Skapandet leder vägen för Hannah Widell
Hannah Widell har varit medieprofil i flera decennier – men när hon kraschade mitt i livet, blev en drejkurs räddningen. I familjens stora sekelskifteslägenhet i centrala Stockholm väntar nu kreativitet och skaparkraft i varenda hörn.
Det börjar med fel kod till porten. En något dålig start på ett hemma hos-reportage. Siffrorna stämmer, men de är i fel ordning, visar det sig senare. Men när vi väl är inne i den stora sekelskifteslägenheten, ett stenkast från Sveavägen i Stockholm, forsar värdinnans energi precis som på beställning. Det är uppdukat med croissanter och kaffe i matsalen som är själva hjärtat i femrummaren. Hunden Teddy är på toppenhumör. Hannah Widell är sminkad, redo för porträtt, redo för innehåll, överhuvudtaget alltid redo för att leverera i alla livslägen.
Hannah är en av Sveriges stora contentmaskiner, uppvuxen i en familj med magasins- och tv-produktion i blodomloppet. Hennes farmor Gunny Widell är en ikon i tidningsbranschen, hennes pappa var filmfotograf, hennes mamma tv-producent. Hannah har jobbat i mediebranschen i över 30 år, sedan hon hoppade av skolan efter nian. I huvudsak har alla hennes jobb inneburit att redaktöra andra människor. Inom magasinsvärlden, inom tv, med en mängd olika format – de senaste 15 åren bland annat med en av Sveriges största poddar, Fredagspodden, med sin yngre syster Amanda Schulman.
Hannah Widell
Ålder: 51 år. Familj: Maken Philip Lindh Widell, barnen Rosa, Wille, Wilma och Frank. Aktuell med: Boken Genom dina händer (förlag The Book Affair) och sin verksamhet på Ateljé 7, podden Fredagspodden med systern Amanda Schulman.
Hon har drivit ett stort mediebolag, Perfect day, och hon har varit med om att vara nära en konkurs. Hon har skrivit tio böcker, både fackböcker och skönlitteratur. »Jag har varit utvecklingschef och koncentrerat mig på hur andra ska utvecklas, hur de kan vara kreativa. Mina chefer har också hela tiden främjat min business-sida. Jag är dock både och, 50 procent business och 50 procent kreativ.
Jag trodde hela mitt liv att jag inte kan skapa kreativt med mina händer. Att jag inte kan vara konstnär. Men när jag nu har upptäckt att jag visst kan det, kommer allt på en gång på många olika sätt.«
Poddlyssnare vet redan. Hannah Widell är numera keramiker, hon målar och skapar textilt. Och hon vore inte Widell om hon inte redan hade en bok på tryck om denna utveckling. Men vi backar lite först. Fem minuter in i samtalet börjar vi i barndomen och tävlar om vem som hade den proggigaste uppväxten, Residence med hippieföräldrar i norra Tyskland eller Hannah i ett kollektiv i Gnesta.
Hannah: »Vi drack ingen Coca-cola.«
Residence: »Same. Jag fick inte ens läsa tecknade serier, tv:n var sönder med flit hela tiden.«
Hannah: »Mina föräldrar, jag tänker på deras säng. Det var en ombyggd kökssoffa, där de hade använt gavlarna, samt läskbackar med plywoodskivor att sova på. Alla möbler vi bodde med kom ur olika containrar.«
Residence kontrar svagt: »Same, vi hade ingen soffa alls faktiskt …«
Hannah tar hem det hela med: »Vi hade inga dörrar över huvud taget. Om jag kastade ut min syster Amanda ur mitt rum så ställde hon sig bara i korridoren och tittade in, det gick ju inte att stänga någonstans.«
Barndomen banade vägen
Avsaknaden av normalitet och 70-talets viktigaste leksak, Barbiedockor, blev enligt Hannah en grogrund för en otrolig längtan efter porslinsfigurer. Barnet Hannah åt inte godis på ett år för att spara till en porslinspojke med hund. »Där ser man redan min enorma förmåga till hyperfokus.«
Det är inte svårt att se att det också går en direkt linje från porslinsfigurslängtan till de stora keramiksvanarna som i dag finns på olika ställen i lägenheten, en av de första figurinerna Hannah byggde när hon började med keramik för tre år sedan. »Att det skulle ta nästan femtio år att få bygga en egen svan!«
Det skulle till en ordentlig kris för att putta Hannah in i denna nya kreativa livsfas, som förlöstes genom att hon fick en drejkurs i present till mors dag. »En hel del saker sammanföll. Jag fick ett fjärde barn när jag hamnade i klimakteriet. Helt plötsligt så blev vårt bolag Perfect day, som hade varit en så stor identitet för mig, sålt och liksom försvann. Jag kraschade rejält, i dag vet jag inte om jag ska kalla det för utbrändhet, men jag blev väldigt sjuk. Så till den grad att jag funderade på om inte min familj skulle må bättre utan mig. Men, och jag tackar gudarna för det, i den här omskakande processen gick jag den där drejkursen och det gjorde att det klickade till i mitt huvud. Jag blev fast i leran, det tändes en gnista som fick mig att känna livslust igen. Jag är en superfokusmänniska. Så jag lärde mig allt på rekordkort tid. När jag blir intresserad av något så doktorerar jag i det.«
Livet i leran
Överallt står hennes keramik. Leran kom till Hannah när hon gick en keramikkurs på Drejverkstaden, som ligger ett stenkast från hemmet, på andra sidan Sveavägen. I Widells liv går det undan, så efter en kurs blev det så småningom en fast ateljéplats som hyresgäst. Efter ett tag hade Hannah tagit över väldigt mycket utrymme med sina alster i Drejverkstaden. För att bereda plats för övriga hyresgäster öppnade hon tillsammans med Drejverkstadens chef ett till ställe som heter Ateljé 7, där det gavs kurser och utställningar. Sedan några månader driver Hannah Widell Ateljé 7 vidare i egen regi.
»Jag vill att det ska vara en samlingsplats för olika uttryck. Både som ett galleri och som en kurslokal. Och så har ju jag min ateljé där också. Det kommer att finnas en grund i keramiken och leran, men jag har även lagt till konst och annat hantverk. Under hösten kommer det till exempel att finnas kurser i hur man stickar en tröja och så kommer Pernilla Norén och bygger sina Himmeli till jul.«
Hannah sätter sig bredvid hunden Teddy på soffan, han myser i en av hennes virkade filtar. »Jag säljer dessa från några hundralappar styck, de tar slut hela tiden.«
Liksom keramiken som också säljer slut oavbrutet. Kopparna går bäst. »Alla har inte råd med en svan«, säger Hannah. »Kopparna blir som ett Chanelläppstift, du har inte råd med väskan, men kanske med ett läppstift.«
I slutet av oktober släpptes Hannahs nya bok Genom dina händer som berättar om resan från kraschen till kreativiteten. Det är en bok som talar till kvinnor som vill våga skapa själva. »Jag trodde inte att jag var pysslig alls. Men när jag satt mig första gången vid drejskivan blev det tyst i mitt huvud, tiden stod stilla. Det hade jag aldrig upplevt tidigare. Det var därför leran tog tag i mig på ett sådant sätt.«
I boken varvas berättelsen om Hannahs egen resa med handfasta tips. »Skapandet är numera min chef. För det är något jag kan lita på. Det drar ned takten, sänker pulsen, skapar återhämtning, ger lycka, gör mig lycklig. Det är ett annat liv. Ett liv som jag är så tacksam för.«
