Sommarens bästa dukning
– tre experter tipsar
Att slå sig ner vid ett vackert dukat bord är ett till synes enkelt nöje, men likväl en handling präglad av estetiskt öga och kärleksfull omtanke. Josephine Blix, Gustav Broström och Ellen Dixdotter guidar oss genom äta ute-säsongen.
Josephine Blix, kreatör och medgrundare av Midnatt
Vilket är ditt bästa duka ute-tips?
»Det är nog att inte tänka för praktiskt. Förlåt! Men att det blir mindre disk, lättare att torka av och sådant funkar inte riktigt för mig. Små fina favoritglas i korgen till stranden trumfar plastmuggarna och det går ju faktiskt fint att fördiska i havet sedan. Tygservetter behöver ingen skräppåse, fårskinn är gosiga över strandens stenar och en rutig duk att duka på var helst du bestämmer dig för att servera middagen blir alltid romantiskt!«
Vad tillför dukningen till helheten?
»Vibe! Och då strävar vi ju förstås alltid efter en blandning av Köpenhamn och Italien, visst?«
Hur viktigt är det att man håller sig till dukningsreglerna?
»Jag vill säga oviktigt. Men min lillebror, som är kock på Sturehof, och min svägerska, som tidigare var servitris av rang, har lärt mig att det är lite viktigt ändå. Att det typ är pinsamt att duka fint och lägga ut en bild i sociala medier med felvända bestick. Lex alla mina bilder? Men jag har skärpt mig. För pinsam vill man ju inte vara.
Vad missar du aldrig?
»Tygservetter! Gärna med brodyr. Och levande ljus, förstås. De slocknar i vinden men jag tänder dem igen. Och igen. De är vackrare än stormlyktor så jag ger mig inte. På Österlen har vi dock varit tvungna att gå över till eldstad vid middagsbordet eftersom vinden där är envisare än jag, det har gett oss en ny nivå av utomhusmys i sommarnatten.«
Berätta om en dukning du aldrig glömmer.
»Det första jag kom att tänka på är en frukostdukning på Korsika för många år sedan. Vi bodde i ett gammalt kloster högt upp i bergen, och Daniela, som driver bed and breakfast där, lyckades perfekt med den där lyxiga, men bohemiska känslan man vill åt. Nyplockade frukter med kvisten kvar, hemkokta marmelader, nybakat bröd, vackra kaffekoppar, mjölk i en tunn liten glaskanna, internationella dagstidningar på rad. På stenmuren mot havet. Framför de stora olivträden.«
Gustav Broström, kreatör och loppisfantast
Vilket är ditt bästa duka ute-tips?
»Vaxduken! Glöm de högblanka bjärta dukarna som man associerar med dagis. Nu finns det matta, linneliknande varianter som kombinerar stil och funktion. Dessutom vill jag slå ett slag för nysilvret och rostfritt stål, andrahandsmarknaden svämmar över av snygga och tåliga fat och assietter.«
Vad ser du fram emot mest på försommarens bord?
»Brynt smör och matjessill! Jag ser även fram emot att duka på samma sätt som varje sommar. Hos svärmor i Dalarna är det Folke Arströms Thebe med Rörstrands Swedish grace och hos min pappa i Sörmland är det Grön Anna. Sommaren för mig är synonym med traditioner. Det gäller även dukning.«
Vad missar du aldrig?
»BLT. Nej, inte mackan, utan blommor/ljus/tyg. Får man in dessa tre på något sätt, blir det en dukning som får folk att säga ›ooooh‹. Dessutom missar jag aldrig att inkorporera sommarens inköp från loppisar och gårdsauktioner. Mitt bästa smultronställe för dukning är Butik Se Leksand, jag ruinerar mig varje gång jag är där.«
Vad tillför mest till dukningen som helhet?
»Blommor, blommor, blommor. Det spelar ingen roll om det är en reva murgröna, en pampig bukett eller snapsglas med ogräs, på sommaren måste man inkludera naturen i mat och dukning. Jag har även en förkärlek för ätbara blommor och strösslar gärna generöst på såväl såser som sallad och tårtor.«
Berätta om en dukning du aldrig glömmer.
»Förra sommaren spelade jag in ett tv-program för SVT som hette Bästa Sommarmiddagen. Då fick jag fria händer att skapa minnesvärda middagar och den som etsat sig fast är en brokig dukning i grönt och med missmatchande mönster. Bordet kläddes med en girlang av pappersblommor, torkade växter och äppelkart och maten var ett konstverk i sig.«
Ellen Dixdotter, medgrundare av Cappelen Dimyr
Vilket är ditt bästa duka ute-tips?
»På landet älskar jag att placera bordet lite ute i det vilda, utan att det blir obekvämt eller krystat, mer för att skapa känslan att man kan ta del av naturen som en härlig del av det visuella.«
Vad ser du fram emot mest på försommarens bord?
»Att duka med våra vackra grova linnedukar från Cappelen Dimyr, framför allt de med stora broderade blommor över hela. Samt att kunna maxa på med primörer, både som en del av dekorationen och menyn.«
Vad missar du aldrig?
»Att våga maxa på med mycket av allt – staplar av tallrikar, många olika glas, låga buketter i olika varianter och grova textilier som kontrast till den skira försommaren.«
Vad tillför dukningen till helheten?
»Dukningen är det som lovar ögat att det blir en trevlig kväll, så definitivt en stämningshöjare!«
Vad är egentligen viktigast – maten eller dukningen?
»Det viktigaste är att de hör ihop, så att du kan uppleva stunden med alla sinnen.«
Hur viktigt är det att man håller sig till dukningsreglerna?
»Inte alls, om du frågar mig. Men det beror så klart på sammanhanget, men trevnad går före regel.«
Berätta om en dukning du aldrig glömmer.
»Vi firade midsommar på Österlen för några somrar sedan och hade då dukat upp för lunchen på vår lupinäng utanför ladan. Stora fång med lila blommor i franska gamla krukor, klorofyllgröna berg av sallader och röror och kantstött bulligt porslin i kontrast till vackra tunna glas. Det blir inte mer romantisk och vacker svensk försommar än så.«
