Skärdgårdsdröm med plats för både vardagsliv och barnlek
Elin Hagström och Peter Danroth har skapat ett fritidshus där kompromisslös form möter vardagsliv, barnlek och poolhäng.
Elin Hagström velar inte. Hon vet exakt vad hon vill ha och hittar förr snarare än senare ett sätt att få det. Av den anledningen var hennes och sambon Peter Danroths nya fritidshus på Djurö inrett och klart bara två dagar efter slutbesiktningen. Möbler, accessoarer, köksapparater, bestick och sängkläder hade hon redan köpt. Under byggtiden förvarades allt i en grannes källare. När nycklarna väl var deras handlade det mest om att packa upp. »Jag har nog aldrig öppnat så många kartonger i hela mitt liv. Till slut kunde jag knappt knyta händerna«, skrattar Peter.
Elin Hagström och Peter Danroth
Ålder: Elin är 43 år och Peter 47 år.
Familj: Barnen Frances, 9 år, och Bon, 5 år.
Aktuell med: Peter är via sitt företag Bryner Creative aktuell med Arboga bryggeris nya identitet och förpackningsdesign samt ett bokprojekt för modefotografen Mark Rabadan.
Utsikten avgjorde allt
Att de skulle bygga ett eget hus var nästan självklart. Något år efter att de träffats genomförde paret sitt första byggnadsprojekt ihop, en vindsvåning vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm. Den gången var visionen ett socialt boende, fullt av ljus. »Men drömmen var alltid att ha ett fritidshus också, så att man kommer närmare naturen«, säger Elin.
Det gick några år mellan projekten. Paret fick två barn och bodde in sig i vindsvåningen, men så en dag kändes det som att det var dags att börja leta. Max en timme från stan, bilväg hela vägen och naturtomt var önskemålet. Och så dök en tomt på Djurö upp. »Den ska vi ha«, tänkte Elin och så åkte de och tittade. Men det visade sig att det fanns flera röda flaggor med huset och tomten. Bygglov hade nekats gång på gång, maxytan skulle bli för liten och vattnet, som först sett klart ut, visade sig mitt i sommaren vara grumligt och stillastående. »Vi ville så gärna att det skulle funka, men det var för många frågetecken.«
Besvikna satte de sig i bilen. Barnen hade spillt i baksätet, regnet öste ner och allt kändes hopplöst. När mäklaren föreslog att de skulle titta på ytterligare en tomt i närheten var Elins svar ett bestämt nej. »Jag var på så dåligt humör, jag ville bara hem.«
Men Peter körde ändå mot tomten och gick ensam ur bilen medan resten av familjen undvek regnet. Tomten låg högst upp på en klippa med en otrolig utsikt över skärgården. Från bilen syntes dock inget av detta, bara ett nedgånget fritidshus omgivet av tallar och sten. Men med facit i hand var det här en mycket bättre tomt än den de just tittat på. Efter lite övertalande fick Peter Elin att gå ur bilen.
»Hon såg inte jätteglad ut när hon klev ur men när hon kom upp och såg utsikten vände hon sig om med världens största leende.« Och så var saken klar och de hade snart ett rivningslov för det gamla huset. Precis som när de skulle bygga sin vindsvåning anlitade de Peters barndomsvän Johan Berglund på Campus Architects. »Vår moodboard var extremt definierad. Vi vet exakt vad vi gillar, men ville att de skulle tolka det.«
De önskade sig ett betonghus med detaljer i trä. Ett minimalistiskt hus som talar med sin omgivning. Grå klippor och bruna tallar. Resultatet blev ett hus i betong och trä som nästan kan beskrivas som en utvecklad kub – eller, som paret själva säger, ett slags origami. Volymen utgår från en enkel låda, men där delar av fasaden viks ut, skjuts ut eller förlängs. Som om man tagit en förpackning och vecklat upp dess sidor. De utskjutande partierna följer samma måttlogik som husets väggar, vilket skapar en ovanligt exakt och nästan matematiskt balanserad helhet. »Allt hänger ihop proportionellt. Om man skulle fälla tillbaka delarna skulle de täcka varandra.«
En annan sak som var viktigt var kontrasten mellan kallt och varmt. »Det minimalistiska får inte bli kallt, det måste finnas en mjukhet.«
Erfarenheterna från lägenhetsbygget i stan påverkade också. Det var viktigt med tåliga material. »I lägenheten har vi marmor i kök och badrum och ett golv i douglasgran. Det är för känsligt. Vi vill aldrig mer behöva vara rädda för hur vi lever.«
Valet föll på betong, terrazzo och rostfritt stål. Hårda material som tål slitage. »Första reporna i det rostfria gjorde ont. Men sedan släpper man det. Nu gillar vi att det får patina.«
Funktion var viktigast
Inuti huset är badrum, förvaring och teknikrum placerade i mitten av huset medan sovrum och sällskapsytor löper längs fasaderna. Planlösningen är väl genomtänkt med vackra utsikter från sov- och sällskapsrummen. Barnen Bon och Frances rum ligger vägg i vägg och har utsikt över lugna tallar och gran. Köket ligger på motsatt sida med skogsutsikt även där. Mot havet ligger vardagsrum, matplats och Elin och Peters sovrum. Här öppnar huset upp sig i stora glaspartier – en levande tavla där väder, ljus och båtar ständigt förändrar motivet. »Vi visste att vi ville ha en öppen planlösning mellan vardagsrum, kök och matplats, det har vi hemma i stan och det passar oss perfekt. Vi gillar att ha gäster och den typen av öppna ytor fungerar bäst för oss.«
Köket är uppbyggt av dolda högskåp in mot mitten av huset som liksom alla garderober och dörrar klätts med ett varmbetsat ekfaner. Mitt emot finns en köksö i betong och på andra sidan, närmast fönstret, hittas en lång bänk med bänkskiva och skåpsluckor i rostfritt stål. »Vi tänkte extremt mycket på funktion och hur vi vill leva här. Bland annat fick vi tips om att skapa ett familjerum där man kan spela spel och där barnen kan kolla på film när vi har gäster.«
Ett ännu viktigare tips kom från Elins pappa: att bygga en pool för att kunna locka med sig barnen även när de är i tonåren. Att följa det rådet visade sig vara ett av deras bästa drag. I fritidshuset på Djurö är det inte köket som är hemmets hjärta utan poolen. Här samlas man och badar, solar och umgås. Och som vanligt kompromissade de inte med detaljerna – de flesta pooler har trappsteg i hörnorna, alternativt en rundad trappa. Men Elin och Peter ville ha en trappa som löpte längs hela kortsidan. Rakt och enkelt. I stället för att sänka ner poolen i efterhand placerade de baljan först – och därefter göts betongen hela vägen fram till vattenlinjen. »Annars får man en kant. Det ville vi absolut inte ha.«
Resultatet är en ovanligt ren och grafisk lösning, där vatten, betong och landskap flyter samman. Till och med vattnets färg valdes med omsorg. »Genom att välja kulör på botten kan man styra vilken färg man upplever att vattnet har. Vi funderade på svart, men då ser man inte barnen. Så det blev blått. Och det är vi väldigt glada för.«
Drömmer om nya projekt
Både Elin och Peter arbetar med formgivning. Elin är art director och Peter creative director. Sedan barnsben har de båda varit intresserade av estetik, design och arkitektur. Genom hela processen har de varit djupt involverade – och ovanligt samspelta. »Vi är överens i 98 procent av fallen«, säger Peter.
»Jag är snabbare, jag vill bestämma direkt. Peter vill tänka ett varv till. Men vi landar alltid i samma sak«, säger Elin.
Med två så designkänsliga personer, som tydligt vet vad de vill ha, hade det kunnat gå väldigt dåligt. »Jag förstår att folk skiljer sig under byggen och renoveringar. Men vi lyfte varandra genom allt«, säger Peter.
Nu när de är färdiga börjar drömmen om ett nytt projekt pyra i bakgrunden. Kanske ett bed and breakfast, kanske något annat. Det färdiga huset är inte en slutpunkt, bara en paus. För bakom lugnet på Djurö finns samma driv som tog dem hit från början. Och förr eller senare kommer det att ta dem vidare igen.
