• .

Möt Nikita Uggla och Frida Argento från serien Young Royals

Netflix nya svenska originalserie Young Royals handlar om den fiktive prins Wilhelm och hans liv på internatskola. I serien får också två unga kvinnliga skådespelare sitt stora genombrott: Nikita Uggla och Frida Argento. Vi har träffat dem och pratat om tonåren, social press och psykisk ohälsa bland unga.

00:00

Kärleken till djur är min likhet. Jag älskar djur lika mycket som Sara är.

00:07

Jag tror bara på vår onlikhet. Hon tycker ju inte om mig. Hon är ju lite rädd för honom. Jag älskar henne större.

00:15

Gud, du var ju jätteledsen. Mellan varje tagning så gick du bort.

00:20

Hon började ricka i honom. Han blev ju inte skadad eller någonting, men han blev ju ändå så.

00:25

Han är ju så duktig i texten också.

00:27

Ja, han blev liksom tillsagd. Han bara, vad är det som är fel?

00:30

Så satt vi där och rickade i honom.

00:32

Mellan varje tagning så bara, förlåt.

00:34

Nej, och största likheten är väl just det där med att hon är lite rädd för honom.

00:40

Hon är ju lite rädd för honom.

00:42

Hon är ju lite rädd för honom.

00:44

Mellan varje tagning så bara, förlåt.

00:46

Nej, och största likheten är väl just det där med att mellan mig och Felice försöka hitta sig själv.

00:57

Att vi är lite lika i våra osäkerheter med vem man är och hur man ser ut.

01:03

Det har alltid varit en stor grej för mig, att jag har inte varit bekväm med min klocka år innan.

01:08

Nu är jag, tack och lov, mycket mer bekväm i det.

01:11

Men uppenbarligen inte helt hundra än.

01:13

Och det får ju bara ta sin tid.

01:15

Men det har ju också Felice hjälpt mig väldigt mycket med.

01:18

För att hon har gjort en resa genom hela serien.

01:20

Där hon till slut blir lite mer, hon kan ta, så hon säger emot sina föräldrar lite.

01:25

Vilket är ett väldigt stort steg för henne.

01:27

Att säga, nej nu är det nog, jag kan inte ha det här.

01:29

Så, nej.

01:31

Hon säger, fråga den.

01:33

Och det var väl någonstans där jag också insåg att.

01:37

Man är som man är och man ska vara glad för det man har.

01:40

Och jag är ju vacker som jag är liksom.

01:43

Alltså, jag finns ju så.

01:45

Så nu är det själva valet i alla fall.

01:47

Att ha plats.

01:49

Så.

02:07

Yes!

02:15

Hur skönt var Assa?

02:23

Nej, alltså för mig var det jätte, jätteviktigt att spegla Aspergen bra.

02:27

För jag har själv Aspergen.

02:29

Så det var väldigt viktigt för mig att det skulle vara en rättvis spegling.

02:32

Och en rättvis tolkning.

02:34

Jag kan själv bli ledsen över att det.

02:37

När jag växte upp, jag hade ingen aning om vad det var.

02:39

Jag fick diagnosen väldigt sent.

02:41

Och då jag hade ingen aning om det var.

02:45

Det var ingen.

02:47

Om det fanns en karaktär som hade autism.

02:49

Eller ATS-spektrumet som det heter nu.

02:51

Så var det någonting man gjorde narr av.

02:56

Och för mig var det väldigt viktigt att göra en rättvis tolkning.

03:00

Och att det inte behövde vara liksom en big deal.

03:03

Och det var väldigt viktigt för mig också.

03:06

Att en person som faktiskt har diagnosen.

03:10

I alla fall en av diagnoserna.

03:11

Fick spela den också.

03:12

För ofta så är det människor som.

03:15

Nej men att man bara spelar att man har det.

03:17

Det känns som att det var väldigt viktigt att någon som faktiskt har det också fick visa det.

03:21

För att då kanske blir mer rättvis.

03:23

För det är många skådisar som gör ett fantastiskt jobb.

03:25

Men sen finns det de som inte gör det.

03:27

Och det är ändå fint att lämna utrymme mot de som faktiskt.

03:31

Har det.

03:32

Eller som är påverkade av det och sånt.

Kommer härnäst