Stallet i Stråtenbo förvandlades till ett drömhus
I timmerkåkarnas hjärtland! Förnyelsen av den svenska timmerkulturen pågår för fullt, här blev ett nedlagt stall till ett modernt bostadshus.
Man tager vad man haver. I Skandinavien har vi träd. Sedan inlandsisen drog sig undan har vi använt tallar och granar för att bygga kojor, skjul, härbren, bodar, uthus och herrgårdar – allt har vi byggt av timmer. Timmerhus är vår gedigna husbyggnadskonst sedan nästan 1 000 år. Fabel arkitektur, ett kontor baserat i Göteborg, arbetar i frontlinjen för förnyelsen av den svenska timmerkulturen. I byn Stråtenbo mellan Borlänge och Falun, i timmerkåkarnas hjärtland, har de förnyat ett nedlagt stall till ett modernt bostadshus.
»Det är viktigt att bevara timmerkulturen. Många hus bara står och tas inte om hand. Genom att ta sig an stommarna kan man låta dem leva vidare. Det är fint att kunna ta timret med sig in i framtiden«, säger Sofie Campanello, delägare av Fabel tillsammans med Catharina Dahl Palmér. De är bägge uppvuxna bland timmerhus i Småland, och livet med husen och i skogarna satte en naturlig grundsyn av enkelhet, tydlighet, kretsloppstänkande, material och detaljer. Båda utbildade sig på Chalmers, som då var fokuserat på high tech och nya material.
Kim och Erik Gyll
Ålder: 40 år.
Bor: I ett gammalt stall på 156 kvadratmeter i Stråtenbo.
Gör: Erik jobbar som präst och Kim är enhetschef på Falu kommun.
Instagram: @stratenbo340
Tagit vara på timmerkulturen
Timmerentusiasterna hittade på så vis sin nisch. I dag framstår timmerhus som absolut moderna i miljöperspektiv, men också hur de kan följa oss människor på våra livsresor. Timmerhus är flyttbara, lätta att förändra och bygga om, ger fint inomhusklimat. Sätta upp något på väggen eller bygga om, då är det bara att spika.
»Så har det alltid fungerat. Människor förändras och husen förändras med dem. Det är hela poängen med dem, att de ska kunna byggas på, få nya håltagningar eller flyttas ihop med andra byggnader. Det är fint att kunna visa detta med ny arkitektur«, säger Catharina Dahl Palmér.
Intresset för en förnyad timmerkultur har varit stort. Fabel nominerades till Kasper Salin-priset för Höghult, ett nybyggt timmerhus i Karlsborg. Kontoret blev Årets arkitekt i detta magasin 2024, nominerades till Ung Svensk Arkitektur och Träpriset och deras hus har flera gånger synts i tv:s Husdrömmar.
Det är spännande när gamla tiders klokheter och nya arkitektoniska idéer triggar varann. Fabel ritar inga vitknutade Sverigeromantiska villor, utan driver sin linje i skarpt skurna, ändå varmt moderna hus, som välskräddade kostymer sydda av gammalt, vackert tyg.
Stallet blev en ny årsring på gården
I byn Stråtenbo fanns ett stall där ingen människa hade bott. Stommen var utan inredning och därför utmärkt att ta sig an, liksom från början. »Den var som ett byggnadsmaterial. Det blev fritt att koppla på en större volym och göra något nytt«, säger Sofie.
Men hur går nu historien om Stråtenbohuset? Allt startade i en längtan tillbaka till landet. Kim och Erik Gyll bor här i sin faluröda husdröm. Efter många år i Göteborg flyttade de uppåt och tillbaka. »Det trodde jag inte«, säger Kim. »Jag älskar det. Livet får andra kvaliteter. Vi bodde mitt i Göteborg, det var underbart, men jag kände ändå ett litet skav och längtade till naturen«, säger han och ett diskret sväng i talet avslöjar att han är från Leksand. »Dalmålet kommer tillbaka. Hade du pratat med mig för ett år sedan hade du inte hört det«, skrattar han.
Erik kommer från det lilla samhället Åtorp vid gränsen mellan Värmland och Närke. De bägge växte upp på varsin plats, flyttade efter gymnasiet för att plugga vidare. De träffades i Göteborg där de kom att leva tillsammans. Erik är präst och tågpendlar i dag till jobbet som tillförordnad chef för avdelningen för kyrkoliv på Svenska kyrkans nationella nivå i Uppsala. Kim är enhetschef på Falu kommun. Tidigare arbetade han med inredningar på Kinnarps och det var så han fick nys om Fabel arkitektur. Men först platsen …
Erik och Kim längtade efter landsbygden. »Vi var synkade.« Kims syster Janna och hennes man Pelle och tre barn hade också liknande tankar. »Vi hade en dröm om att äga något tillsammans. Vi pratade om det år efter år och idén ringades in.« Erik och Kim brukade åka 293:an, den gamla vägen genom bygden till Leksand. Plötsligt dök det upp en gård till salu i Stråtenbo längs med vägen.
»Då hade vi definierat vad vi ville ha: en gård så stor att vi kunde ha gemensamma projekt men ändå inte trängas med varann.« Stråtenbo levde upp till allt detta. Budgivning startades. »Pang, så hade vi vunnit och nu blev det på riktigt.« Det var en gammal gård med 13 hus, ägd av en släkt under generationer. Den hade sålts till en familj som flyttade vidare efter bara några år.»Det är inget investeringsköp utan vi vill förvalta en gård.« Systerns familj bor i mangårdsbyggnaden. Det fanns en gammelstuga med bevarade tapeter och ålderdomlig inredning, men det skulle behöva förstöras för att skapa den standard Erik och Kim ville ha. De tittade i stället åt ett annat håll: mot stallet. Idén slog till direkt.
»Den hade kvaliteter som kunde lira med våra idéer om hur vi vill leva. Det skulle bli en ny årsring på gården«, säger Kim, som satte i gång med att skissa. Det skulle bli högt i tak, med luft, stora fönster och volym. Efter ett år av letande och funderande hittades Fabel. »Kim och Erik är intresserade och kunniga om rum och inredning. De ville nyttja den stora rymden och hade tänkt ut åt vilka håll de ville ha utblickar. De kände att vi på Fabel kom från ett håll de tyckte om«, säger Catharina Dahl Palmér.
Timmerstommen är viktig för att knyta an till husen omkring. Halva stallet bestod av plankiga tillbyggen, tunna laduväggar och ett utedass, så rörigt och pragmatiskt som det ofta blev förr när hus byggdes ut av nödvändighet. Ekonomin var skral, ofta användes spillvirke. Nu revs hela den skräpiga delen. Stommen lyftes med kran, vreds 180 grader och landades på en ny betongplatta. Innan timmerstommen sattes ner hade de nedersta, rötade syllarna bytts ut mot nya. Här har vi timmerhusens finess, de pallar sådana operationer, hänger smidigt med i lyft och ombyggnader. Den ursprungliga stommen sattes ihop med en lång ny del, byggd av reglar och stående plank.
Husets inre huvudnummer är det bevarade innertaket med bjälkar, spån och stöttor. »När vi tittade upp i ladutaket kändes det tydligt vilket vackert rum det var«, säger Sofie. Det vanliga är att allt stiligt i ett råtak lätt försvinner i isolering och brandskydd som växer inåt. Fabel som är vana vid att arbeta med gamla konstruktioner löste problemet finurligt genom att isolera ovanpå innertaket och höja hela yttertaket.
Ett slags kjol runt om bildar ett omfamnande tillägg som binder samman timmerdelen med den nybyggda delen. Många som ser innertaket tror att det regnar skräp och boss, men det är helt rent och stabilt. »Vi har gjort rent taket i omgångar, stod med masker och dräkter på ställningar och arbetade med tryckluft, dammsugare, borstar, stålborstar, mjuka borstar. Det var enormt smutsigt«, berättar Kim. Nu är innertaket hemmets clou som drar blickarna till sig.
Bor på en plats där drömmar växer
Med boningshuset i stort sett klart väntar nu ett långsamt arbete med de andra husen. Det får ta sin tid. 13 tak behöver bytas. Härbren, garage, ett och annat gammalt dass och en jordkällare ska åtgärdas. »Vi trivs jättebra, i huset och med att bo på en plats med drömmar, där inte allt ska blir klart på en gång. I sommar kommer timmerhantverkarna tillbaka och ska börja renovera gammelstugan«, berättar Kim Gyll. En ekopool i en bäck ska fixas till badplats med fördämning, trappor och bänkar. »Jag har blivit en hemmakatt.«
Fabels Sofie Campanello reflekterar över timmerhusens identitet. »Folk förr behövde kunna både bygga och reparera husen själva. De har utformats utifrån en hantverkskultur. Nu är timmerhus så romantiserade. Från början var det mycket mer fysik och hantverk. Det är fint att lyfta fram det i stället för bara ytor.«
