Maja Dixdotters kreativa fristad på Österlen

0:56

Efter reklamen: Vardagslivet vid Hoby Kulle

(0:56)

I den lilla skånska byn Hagestad väntar ett hus som är byggt för att göra ett stort intryck, på en plats dit nyfikna blickar inte når. Huset är omgivet av öppna fält, en oändlig frihet som också ger trygghet. Känslan att kunna se hur långt man vill, över kullar och öppna landskap som sträcker ut sig ner mot havet.

»För mig är det här en plats som präglas av ett väldigt lugn. Jag får alltid nya idéer när jag är här, så det är samtidigt en väldigt kreativ plats. Där naturen utgör själva grunden, att bara vara i ständig kontakt med den ger så otrolig mycket – oavsett om man går runt i trädgården eller bara tittar ut genom köksfönstret så är den där. Milsvid och oändlig. Att blicka ut över fälten och ängarna är precis samma känsla som att titta ut över havet, på senare år har jag insett hur mycket det gör för själen«, berättar Maja.

Maja ­Dixdotter

Ålder: 41.
Bor: ­Sommarhus i Hagestad på ­Österlen, till ­vardags i ett ­gatuhus i ­Limhamn.
Familj: Maken David Holm, barnen Jack, 11 år, och Kasper, 8 år.
­Aktuell med: Grundare och ­designer för Cappelen Dimyr som lanserar sin första kollektion med bordstextilier i oktober.

Inredningsarkitektens drömhus kretsar kring tonårsfamiljens vardag

En plats för hela familjen

År 2020 flyttade Maja, hennes man David Holm och deras två söner från sin villa i Stockholm, till en lägenhet i centrala Köpenhamn. Anledningen till flytten var Majas nya roll som Creative director på danska modehuset By Malene Birger, där systern Ellen Dixdotter redan arbetade som marknadschef. Maja och David började i princip leta efter ett sommarhus redan innan flyttlasset hade korsat Öresund. »Det tog nästan ett år innan vi hittade det här och efter det var vi här nästan varje helg – vi var så otroligt sugna på att fixa med allt. Och utan att vi var riktigt medvetna om det så tror jag att vi saknade naturen mycket mer när vi bodde i Köpenhamn.«

Sedan ett år tillbaka har familjen lämnat den danska huvudstaden och flyttat till ett mindre gatuhus i Limhamn, sommarhuset på Österlen är dock större och det är även hit de helst bjuder hem familj och vänner. »Nu är det här den fasta punkten som funnits i våra liv längst. Det är verkligen som ett andra hem och en härlig plats dit barnen alltid vill åka och som vi alla blir väldigt glada av att vara på. Meningen var ju att skapa en plats för hela familjen – och alla saker som man inte kunde ha i en lägenhet i Köpenhamn.«

Men att försöka hitta ett spännande renoveringsprojekt mitt under brinnande pandemi var ingen enkel sak, det var många spekulanter ute på jakt och Maja och David snubblade på målsnöret i flera budgivningar när priserna skenade. »När det här huset dök upp kändes det som att vi inte skulle ha en chans, det skulle bli alldeles för dyrt. Det stack ut från mängden och var inget typiskt Österlenhus, utan pampigt byggt med en fantastisk utsikt. Men samtidigt hade det stått tomt ett tag och visningen hölls på en riktig skitdag med regn och storm. Det var en dålig dag för huset, men en väldigt bra dag för oss. För vi kände direkt att det var rätt och hade hunnit se tillräckligt mycket för att vara helt säkra på det.«

Storslaget renoveringsobjekt

Men det var mycket som behövde göras, Maja och David tog in en besiktningsman som gick igenom huset från topp till botten och fick en lång lista på saker att åtgärda. »David är väldigt händig och när vi letade hus var det liksom införstått att han skulle behöva göra mycket av det tunga renoveringsarbetet. Så jag väntade mig nog att han skulle hålla emot mer och bli skrämd av allt som behövde göras, men det blev han inte. Vi förstod båda två att det var jättemycket jobb, men vi förstod också att huset hade otrolig potential.«

Gården i Hagestad byggdes ursprungligen år 1850 och hade varit ett verksamt jordbruk fram tills för bara några år sedan. Bostadshuset från 1850 hade dock brunnit ner i slutet av 1800-talet och byggts upp igen runt år 1930 – det var också huset som Maja och David fick ta sig an som gårdens nya ägare. Sedan det återuppfördes hade tidigare ägare hunnit addera en blandad giv av typisk 70-talsinredning, tilläggsisolering längs väggarna och rejäla taksänkningar. »Vi visste ju att vi skulle få ett helt annat hus, bara vi river allt det där som hade lagts till. Det var ju en enorm lättnad, att det kommer räcka att skala av för att få fram saker – istället för att köpa en massa nya material och lägga till.«

Avsikten med renoveringen var att få huset att se så gammalt ut som möjligt. Även om det finns liknande hus i området som också är uppförda under 1930-talet, så är det tydligt att den här byggherren hade storslagna ambitioner – med gjutna pelare och en anlagd trädgård med sydeuropeiska influenser. Samtidigt som huset går väl ihop med ladugårdsbyggnaderna från 1850.

Den stora utmaningen bestod i att sätta sitt eget avtryck utan att husets själ skulle gå förlorad. För att få fram de gamla delarna har man rivit ut laminatgolv, tilläggsisolering och murriga gamla tapeter. Återställt den ursprungliga takhöjden och målat bort 70-talets mörkgröna och bruna palett, efter det var det som om huset kunde andas igen. »Jag skulle säga att planlösningen är det absolut bästa med huset, den är väldigt öppen utan att kännas överdrivet modern. Man får inte känslan av att vi har rivit ner en massa väggar överallt, men trots det känns huset väldigt stort och luftigt. Planlösningen flödar dessutom så att du kan röra dig lite på magkänsla, du måste inte gå en och samma väg för att komma dit du vill. Det låter kanske som en obetydlig detalj, men det gör någonting med en att inte behöva ta exakt samma väg för att komma till köket eller till matsalen varje gång.«

Arkitekten förenar Sydostasien och modern skånelänga

Utöver ytskiktsrenovering och installationen av en liten toalett på bottenvåningen har David även byggt ett helt nytt kök, baserat på Majas vision om ett kök i sten. »Han har ett helt otroligt tålamod och lyckas alltid göra det så fantastiskt fint, vilket projekt han än tar för sig. Och jag blir alltid lika imponerad, för även om jag också tycker mig vara väldigt händig så skulle jag aldrig orka. Det jag gör måste gå fort och ge tydligt resultat – typ måla, putsa väggar, såpa golv. Sen är jag bra på att komma med ideér om hur vi ska bygga, men utan Davids tålamod skulle inte ens hälften av allt det ha blivit verklighet.«

Vardagsrummet knyter ihop alla rum på husets bottenvåning och blir en slags knutpunkt för husets flöde. Här finns även ett landskapsmåleri på väggen som de tidigare ägarna lämnat efter sig och en av de första mattorna som Maja designade för Cappelen Dimyr. Varumärket som Maja var med och grundade år 2020 och nu driver till­sammans med David, systrarna Lisa och Ellen Dixdotter, svågern Jacob Holst, pappa Dick Eriksson och Alexander Holmberg – ett passionsprojekt som även återspeglas i hemmet på Österlen.

»När jag försöker få in textilier i inredningen är det dels för att framhäva uttrycket de har i sig själva, men samtidigt vad de uttrycker i relation till resten av rummet. Den ombonade känslan kommer ju av sig själv med lurviga textilier, långa fransar på mattorna och fluffiga filtar. Att något ›känns skönt‹ och är bekvämt skapar ju automatiskt en hemtrevlighet.«

En kreativ fristad

Maja Dixdotter har nyligen avslutat sin roll som kreativ chef för danska modehuset By Malene Birger. En roll som länge gått hand i hand med arbetet hon gjort som medgrundare och designer för Cappelen Dimyr. »Precis som när jag designar klädkollektioner så fokuserar jag väldigt mycket på taktila värden och möten mellan olika texturer. Det finns så mycket att utforska även om du ›bara‹ gör en vit matta – olika sorters garn och vävtekniker som skapar en nästan oändlig palett av möjligheter. Jag kan ägna hur lång tid som helst på att utveckla en krullig frans tillsammans med våra leverantörer. Och det är väl samma sak där som när jag själv letar efter bra föremål att inreda med – det får aldrig kännas för seriöst. Bara för att en produkt är av hög kvalitet så måste den inte vara tråkig eller fantasilös. Man kan värna om hantverkstraditionerna samtidigt som man vågar använda dem på nya sätt.«

Huset på Österlen har blivit en kreativ fristad för Maja, det är hit hon åker när hon står inför ett nytt projekt. Här kan hon vara säker på att finna lugn och en kreativ arbetsro som hon inte hittar någon annanstans. »Jag vill att huset ska kännas äkta – som en person, en familj och ett liv snarare än en stil. Att man kommer in och känner att här bor någon som rest runt och samlat på sig en massa ­spännande saker.«

»Sedan försöker jag alltid hitta en kreativitet i hur vi kombinerar möbler, konst och föremål på nya sätt. För även om det är mycket antikviteter så är de absolut inte från samma tidsepok eller plats. Här är det mixen som är grejen. Då måste det också få vara lite skevt och fult, så länge allt präglas av intention och kärlek.«

De antikviteter som Maja dras till har tydliga gemensamma drag, även om de inte alltid är uppenbara för någon annan än henne själv. »Det handlar om att jag kan se att personen som gjort föremålet verkligen har varit kreativ i processen, när man kan se att någon har skapat utan att försöka efterlikna någon annan – oavsett om det är en möbel eller en ljusstake. Och det betyder ju inte alltid att sakerna är speciellt fina, men det kan finnas en oväntad eller intressant liten detalj. Eller så är det bara sjukt vackert, även om man inte riktigt kan sätta fingret på varför.«

»När det kommer till inredning går jag så himla mycket på känslan i stunden, ibland kan man vara på en plats där nästan allt är fult. Men så finns det en grej som är mindre ful och då känner man att man gillar den – sedan kommer man hem och undrar hur man tänkte. Den passar ju inte alls in här. Sådana snedköp gör jag så klart ibland men de är ju också ett minne och vem vet, efter något år på vinden kanske man ser på det med andra ögon.«

Inredningsinspiration i cykler

Inför Residence fotografering har Maja även upptäckt att hon börjat se sitt andra hem med ny blick och tagit tillfället i akt att röja om bland gardiner och inredningsdetaljer. »Just nu känner jag mig lite trött på dämpade linnefärger och vill ha krispigt vitt, som blir en bra kontrast till resten av paletten här. Jag försöker alltid sträva efter någon slags balans mellan fluffigt, mysigt, kreativt och strukturellt, avskalat, fräscht, klassiskt. Att det hela tiden ska pågå ett spel mellan kontrasterna.«

Allt går i cykler och just nu ser Maja fram emot att satsa allt kreativt krut på Cappelen Dimyr, i kombination med mindre uppdrag som rådgivare för andra inrednings- och modeföretag. Först på tur är lanseringen av bordstextilier som väntar i oktober. »Det känns väldigt kul att få göra det här helhjärtat, istället för vid sidan av något annat. Nu längtar jag verkligen efter att kunna satsa allt på ett och samma ställe. Sedan kan jag inte säkert säga om jag känner mig helt klar med modebranschen, någon gång kommer jag kanske känna suget igen och vilja göra något eget. Men nu ser jag fram emot att ge Cappelen Dimyr allt fokus, och att se hur det blir då.«

Under årets 3 Days of Design i Köpenhamn visades Cappelen Dimyrs nyheter för världen och den samlade designjournalist-kåren – dukar och servetter i en perfekt hemtrevlig och smakfullt kurerad kontext hos danska cool girl-märket La Bagatelle i stadsdelen Frederiksberg. »I det här första släppet har vi försökt hålla det relativt stilrent, men vi vurmar alltid för det som är bohemiskt och kreativt – det är ju Cappelen Dimyrs universum. Vårt första släpp går ut på att försöka komplimentera det och skapa det där spelet mellan kontraster. Det är aldrig bara en fristående duk, utan en duk som ska passa in i ett hem – då spelar det också roll vilken matta som ligger under bordet och vad som dukas på den.«

Det skånska slottslivet – långt bortom lagom