Mjuka linjers estetik – kika in hemma hos Filippa von Heidenstam

1:11

Efter reklamen: Hemma hos keramikern Anna Elzer Oscarson

(1:11)

Inredaren Daniel Östman är fashionabelt sen. Trafiken från hans kontor på Östermalm i Stockholm till Djursholm den här onsdagseftermiddagen i juni är tjock. Skolavslutningarna avlöser varandra och som alla andra ska han hinna med det där sista före sommarlovet.

Men nu är han här, och kliver in genom dörren som en familjevän – det märks att han har varit här förut.

Vi befinner oss hemma hos Filippa von Heidenstam, som till vardags är pr-ansvarig i Sverige för klädmärket Cos, men just nu föräldraledig med nyfödda Franka som sover djupt i sin vagn. Att svänga in på uppfarten är som att transporteras till Toscana – ett persikofärgat putsat hus med gröna fönsterluckor i trä, ett orangeri och en lummig trädgård som omger hela huset står i kontrast mot de traditionella trävillorna nästgårds.

»När vi först såg huset tyckte vi att arkitekturen bara var konstig, men den toskanska estetiken har växt på oss. Och när lantistjejen i mig såg ängen framför huset var det ett lätt beslut«, säger Filippa.

Trots att både hon och maken Niklas hade koll på hur de ville inreda och renovera, ville de ta in ett proffs som kunde vägleda dem. Det nya huset skulle ha plats för deras två barn från tidigare äktenskap, Filippas son Ian, 6 år, Niklas dotter Julia, 11 år, och deras gemensamma nytillskott Franka, 2 månader.

Valet föll på den prisade inredaren Daniel Östman.

»Det var självklart för mig och Niklas. Vi hade sett Daniels jobb för Oscar properties och andra uppdrag för vänner och bekanta. Han är ett stort namn inom branschen, och vi har följt honom under hans karriär. Det var en dröm vi hade. Vi frågade honom och han sa ja.«

Nu började familjens resa mot att skapa sitt hem. På Daniels kontor på Östermalm tittade de på inspiration och referensbilder, och under långa samtal diskuterade de fram en plan och en dröm om hur livet i villan skulle levas.

Vill du ha mer inspiration? Vacker inredningsmagi hemma hos Artilleriets grundare.

»Vi tycker om att ha det fint omkring oss. Jag har jobbat inom mode länge och tycker det är roligt med inredning, men jag vet också mina begränsningar. Daniel går inte in och försöker ta över, utan är väldigt inkännande. Ett hem ska inte bara vara snyggt, en familj ska kunna leva här«, säger Filippa och Daniel flikar in:

»Det är det som är hemligheten bakom ett bra projekt, att det får ta tid. Det första är att lära känna varandra. Det handlar ju inte om mig utan om de som ska bo där. Sedan går det genom ett filter som är jag. Men när jag jobbar blir det olika hem varje gång. En del handlar om förutsättningarna, hur många barn ska bo här, hur många meter skohylla behövs, etcetera. Och för det estetiska uttrycket tittar vi på referenser och bilder. Ibland kommer folk till mig och säger att ’jag gillar den här stolen, eller den här lampan’. Då får jag bromsa upp och fråga: ’Vad är det för liv ni vill ha här?’ Det är viktigare än vilken soffa man vill ha. Då kan jag sätta ihop en helhet efter det. Att lära känna varandra är det svåra. Finns det inte tid till det blir det svårt.«

Renoveringen innebar en rad omfattande ingrepp. Till exempel revs alla väggar på övervåningen för att få till en bättre planlösning: En ’mastersvit’ med sovrum, dressingroom och badrum i ett. Två barnrum med eget badrum och en sammanbindande korridor. För Filippa och Niklas var det viktigt att hitta en harmoni i inredningen.

»Min själ kräver ett visst lugn i hemmet. Jag vill ha det ombonat, men samtidigt ett behagligt lugn. Det får inte vara för mycket prylar, men heller inte avskalat. Det gäller att hålla ihop det. Det är just det som jag blir imponerad av hos Daniel, hans fingertoppskänsla. Han kan göra hem med färger och udda prylar, men det blir lugnt ändå.«

Sin egen estetik har Filippa hämtat från sina år i modebranschen, inte minst åren på det svenska märket Filippa K.

»Jag har jobbat i klädbranschen sedan jag var 18 år. Jag har alltid vetat att jag ville jobba med något estetiskt och kreativt men visste inte exakt hur. Efter gymnasiet åkte jag till Paris och pluggade men väl hemma sökte jag ett butiksjobb på Filippa K i Stockholm.

Ett år senare flyttade jag till London och var med och lanserade företaget i Storbritannien. När jag drömde om att jobba med kläder var det Filippa K jag såg, de hade en sådan tydlig tanke bakom sitt formspråk och var ledande inom den skandinaviska minimalismen. Jag gillar när man kör på sin linje och är klar och tydlig i sin kommunikation. Det är likadant med Cos. Vi följer inte trender slaviskt, vi gör kläder som håller över tid. Det finns en tanke bakom varje plagg. En tidlöshet. Det attraheras jag av.«

I vardagsrummet på nedre plan står dörrarna till altanen vidöppna och de mjukt vita yllegardinerna fladdrar i vinden. Trots att det är olika träslag går de breda douglasgransgolven ihop med de betsade snickerierna och det såpskurade ekbordet. Som kontrast är fönster och altandörrar svartmålade och öppna spisen klädd i svart marmor.

Dessutom finns här flera detaljer som Daniel pushat extra för – dörrarna som går från golv till tak med runda dörrknoppar i stället för klassiska handtag, heltäckningsmattorna, det öppna badrummet i sovrummet och det speciella ljustaket som lyser upp på kvällen.

»Jag brukar ta in element för att det ska kännas exotiskt men ändå hemma. Det gör skillnad om saker man berör i hemmet är något udda, som en tvågreppsblandare i badrummet eller ett runt dörrbeslag, man sträcker på sig lite. Det ifrågasätter hur man förväntas bete sig. Vissa element är svåra att göra, och dyrt, men det är de väl värda. Mer värt än en snuskdyr soffa. Det är min uppgift att sortera bland dessa.«

Det är just här, i människors hem, som Daniel trivs allra bäst. Här får han utlopp att göra saker som han aldrig skulle få göra för ett företag. Att jobba så nära en familj innebär även att han blir involverad i deras liv. Daniel blir som en rådgivare som man diskuterar varje detalj med, om det så är val av konst, tapeter eller sänggavlar.

»Jag måste få med dem, testa, förklara och lära känna. Det handlar om ett förtroende«, säger han och blickar mot det ljusa köket, sedan på Filippa med glimten i ögat.

»Vi var oense om köket som jag ville ha mörkt…«

»Med facit i hand kan jag se att Daniel hade rätt. Nästa gång vi jobbar ihop ska vi lyssna på honom fullt ut«, säger Filippa.

Reportaget publicerades först i Residence 10/2019

Läs mer:

Lilla Paris i Vasastan – kika in hos Sara Bille

Huset bland ekarna – Solviken i Mölle

Magisk villa på Stora Essingen– spana in bilderna