Designsamlaren i smalhusen
Charlie Andersson älskar att jaga design och konst på nätet. Han köper, byter och säljer. Hemmet är i ständig förändring och möbleras om varje vecka. Ibland varje dag.
Charlie Anderssons nästan extrema intresse för inredning, konst och design märks omedelbart i hans hem. Han är både jägare och samlare, med totalkoll på prisläget och utbudet på nätet och hos auktionshusen, och ett extraförråd för att samla på sådant som kan vara bra att ha i nästa boende. Eller kanske nästnästa.
När han tar emot är det i en tvåa i de kända smalhusen på Kvarnholmen söder om Stockholm, ett av Stockholms allra första funkisområden, ritat av arkitekten Olof Thunström som sneglade på Mies van der Rohes Weissenhof i Stuttgart. Weissenhof som i sin tur är något av urmodern till funkisradhus-områdena.
Här på Kvarnholmen byggdes 1928 bostäder för tjänstemän och arbetare, de som jobbade i det expansiva kvarnbolaget Tre Kronor, som i början av 1920-talet hade köpts upp av KF som moderniserade anläggningarna och flög in ingenjörer från Tyskland för att bygga så funktionalistiskt som möjligt. Snart 100 år senare står radhusen och smalhuset kvar och blickar ut över Stockholms inlopp. Även funkisdrömmen havre- och cornflakesfabriken Havrekvarnen, som ritades av Artur von Schmalensee, står kvar. Den byggdes samtidigt som smalhusen och radhuslängorna, 1928. Eller, originalet fick faktiskt rivas strax efter att det hade byggnadsminnesförklarats 2016 och har nu byggts upp igen i sin ursprungliga form. Runt omkring pågår numera expansion på ett annat sätt, här byggs tusentals nya bostäder.
Smalhuset, som heter så för att det är 9,2 meter i bredd, för att ljuset skulle flöda genom lägenheterna från två håll, står obekymrat trots allt byggtumult runt omkring och är i härligt skick, med en mängd originaldetaljer, både exteriört och interiört. Inne i lägenheten är det litet, men otroligt yteffektivt. Och hemma hos Charlie står det dessutom designikoner i varje vrå. Redan i hallen hälsas vi välkomna av en meterlång ljuskrona av Erik Höglund. Vid kökets matplats står en av Gunilla Allards Cirkus-soffor från 1991 och på balkongen hälsar en stor urna av Näfveqvarn framför den vackra utsikten över Svindersviken.
Från Sala till Stockholm
Designsamlaren Charlie föddes i Sala i slutet av 1980-talet och växte upp på en gård utanför stan. I unga år var det fotboll som gällde, men i tonåren skiftade fokus till teater och dans. »Min mamma var bugglärare och och dansen fanns liksom i blodet. Många tyckte att jag skulle söka till Balettakademin och ge mig in på en karriär inom dansen.«
Men sedan blev det inte Balettakademien, utan någonting helt annat. Charlie började lägga järnväg i stället, hans far hade nämligen en rallarfirma. Det blev dock ingen lång tid på spåret, utan Charlie började istället inom mässbranschen. En god vän hade ett mässbolag, där han fick jobb som projektledare. Men längtan till den mer kreativa världen växte. Och till huvudstaden. »Sala är mysigt, men jag saknade mer puls. Fler intryck.«
Via en bekant fick Charlie nys om att det belgiska företaget ShowTex som tillverkar flamsäkra textilier för underhållningsbranschen, ville etablera sig i Norden. »De behövde folk. Och jag flyttade till Stockholm och sedan rullade det på, min kollega Olli och jag har nu drivit agenturen i över tio år. Ateljé och lager finns i Antwerpen. Det som är extra härligt med jobbet är att få åka dit ner. Antwerpen är modets stad, du vet Antwerp Six med Dries van Noten, Ann Demeulemeester med flera. Och ett Eldorado när det kommer till vintageshopping, inte bara för mode utan också för design och inredning.«
Men intresset för inredning började långt tidigare än resorna till Antwerpen. Charlie var ett av dessa barn som inredde sitt eget rum om och om igen. »Det var bland annat Ikeas Ivar-hylla som höll mig vaken när de andra sov. Jag satt och ritade på olika lösningar. Det finns nog kvar teckningar där jag ritade hela hus. Men sedan tog det än mer fart när jag fick skapa ett eget hem. Egentligen framförallt när jag flyttade till Stockholm. I Sala var utbudet sparsmakat, men där fanns en antikbutik där jag hängde. Jag minns speciellt hur jag blev förälskad i en tavla av Erland Cullberg. Antikhandlaren noterade hur jag spanade på tavlan om och om igen, så till slut fick jag ett bra pris och den blev min.« Tavlan hänger nu i hallen på Tre kronors väg på Kvarnholmen. Bredvid ljuskronan från Erik Höglund.
För tio år sedan började det ta fart rejält med inredandet, berättar Charlie. »Jag gillar det skarpt, det här med att skapa rum. Att skapa ett hem och få till en hemtrevlig känsla, men samtidigt göra det intressant och våga låta föremål sticka ut. Ofta blir det en blandning av gammalt och nytt. Patina ger liv åt föremålen. Ingenting du ser här är nytt.«
Charlie gör en gest mot möbleringen i vardagsrummet. Mot väggen står en 1960-talssoffa från Tyskland i orange sammet, framför stora keramikpjäser av Alvina Jakobsson. Mattan är från Adexo. I hörnet finns en gammal trätunna, bakom står ett gäng piedestaler och kolonner. En favorit just nu är formgivaren Mario Bellini och hans CAB-stolar i läder. »Och läder överhuvudtaget, du ser läder där, läder där, läder här. Någonting som jag alltid har, är gjutjärn. Näfveqvarns bruk är liksom bland det bästa jag vet«, säger han och pekar på några stora fat i gjutjärn på soffbordet.
Rätt konst gör hemmet
Charlie förespråkar också konst för att få till ett bra hem. »Hemmet når liksom en nivå till om man får in konst. Det är hela blandningen som skapar ett hem. Jag har svårt att säga vilken stil jag gillar bäst. Det är, kanske ett löjligt ord, men lite eklektiskt. Det är ingen speciell tidsepok egentligen. Här finns allmoge, svensk design, 1930-tal och italienskt 1970-tal, men också moderna möbler. Jag älskar att få in allmogen, som med den här tunnan från Dalarna som i det här fallet är en urholkad stam. Den blir unik med sin patina efter alla år av användning. Ett bruksföremål. Och sedan addera samtida ny design, som den här lampan av Front.«
Charlie har bott knappt ett år i Smalhuset och kommer strax efter reportaget att flytta. Kvarnholmen var inte riktigt hans plats just nu. Nästa boende är en lägenhet i Vasastan tillsammans med flickvännen Cecilia, en mellanlandning innan de köper någonting nytt tillsammans, kanske i Enskede. »Jag är hela tiden på väg på ett sätt. Det är samma sak när jag köper design, jag älskar jakten, sedan kan jag ställa ett föremål ett tag i ett förråd och glömma bort det tills det är dags att möblera om ett hörn. Saker och ting är hela tiden i rörelse hos mig. Resan är liksom ofta intressantare än målet.«
Under året på Kvarnholmen har han gjort det mesta av lägenheten, flyttat på köket som låg mot norr och slagit ihop det med vardagsrummet. »Sovrummet i den ursprungliga planlösningen låg mot solsidan, det var omöjligt att sova här inne, det blev för varmt«, säger han. Badrummet renoverades tidsenligt med terrazzo. I köket satte han in ett Helsingö-kök och en köksö. Under våren kommer Charlie att göra slag i saken och låta designpassionen ta ännu större plats i sitt liv.»Det finns samarbeten på gång och planer på en popup-butik och en webbshop«, säger han. »Jag letar efter lokal i detta nu.« Den som är intresserad av design och vintage bör således hålla hålla utkik på Charlies Instagram: @andcharlie.
Charlie Andersson
Ålder: 35 år.
Bor: Har just flyttat från Kvarnholmen till Vasastan.
Jobbar: Med en agentur för Showtex som jobbar med textilier för scen och event.
Aktuell med: En popup-butik för vintagedesign under våren 2024.
