Extrem minimalism hemma hos Chimi-grundaren
Uttrycksfull geometri, skulpturala accenter och brutalistisk Swedish modern – välkommen hem till creative directorn Charlie Lindströms vindsvåning i Vasastan.
Rent geografiskt handlade det inte om någon stor förflyttning – några enstaka kvarter bara – men estetiskt innebar vindslägenheten en ny era för Charlie Lindström, från sekelskifte till modern minimalism. För tre år sedan köpte han lägenheten i Vasastan som en fyrarummare, men gjorde om den till en generöst disponerad tvåa. Där alla ytor, förutom sovrummet, nu har sammanförts i ett genomarbetat flöde med avsiktliga vinklar och naturligt uppdelade ytor.
»I en vindsvåning är utrymmet allt, så en stor del av renoveringen bestod i att rätta till linjerna och bygga ut väggarna för att skapa bättre balans. Jag ville skapa en estetisk helhet som är lätt för ögat med höga, smala och karmlösa dörrar – för att få känslan att de smälter in i väggen. När man arbetar med ytor som redan är så pass avskalade handlar det om att reducera onödiga element, så till slut blev det bara två dörrar i hela lägenheten«, berättar Charlie.
Charlie Lindström
Ålder: 35 år. Gör: Medgrundare och creative director för glasögonmärket Chimi. Bor: Vindsvåning med två rum fördelade på 99 kvadratmeter i Vasastan, Stockholm.
Projektet har varit ett kreativt samarbete mellan Charlie Lindström och vännen Caroline Sandström Blasiak – som driver egna design- och inredningsstudion Concept Studio Blasiak – som ritat upp projektet och många av de specialdesignade möblerna. »Eftersom vi redan hade en nära vänskapsrelation var det väldigt tacksamt att vi tog oss an det här projektet tillsammans, vi bollade allting sinsemellan och hade ett jättebra samarbete. Caroline kan min estetik och vi samspelar väldigt bra. Vi vet var vi hittar gemensamma beröringspunkter, samtidigt som hon är bekväm med att utmana mig och bredda mina perspektiv när det behövs. Det är två krafter möts och gör cirkeln större.«
Faktum är att samarbetet med Caroline var bestämt innan det ens fanns en lägenhet att renovera, men om hon fått bestämma hade det blivit en helt annan. »Caroline var inne på att vi skulle hitta något som var klassiskt sekelskifte, det hade varit en mer naturlig förlängning av min förra lägenhet. Men där och då kände jag att jag ville ha något helt nytt – det kändes spännande att jobba med väldigt öppna ytor och överdriven minimalism som skulle göra det möjligt att ta in färre möbler som talade mer. Det går inte att göra i sekelskifte eftersom man är bunden till de gamla detaljerna som redan finns där. I en vindsvåning från 2007 fanns inte så mycket vackert värt att bevara.«
Även om fastigheten byggdes samma årtal som den han flyttade från – 1890 för att vara exakt – sa Charlies magkänsla att det fanns stor potential. Och den linjerade synnerligen väl med estetiken som Charlie just då rörde sig i på ett professionellt plan, som creative director och medgrundare av det storsatsande glasögonföretaget Chimi. »Samtidigt som jag köpte den här lägenheten hade vi precis börjat skissa på vår butik i Paris och det fanns mycket överlappande research till de båda projekten, vilket har varit väldigt tacksamt. De har dragit mycket kreativ nytta av varandra.«
Lekfulla kontraster och flygande stenar
En av lägenhetens stora attraktioner väntar bokstavligen runt hörnet, »den flygande Pac-man-stenen« klättrar runt köksväggens hörn och var den första pusselbiten som lades på plats när köket fick en ny L-form. Ett lekfullt element tänkt att integrera köket med vardagsrummet, som kom till under en intensiv brainstormingsession med Jacob Skragge, grundare av smyckesmärket All blues. »Jag tycker om att hitta former som blir uttrycksfulla, men samtidigt är väldigt enkla. Som Pac-man till exempel, en extremt simpel form som med hjälp av placering, färg och dimensionerna i skivan sticker ut ändå. Det är det som gör de geometriska formerna så spännande, utan att det behövs en massa överdriven formgivning.«
Den dubbelsidiga modulsoffan av Mario Bellini hjälper också till att integrera köksdelen med vardagsrummet, med väl avvägt avstånd för att kunna socialisera utan ansträngning. »Ett sällskap på sex personer är helt perfekt, då blir det en härlig ambiance utan att vara trångt. Lagom distans för en spännande middagsdiskussion, utan att den som lagar mat ska behöva missa någonting.«
För att skapa dynamik i rummet har modulsoffan Camaleonda anpassats till de olika ytornas funktion. Sidan som är vänd mot tv:n består av tre sektioner och armstöd medan den motsatta sidan är öppen på sidorna. Där valde man även bort mittsektionen, för att i stället ta fram ett specialanpassat sidobord tillsammans med en svensk stålmakare. Med exakt samma mått och små, dolda ben som skapar lika stor frigång som under soffmodulerna – som ger illusionen att det tunga bordet också svävar över marken. »I relation till soffan tyckte jag att Mats Theselius fåtöljer gjorde sig väldigt bra – de är fantastiska, skulpturala och rena i sin form. Utan att ta uppmärksamhet från soffan. De blir som egna pjäser, nästan som en kombination av skulptur och sittmöbel. Jag köpte dem vintage eftersom jag verkligen ville ha klädseln i mocka, utan synliga bultar. De gjordes endast i en liten upplaga, så jag är väldigt glad över att jag lyckades få tag på dem.«
Brutalistisk version av Swedish modern
I sovrummet står en annan skulptural fokuspunkt, sängen. Eller sängmöbeln kanske är ett mer rättvisande ord. Här lyckades Caroline Sandström Blasiak skapa en vacker form med integrerade sidobord i masurvirke, med en obesvärad men tydligt formgiven karaktär. »Lägenheten är i sig ganska modern med golv av sten och industrispackel, sängen skapar en varm känsla trots att sovrummet i sig är väldigt avskalat. Den är som en brutalistisk och samtidigt minimalistisk tolkning av Swedish modern.«
I badrummet var Charlie och Caroline eniga om att de ville sätta in ett handfat i direkt kontakt med fönstret, där man kan titta ut mot det stora trädet som växer på innergården. För att ytterligare förstärka känslan har man valt att linjera handfatets överkant med fönsterkarmen, och för att behålla ett användarvänligt standardmått även adderat en upphöjning i golvet. »Det blev inte bara enklare att använda handfatet, det blev också en väldigt fin detalj som känns närmast ceremoniell. När man ställer sig vid handfatet för att tvätta händerna så kliver man upp mot trädkronan och får ett helt annat perspektiv.«
Stenen i badrummet var något av en chansning som Charlie upptäckte under en resa till Italien. Silver blue travertine är en naturlig sandsten med mycket liv och karaktär. Handfatet gjordes dock i blå marmor, som skapar en klatschig kontrast men fortfarande plockar upp de blå tonerna. Travertinen fortsätter sedan med en nästan sömlös golvyta ut i hallen, under den öppna spisen i vardagsrummet och ut i köket. Som stänkskydd hela vägen upp till tak för att sedan spilla över kanten av Gaggenauspisen och de manuella vreden. Bakom kökets heltäckta luckor gömmer sig diskmaskin, vinkyl och ugn – ett stilrent experiment som kan komma att sätta en ny minimalistisk standard. »Köksluckan framför ugnen kan inte bara öppnas, utan även tryckas in undertill som ett slags horisontell pocketdörr. Man kan alltså ha ugnen exponerad utan att ha ugnsluckan utfälld. Nordiska kök utvecklade lösningen tillsammans med Caroline, så det här är första gången den används.«
Vid kylskåpet har man optimerat en smal förvaringsyta som rymmer exakt åtta vinglas på varje hylla, där fem olika sorters glas nu står i prydlig ordning. Systematiskt och snyggt. Charlies sinne för ordning och reda är uppenbart vart man än vänder sig i lägenheten. »Jag har det extremt rent hemma, hela tiden. När man har ett kreativt yrke där det händer saker hela tiden så klarar huvudet helt enkelt inte av ännu mer rörigt kaos när arbetsdagen är slut. Då behöver jag sinnesro. Nu kan jag komma hem efter en lång dag eller en resa, bara sätta mig i soffan och må bra av hur vackra alla vinklar är. Det skapar utrymme för ytterligare kraft och kreativitet.«
Men stil och personlighet är inte samma sak, vilken estetik man föredrar är inte alltid något linjärt. Sedan han flyttade in i den färdigrenoverade lägenheten har Charlie långsamt värmt upp för tanken att tänja på gränserna till den extrema minimalismen som en gång var startskottet för projektet. »Ens stil utvecklas alltid. Även om det inte har gått så lång tid så är jag nog mer öppen för att ta in fler saker nu. Keramik eller skulpturer som gör att det händer något i minimalismen. Det kanske beror på att jag har vant mig vid de avskalade ytorna, eller att jag bara har behövt ta det i etapper. För varje månad som går känner jag mig mer bekväm med att ta in objekt som har något att säga, tiden skapar plats för nya intryck – utan att jag känner mig stressad.«
