Nicole Castillos Chile vid älven i Västerbotten

0:50

Efter reklamen: Lägenhet i gamla stan – Fylld med vintageinredning.

(0:50)

Nicole Castillo är höggravid och hon skrattar. »Min man Andreas kallar mig för stridsvagn, men en söt stridsvagn. Jag är extremt gravid och vill bara bli klar med det. Det blir en liten pojke«, pustar hon i soffan hemma i Landfors, bostället där hon lever med sin man och två, snart tre, barn. Nicole är uppvuxen i Chile, på andra sidan jorden från Västerbotten, Sverige. Hemmet ligger alldeles vid vattnet, drygt en mil uppströms Byskeälven från kusten, norr om batteriboom-staden Skellefteå.

Annons

Vi kan följa den vindlande älven uppåt, som i en drönarsekvens i början av en film, tills vi hamnar i Landfors, en grupp stugor vid vägs ände. Frågorna staplas på varann: Hur hittade Nicole Castillo hit, från Stilla havets kust till älvens eviga flöde genom skogarna, till snön, tystnaden, midnatts-solen, utedasset? Vad gör hon här? Sysslolös är hon inte. På några år har Nicole byggt upp Nicoles lantgård, ett slags antik- och inredningsbutik där hon säljer unika och ovanliga möbler som hon köper och renoverar. En titt in på hemsidan visar ett överraskande utbud, långt mer än gamla pinaler.

Här dyker det upp gasspisar bredvid heliga masker från Påskön, WC-stolar och italienskt porslin, en Etcetera-stol, Jan Ekselius popmodernistiska klassiker. Här finns pallar, byråer, småbord, massor av stiliga skåp, 400 år gamla träobjekt från Niger, korgmöbler, marmorbord, smycken och en antik kinesisk regnrock.

Annons

Det är som om en global inredningsvärld har landat i Landfors. Hur hänger det ihop? Nicole berättar, på engelska mixad med svenska och hennes förstaspråk spanska som bubblar strax under språkytan. »När jag hade kommit hit började jag köpa små saker, som inte var så skruttiga. Jag fixade till dem, målade om, bytte ben på pallar, la ut dem på Facebook. Folk började höra av sig och ville köpa.« Snart kånkade hon hem skåp, renoverade dem, la till sin egen touch och sålde dem. Verksamheten växte tills det blev lite för mycket med barn och verkstad och all logistik.

Nicoles lantgård har nu övergått från att vara en fysisk antikbutik till en nätbutik och sambandscentral för möbler och »style interiors«. En del möbler tillverkas på beställning på lokala snickerier. Kunderna finns här och där i världen, många i Tyskland och Polen. Fraktkostnaderna är inbakade i priset på hemsidan. »Det är enklast på det viset.«

Gustav Broström handplockar nya vintageverk för The Ode To

Annons

Fotografisk kärlekshistoria

Vi låter drönaren sväva tillbaka hela vägen, ner längs älven och söderut, 1 200 mil över hav och land till hamnstaden Iquique i norra Chile, tio år tillbaka i tiden. En plötslig jordbävning slog till. I Chile sker det små skakningar varje dag, men den här dagen var det en kraftig rörelse, över 8 på Richterskalan. »Jag och Andreas möttes på grund av jordbävningen«, säger Nicole. Hon jobbade i receptionen på ett 19-våningars hotell, där Andreas bodde. Huset skulle evakueras. Det kom ett efterskalv och i röran såg Nicole en stilig skandinav som ville komma upp på översta våningen för att fotografera. Det var förbjudet. Då ville han i stället gå ner till stranden och ta bilder. »Han är galen. Det kan ju komma en tsunami«, tänkte Nicole. Det blev ingen promenad till havet den dagen, men en livsresa startades. Andreas och Nicole möttes, blev snart kära och flyttade ihop.

Nicole hade pluggat historia och filosofi i Santiago de Chile, blivit intresserad av gamla saker i det unga landet. Hon arbetade på ett militärmuseum. Andreas är konsult i utrustning för gruvindustrin. Han var ett halvår i Chile för att arbeta. Efter jordbävningen behövde han stanna kvar för att fixa skadorna som jordbävningen hade orsakat i gruvorna. Paret bosatte sig i en lägenhet. Både Nicole och Andreas gillar att fotografera. Hon hade köpt en kamera redan som ung och när de flyttade ihop tog intresset fart på allvar.

»När man är intresserad av något tillsammans, är det väldigt härligt. Andreas är tålmodig och lärde mig mycket om foto.« På väggen i Landfors hänger ett svartvitt foto av en chilensk fiskare de träffade efter jordbävningen. Hans båt hade slagits sönder, men han var glad att leva och att kunna starta om. »Han är vår inspiration. Ibland klagar vi över idiotiska saker, fast vi har det så bra«, säger Nicole. Hennes stiligt livliga och lekfulla Instagram under rubriken Amvalland har 65 000 följare.

Annons

Förbjuden frukt – Ingela Ihrman på Carl Eldhs ateljémuseum

Flytten från Sydamerika till Norrland

När Nicoles och Andreas första barn var på väg var det dags att ta ett beslut: stanna i landet eller flytta till Sverige. Andreas trivdes inte riktigt i stadsbruset. För Nicole som är uppväxt i en stor familj i sydamerikansk stadsmiljö kan det tyckas vara ett nästan overkligt kliv att byta liv till skogen i Västerbotten, men hon var ändå ganska obekymrad. Hon var van vid flyttar. Pappan arbetade i chilenska flottan, mamman var militär och familjen med fem barn flyttade konstant under Nicoles uppväxt, »21 skolor«, säger hon. »Jag var alltid den nya tjejen i klassen. Att flytta till Sverige var inte så konstigt. Vi kunde testa, fungerade det inte, så var det bara att återvända.«

Första mötet med Västerbotten var svindlande. Det var i juni, landskapet var förtrollande ljust. »Det var intressant att det aldrig blev mörkt. När skulle jag lägga mig?« Nicole fick lov att sova med ögonskydd och sätta upp gardiner i sovrummet. Andreas familj hade hjälpt honom att fixa toalett och dusch, så att Nicole skulle landa lite mjukare. Välkommen till Norrland, vänta till december.

»Vintern är hård. Ingen sol alls i två veckor och kallt, kallt. Jag måste alltid boosta mitt D-vitamin och träna för att få mina endorfiner, annars blir jag deprimerad«, skrattar hon. »Som vuxna gömmer vi ofta barnet i oss. Ta det inte så allvarligt, skoja lite.« Hon lever nu i ett land där ett »joo« eller tystnad kan betyda mycket. Hon har sin bakgrund och livspuls i sitt språk. »Med spanska uttrycker jag mig i hela min person. Det finns massor av ord för att vara arg och glad.«

Modersmålet vilar inuti henne. I Landfors pratar barnen flytande spanska, engelska och svenska. Nicole och Andreas pratar engelska. »Men när vi är trötta pratar vi bara våra egna språk var för sig: Är du trött, Nicole …? Si, si …« Hon saknar sin familj i Chile, där alla gör allt tillsammans, särskilt på söndagar, då är det fest. »Det är en del av mig som inte riktigt fungerar i Sverige«, säger hon. Mamman har varit på besök, tycker Västerbotten är magiskt och en bra miljö för barnen att växa upp i. »Det första hon sade var ›låt mig se barnbarnen‹. Mig brydde hon sig inte om«, fnissar Nicole.

Annons

Det lilla lantstället växte snabbt från ett torp till ett modernt hem med roliga inslag och udda detaljer, lyxmöbler, konst och skojigheter om varandra. Hammarslag och cirkelsågar utanför. »Renoveringarna tar aldrig slut. Det är mitt fel, som hela tiden säger: ›Kan vi inte …?‹’«. Tak upp i nock öppnades. En vind byggdes om till sovrum, dit leder en spiraltrappa i gjutjärn. I vardagsrummet står två järnpelare som rostiga rester av ett storhotell. Här dräller barnen runt, välter Togo-fåtöljen, läser serier, bygger Lego.

»Vi har ingen tv och inga dataspel.« Andreas arbetar hemifrån mestadels. »Det är bra att deras pappa är hemma, att barnen ser hur han arbetar.« Han uppfinner också, gör saker till husen. Bakstugan, där Nicoles verkstad och butik låg tidigare, håller nu på att byggas om till gäststuga. »Vi behöver inte åka på semester. Det kommer folk hit från överallt.« Andreas och Nicole utvecklar gården mot turism. Många fiskare och skogsturister söker sig upp längs den världsberömda laxälven. »Det kommer folk från USA, Japan, Frankrike, som sänder vin och ost till oss varje jul.« Så växer livet och sambanden, i besök och på nätet, från Nicole Castillos hem och butik till världen utanför.

Konst att hålla koll på 2023

Annons