöst. Men mamma Olga kunde aldrig lämna torpet. Strandhusdrömmen slocknade.
Eftersom ingen annan var intresserad kunde Anne Katrine och Ragnar köpa tomten. Det här var 1970. De hade fått sitt första barn. Ragnar arbetade på VBB, Vattenbyggnadsbyrån, ett kontor som bland annat ritade vattentorn, Svampen i Örebro och flera berömda vattentorn i Kuwait. Det var nu Ragnar började fundera på familjens eget sommarhus. »Jag lånade svärfars moped, åkte ner till tomten och började ›gå in‹ den. Det gäller att ha gott om tid i början, hålla igen och inte ta för stora beslut för snabbt.«
Hela sommaren 1971 skissade Ragnar på olika varianter. »Du kan inte få en bättre arkitektutbildning än att bygga ditt eget hus. Jag ville känna efter vad som skulle få styra. Vilka stora misstag kunde jag göra?«I samma veva, efter sju år i Stockholm, flyttade familjen norrut när Ragnar fick ett tillfälligt utredningsjobb i Vilhelmina. »Vi fick samtidigt ett erbjudande om arbete i Rosario i Argentina, men det blev Norrland. Jag hade ett slags sug dit upp«, säger Ragnar.
Nu var det plötsligt 120 mil till Öland. Vilhelmina var trevligt, men utredningsjobbet var inte så roligt. När en kollega i Umeå lockade med jobb flyttade familjen dit. Kontoret A-gruppen startades och fick förtroendet att rita den nya Skogshögskolan i Umeå, en rivstart i norr.
Nere på Öland fortsatte husprojektet om somrarna, alltmer konkret med hjälp av en lokal byggare och lantbrukare, Gustav Andersson. »Att sitta uppe i Umeå och göra en ritning till en snickare som egentligen är bonde, då gick det inte med snygga tuschlinjer, utan perspektivskisser med konkreta lösningar: ›Hörnpunkten löser vi så här.‹«
Det ovanliga huset blev en succé
Inspiration var de ikoniska Case Study-husen, experimentella lågkostnadshus, byggda mest i Kalifornien under 1940–60-talen. Ragnar fick 1967 ett stipendium på tre månader i USA och vallfärdade till Sea Ranch, ett visionärt pionjärområde med moderna timmerbyggnader, besökte Case Study-husen och träffade Charles och Ray Eames. Ljusfall och närkontakt med naturen borde fungera också på Öland.
Husets stomme består av limträbalkar i furu, sågade i Bygdsiljum och körda ner till Öland, där de monterades av snickaren Gustav och Ragnar. »Fatta hur läckert det var att kunna bygga det här huset. Ragnar tog mopeden ner på morgonen, med filmjölk och en halv ölandslimpa, och snickrade«, säger Anne Katrine, som var lite nervös över det ovanliga bygget.
Hon har många släktingar på Öland som alla tänker och tycker och hon var rädd att Ragnar skulle skämma ut henne med ett konstigt hus med glasväggar. »Jag hade lite ångest först, men det blev ett genialt hus, byggt för liv med barn.« Ragnar småler. »Du var med om födslovåndorna.«
Sommaren 1974 kunde familjen till sist flytta in, även om inte allt var helt klart. Ragnar byggde vidare med två små barn fnattande runt benen. »Det var spånskivor och mineralull överallt och jag låg med magen i vädret med vårt tredje barn och det kliade som tusan«, skrattar Anne Katrine. »Men om man har viljan och det finns en gnista i det man gör kan man stå ut med mycket.«
Huset är inte så stort, knappt 80 kvadratmeter, men ljuset och utsikterna gör det på något vis öppet och oändligt. När det stod helt klart föddes parets fjärde barn. »Det har varit en lycka att kunna bygga ett sommarhus medan barnen var små. De har varit med hela vägen, deras minnen finns här och de är hårt knutna hit. Något mer älskat hus än den här kåken kan inte finnas«, säger Anne Katrine Bergeå. Så började huset leva med sina människor, som det var tänkt.
