Den Moderna stugdrömmen – ett skarpskuret trähus
Mitt på Hallandsåsen vilar ett skarpskuret trähus i skogens stillhet. Pine House är ritat av Johan Sundberg Arkitekter som en andningspaus från det moderna livets hastighet – en dansk stugdröm på svensk mark.
På 220 meters höjd på Hallandsåsen ligger ett skarpskuret trähus, Pine house, ritat av Johan Sundberg Arkitekter i Lund. De som har sett tv-programmet Grand designs Sverige har kunnat följa husets byggprocess och fullbordande. Ägarna är en svensk läkare och en dansk konstnär, boende i Köpenhamn. Huset på skogsåsen är en plats för familj och vänner, en hide away i kontrast mot det moderna livets hastighet. »Danskar har ofta speciella stugdrömmar. De vill gärna bo mitt i naturen«, säger arkitekten Johan Sundberg.
I det tätt befolkade Europa kan Sverige erbjuda stora skogar och exotiska vildmarker där folk från kontinenten skaffar sommarhus. Pine house ligger 1,5 timmars bilresa från Köpenhamn, ett lagom avstånd för helger och lov. Huset ligger strax under krönet av åsen, på dess norrsluttning i övergivna beteshagar med gles skog och näringsfattig jord. »Det är ett mikromodulerat landskap, lite ogästvänligt och snårigt, men med en stark och trollbindande energi«, säger Sundberg.
Kontoret Johan Sundberg arkitektur, JSA, med bas i Lund, har under de senaste åren seglat upp som en profilerad kraft inom villaarkitekturen, med en rad byggnader, mest i södra delarna av landet. Stilen bottnar i femtiotalets amerikanska glaslådor, de som inspirerade Bruno Mathsson att rita svenska glashus, men med en särskild nordisk sensibilitet för precision, detaljer och materialval. Inget bjäfs eller stilpastischer, bara stilig, funktionell form. Ett hus ska tjäna sina människor. Pine house på Hallandsåsen är konstruerat på det viset, en plattform för en familjs lediga liv.
Husets plan är som ett kors som vänder sig mot de fyra väderstrecken. »När vi bygger sommarhus vill vi fånga in alla verksamheter som sker under dagen. En reducerad ordning skapar avkopplad känsla, med svenska material som går att läsa och förstå.« Huset erbjuder lä, vind, sol, skugga och utsikter. Det går att välja morgonplats inne eller ute, terrass på södra sidan med utedusch och bastu. »Du kan kliva ut på marken och repa blåbär till morgongröten.«
Moderna linjer – mer dressad kostym än ylletröja
Så löper tankelinjer från denna extravaganta sommarstuga tillbaka till det tidiga 1900-talets sportstugerörelse, då storstädernas borgerskap flydde stadsmiljöernas ohälsa, rök och smuts, ut till lantluft och friskt liv. »Livet som leves där måste smaka vildmark«, som det skrevs då om timmerstugor möblerade med rustika furumöbler köpta på lyxvaruhuset NK. I dag har den gamla estetiken i sommarhusdrömmarna ersatts av moderna linjer i skarpskuren arkitektur, mer dressad kostym än ylletröja.
Ägarna hade först testat platsen och sina idéer med danska arkitektkontor, men inget fungerade riktigt. När paret fick syn på Johan Sundbergs byggnader tog de kontakt. I önskningarna kring huset dök ordet »japanskt« upp. När vi famlar efter referenser inför något avskalat och reducerat, säger vi nästan reflexmässigt »japanskt«. Vi i västerlandet lockas av den japanska stilens material och hållning.
Men japansk byggnadstradition går djupare och är sammanvävd med religion och tro på en besjälad natur som dessutom alltid hotats av jordbävningar. Arkitekturen är laddad av naturnära symbolik, ofta med rötter i buddism och shintoism. Här uppe i Skandinavien, i världens utkant, fällde vi furor för att bygga skydd för snöstormar, det var rått och pragmatiskt. Inte undra på att vi furuplankiga ättlingar i dag avundas den japanska finessen i linjer, rum och själfulla material. Japankulten kan också bli lite töntig när vi ska lugna vårt stressade liv med en knölig temugg som sägs berika existensen. En av Sundbergs villor i Ljunghusen heter Sommarhus T och kanske kommer tron att hans arkitektur är inspirerad av japanska hus därifrån. Det husets takutsprång påminner om ett lågt pagodtak, men är snarare en naturlig hållning i den låga tallskogen huset står i.
»Det vi kallar japanskt är nog mer vår idé om vad Japan är, än Japan på riktigt. Jag har aldrig varit där eller försökt kopiera japanska hus«, säger Johan Sundberg, apropå önskningarna om husets stil. Designprocessen handlade mer om att renodla och förstärka.
Johans idé var att låta korslimmade element bilda stommen. Det är första gången han ritade ett hus som byggdes konsekvent med KL-element. De bildar innerväggarna och skapar rummens atmosfär. »Hela huset är naket. Egentligen är det onödigt mycket trä i massivträstommen, men jag ville använda den för att den skapar ett hus som är fullständigt autentiskt.« Fokus låg i behärskningen, att inte vräka på utan tvärtom markera snäva estetiska marginaler och framkalla lyxen i precision och materialens egna uttryck.
Skapat långa siktlinjer igenom hela huset
Tidlösa principer inomhus. Öppenhet mot avskildhet, ljus mot skugga. Var sida av huset har sina sovrum för två barn, föräldrar och gäster. »Varje rum har sin situation i landskapet. Det är fint åt skogssidan också, en ganska otrolig skog på kvällen.« Öppnas sovrumsdörren skapas en passage genom hela huset. »I alla mina verk har jag försökt skapa långa siktlinjer och intima utrymmen.«
De fasta möblerna inomhus gjordes i oregon pine och utvecklades i samarbete med Københavns møbelsnedkeri, specialister på inredningar och möbler. Väggarnas ljusa virke har den friska känslan av nykluvna granklabbar, en fin kontrast mot det mörka, exklusiva träslaget i köksmöbler och garderober med omisskännlig air av Børge Mogensens formgivning.
Taket kragar ut över huskroppen, ibland hela tre meter, som ett spelkort som lagts över ett bordshörn. Är det framtidens takform också här i Norden, när somrarna blir allt hetare, regnen våldsammare? Utsprången skyddar mot ljus och väta, men skapar också dunklare rumsligheter inuti huset, rum att dra sig undan i. »Det var ett experiment med de stora takutsprången. Jag var ganska nervös innan jag såg hur väl de fungerade. Det är svalt inomhus hela sommaren.«
Storstugan är upplyst med ett takfönster som går obrutet längs hela rummet. Panoramafönstret är ett enda glas, dyrare, men mer konsekvent, som en hinna mot naturen. Det var Johans anställda som manade på att renodla idéerna. »Mina anställda lärjungar är mycket hårdare än jag och förstärkte designen. De har hela tiden vässat mina idéer.«
Det är så det fungerar på Johan Sundberg arkitektur, alltid samarbete. Idéerna knådas och blir bättre på det viset, utan divalater. »Vi är inte i byggbranschen med fastighetsbolag och spekulationsobjekt, utan jobbar direkt mot kunderna. Vi fortsätter att göra vår grej.« Högt på Hallandsåsen står ett trädoftande bevis på det, ett hus redo för allt slags liv.
