Skandinavisk minimalism möter modernt 70-tal – hemma hos Anna Furbacken

0:32

Efter reklamen: Hemma Hos: Hygge I London med Covet Noir

(0:32)

Linnéstaden ligger som en väl placerad kompassnål mellan några av Göteborgs mest välkända geografiska hållpunkter – stadsdelen sträcker sig från Slottsskogen i söder till Järntorget i norr, Masthugget i väst och Haga i öst. Hela området planerades utifrån Linnégatan och år 1877 sattes spaden i marken för »Göteborgs franska boulevard«. Vid invigningen år 1900 hade den breda huvudgatan försetts med trädallé och en centrerad ridbana, men det skulle ta ytterligare tre årtionden att färdigställa resten av stadsdelen.

Den utdragna byggnadsfasen innebär att Linnéstadens fastigheter bär många olika arkitekturstilar, det förra sekelskiftet var trots allt en stilhistoriskt sjudande kittel. Nu befinner vi oss bakom en av stadsdelens mest nationalromantiska fasader – en fest i vacker tegelarkitektur med branta sadeltak, rundade hörntorn och indragna partier. Här bor nu stylisten Anna Furbacken med sambon Tobbe och deras barn Axel och Lill.

Anna furbacken

Ålder: 42 år.
Familj: Sambon Tobias Berg och barnen Axel, 10 år, och Lill, 6 år.
Bor: Hyresrätt med fem rum och kök i anrika Linnéstaden i Göteborg.

»Jag växte upp en bit utanför Göteborg men gick i gymnasiet inne i stan, och under de där åren gick jag ofta förbi just det här huset och tänkte ›här vore det en dröm att få bo‹. Samtidigt har vi inte medvetet sökt oss hit i jakten på en lägenhet, det är mer lite komiskt att vi bara hamnade just i det här huset via ett lägenhetsbyte«, berättar Anna.

Det var alltså en hyresrättskarriär och en rejäl skopa tur som ledde Anna och Tobbe hit. De bodde tidigare i en sekelskiftestrea i samma område – med generös takhöjd och öppen spis – och när familjen växte och behovet av större ytor uppstod visade den sig vara oerhört lätt att byta bort. Även mot något av de mest eftertraktade objekten på marknaden. »Att lyckas byta till sig en femrummare i Linnéstan är definitivt ingen enkel sak, för det finns knappt några kvar. Och vi kommer antagligen aldrig att släppa taget om den här.«

Under årens lopp har de pampiga paradvåningarna i Linnéstaden delats upp i mindre lägenheter, hemma hos familjen Furbacken-Berg vittnar i dag tre rum i fil om fornstora dagar på den svenska hyresmarknaden. Trots det breder familjens lägenhet ut sig över nära 190 kvadratmeter.

Ny era för Intarsia

»Planlösningen är lite lustig, med många udda vinklar och hörn. Den är inte så feng shui, men vi har lärt oss att uppskatta den ändå! Lägenheten är avlång och formad som en båt, med en lång korridor och rum längs sidorna. Det skapar två tydliga avdelningar, något som har visat sig vara ganska tacksamt i en familj med två barn – de sociala ytorna är åtskilda från köket och barnens sovrum, vilket gör att de gärna hänger i ›sin del‹ av lägenheten. Även om jag alltid har varit svag för planlösningar med ett härligt flöde så är det ganska skönt att man inte kan springa runt lägenheten i en cirkel, utan att det blir en naturlig uppdelning.«

Familjen har bott här i snart fem år, och eftersom det är en hyresrätt har de inte ändrat på så mycket, annat än att måla om och slipa golven. Men de har nyligen fått klartecken från hyresvärden att renovera det gamla köket, där Anna nu planerar ett stilrent kök helt i ek. Vad gäller färgpaletten i lägenheten har Anna varit vanan trogen och hållit sig till sin vanliga filosofi.

En dämpad baspalett – stark accenter

»Jag älskar att ha en ljus och enkel bas på väggar och snickerier, för att framhäva möbler och andra detaljer i inredningen. En dämpad palett lämnar plats åt accenter och skapar starkare kontraster, det ger en lekfullhet till helheten. I alla bostäder vi har bott i har den vita basen och färgstarka accenterna varit mitt återkommande signum.«

»Samtidigt gör den nedtonade basen att det är enklare att vara föränderlig. Det passar mig som gillar att vara färgstark och kontrastrik, samtidigt som jag gärna ändrar om efter humör. Att byta ut kontrasterna i rummet – gardiner, möbler och belysning – är mycket enklare än att hålla på och måla om hela tiden. Väggarna är min vita målarduk, möblerna och detaljerna är färgklickarna.«

Två av vardagsrummets mest tongivande accenter kommer i par – F300 Lounge Chair, formgiven av Pierre Paulin för Gubi. Den lekfulla 1960-talsikonen har nyligen uppdaterats och produceras nu i det helt återvinningsbara materialet polymeren Hirek, som består av industriellt plastavfall. »Den ser kanske hård och lätt ut, men den kompakta stoppningen gör stolen väldigt tung och gedigen. Jag tycker om att den känns väldigt futuristisk på ett sätt, men samtidigt som den sticker ut kan den smälta in var som helst. Den ger ett stort uttryck på en liten yta – jag är helt kär i den!«

Inredningen styrs av magkänsla

Anna har arbetat med inredning på olika sätt under hela sitt yrkesliv. Inom reklambranschen bygger hon miljöer som ska passa en tydlig brief, en viss personlighet eller stil. »Just inredning och interiörer har alltid varit ett uttryck jag har älskat att ägna mig åt, både professionellt och privat. Jag kommer nog alltid att hålla på med det på något sätt, och har alltid minst ett inredningsprojekt i gång här hemma. Det är mitt syre. Det som får mig att trivas och må bra.«

»När det gäller inredning är min filosofi att aldrig övertänka eller försöka härma. Bara gå på magkänsla och fokusera på att investera i saker man verkligen fastnar för. Ibland har jag en specifik färgpalett i huvudet, eller en form på hjärnan och då letar jag efter det second hand – vintage och loppisfynd är alltid ett säkert sätt att addera personlighet.«

Jakten på andrahandsmarknaden är alltså ständigt pågående, framför allt när det handlar om belysning. »Jag är väldigt ombytlig när det gäller lampor, ofta vet jag inte vad jag letar efter men när jag hittar det blir jag helt besatt och ser framför mig exakt var i lägenheten den ska stå. Oftast är det en spontan investering som jag vet att jag kommer att göra mig av med längre fram, men det känns helt okej när man handlar vintage. All konsumtion blir cirkulär.«

Konsumerar helst i andra hand

»I min bransch blir det väldigt mycket att man stöter och blöter ungefär samma saker hela tiden, det gör att man ofta faller tillbaka i något slags tidlöst tillstånd snarare än att hålla koll på trender. Man blir trendlös av att vara så mycket i det hela tiden. Även om man influeras mycket i jobbet så gör det också att man tröttnar snabbare och man blir urless på konsumtionen. Det känns mer motiverat än någonsin att konsumera second hand, då kan man vara ombytlig utan dåligt samvete. Den enda som drabbas är jag själv, som behöver kånka och släpa på allt.«

Inspirationen hittar hon oftast i modevärlden.
»Det låter kanske pretentiöst men jag fastnar sällan för en färdig helhet, utan för enskilda former, färger, material och texturer. Och jag struntar i var de kommer ifrån, vem som är tillverkare eller formgivare spelar liksom ingen roll. Det sitter ju även ihop med hållbarheten av något, om man hittar något vars uttryck hållit över tid så har det ju gjort det av en anledning. Men jag har svårt att hitta inspiration genom att skrolla på en skärm, det bästa är när jag får resa runt och titta på saker. Då ser jag alltid till att fotografera små element jag gillar.«

Anna beskriver själv inredningen i familjens lägenhet som en blandning av skandinavisk minimalism och modernt 70-tal. Men ingenting är statiskt, hon tycker om att möblera om efter humör. Det händer att gäster kommer hit och får känslan av att komma till ett helt annat hem än förra gången de var här. »Jag ändrar om hela tiden och blir aldrig klar. Jag brukar försvara mig med att vårt hem är som ett konstverk, det begrundas, målas om och målas över hela tiden. Det är en del av processen.«

Trendspaning: Så blir inredningsåret 2026!