Lasse Kronér och Camilla Simonsons orangeri – med extra allt
Lasse Kronér och Camilla Simonson har byggt ett orangeri extra allt på hemmatomten. I en exklusiv intervju berättar de om sina planer för middagskvällar med sång och underhållning.
Det måste väl vara den ultimata drömmen – att få bygga ett orangeri efter konstens alla regler på sin egen tomt, omgivet av sommarblommor, surrande bin och en egen köksträdgård. I trä, dessutom. Och så göra exakt som de brukar säga i alla tidningsreportage, »ta i ordentligt«.
Folkkäre programledaren och musikern Lasse Kronér (Doobidoo sedan 20 år, Bäst i test, och just nu även aktuell med Stjärnorna på slottet, för att nämna några uppdrag) och hans sambo Camilla Simonson, art director på Göteborgsoperan, träffades för några år sedan och flyttade ihop, i ett hus i Torslanda utanför Göteborg. För att ge utrymme till Lasses måleri och hans skrivande skapades en studio på tomten som Camilla, som vunnit ett flertal designpriser för sin formgivning, ritade och byggde tillsammans med sin far, som är självlärd snickare.
Studion blev så bra att den gav mersmak. »Vi kände att det fanns utrymme för ett hus till, så att man skulle få en gårdskänsla med tre volymer på tomten«, säger Camilla.
Camilla simonson och Lasse Kronér
Ålder: 48 och 63 år.
Gör: Lasse är musiker och programledare. Turnerar, målar, utvecklar spel, skriver musik och arbetar med olika tv-produktioner. Camilla är grafisk formgivare, fotograf och matkreatör. Arbetar som AD på Göteborgsoperan och frilansar i egna företaget Camoni.
Aktuell med: Tillsammans med Ett Orangeri där de erbjuder slutna event med mat och underhållning, ettorangeri.se
Efter några funderingar kom de fram till att de ville bygga ett orangeri. »Vi gick runt och mätte och kollade vad vi fick plats med och det var ju hela 55 kvadratmeter. Det behövdes så klart bygglov för det. Det fick vi, och när vi kunde bygga så pass stort så växte tankarna kring vad vi ville göra med den typen av utrymme.«, säger Camilla.
»Vi ritade byggnaden och jag var från början väldigt noga med alla material, att orangeriet skulle byggas helt i cederträ och att vi skulle ha smala och smäckra dimensioner på fönster och träreglar.«
»Vi är båda ganska upptagna genom våra jobb, och jobbar mycket ensamma. Vi vill göra något ihop på dagarna, vi kände att det skulle vara så kul att göra något tillsammans. Camilla är otroligt bra på att laga mat och vi har ett stort umgänge så vi har ofta middagsbjudningar. Jag är ju en bra tjötare. Och efter ett tag så kände vi: Det här gör vi fullt ut«, säger Lasse.
Det blev ett glashus i cederträ med plats för upp till 22 sittande gäster, och ett riktigt restaurangkök.
Lasse underhåller gästerna
Nu kan man boka sig en middagsupplevelse hos paret Kronér Simonson. »Camilla lagar maten och jag bär fram tallrikarna«, berättar Lasse. Det brukar serveras sex rätter, och när man är inne på desserterna brukar Lasse sjunga något. »Först är jag med i processen och jag är tjötare och gör det förhoppningsvis trevligt för gästerna, och sedan så har jag lite smågrejer som jag gör under middagen. När det är dags för dessert så gör jag och mina musikanter ett litet gig.«
Enligt Lasse är själva giget »inte så märkvärdigt«. »›Det lilla formatet‹, är också ganska kul eftersom jag jobbar mycket med större saker. Och då är detta så himla annorlunda, att göra någonting som är just mindre. Framför allt för att det är någonting som man gör ihop. Och vi gör det när det är kul och när det är rätt tillfälle.«
»Vi ville vara där året runt och ha ett bra klimat inomhus. Vi fick lite problem med konstruktionen. Experterna sa att ceder inte är ett konstruktionsvirke och byggnaden blev för stor, det blev för tungt med isolerglas, så vi var tvungna att hitta en lösning för stommen. Konstruktörerna kom med alla möjliga förslag, som att vi skulle ha stag rakt över. ›Nej, det går inte‹, sa vi, ›man tappar ju hela den lätta växthuskänslan‹«, säger Camila.
»Det är därför det har gått åt så många konstruktörer, Camilla slet ut fyra stycken«, säger Lasse.
»Men till slut så förstod jag att det här kommer inte riktigt att gå. Och då var det en som rekommenderade att göra en stålbalk som skulle bära upp hela stålkonstruktionen. Och då kunde vi få den i samma dimensioner som cederträet. Så blev det till slut. Just den perioden när vi var där i själva byggandet var det ganska deppigt. Vi kände att detta skulle ruinera hela den luftiga karaktären i huset. Men i dag när jag sitter här och ser stålkonstruktionen så är det ju en av höjdpunkterna. Jag tycker att det blev skitsnyggt. Och köket är så otroligt smart gjort. Vi drog det så långt man kunde«, säger Lasse.
Kreativa krafter – både professionellt och privat
Köket millimeterritades, och paret visste exakt vad de ville ha för maskiner: en bra gasspis, en restaurangdiskmaskin samt kylbänkar, en vinkyl och en rostfri bänkskiva. Det pusslades med centimetrarna för att få till allting. Ett bra uppvärmningssystem och ett bra ventilationssystem. »Jag var noga med att vi inte ville ha fula saker synligt. Så elen är dragen i stålbalken. Ventilationssystemet sitter på utsidan och utgångarna är ingjutna i golvplattan«, säger Camilla.
Köket är delvis avskilt med en vägg – så att gästerna också kan vara lite själva. »Det är skönt att inte vara på dem hela tiden. Vi har ganska mycket vana kring hur man ska lägga upp en kväll. Vi är båda väldigt kreativa i våra yrken och vårt privatliv. Det gör att det smittar av sig in hit«, menar Lasse Kronér.
Camillas matlagning blandar asiatiska influenser med lokala västkustsfavoriter. »Jag bodde i Japan i ett halvår och höll på med keramik. Men den tiden influerade väldigt mycket på många plan. Så det är mycket asiatiska toner i maten«, säger hon. En av rätterna på menyn är en sotad havskräfta med shiitakesvamp och en misobuljong som är kokad länge i olika steg.
Orangeriet är inbäddat i en härlig trädgård där odlingslusten är drivande. Innan orangeribygget anlade paret sex stora odlingslådor i lärkträ. »Vi har ganska mycket blommor i odlingsbäddarna, det är så mycket vaser här överallt som ska fyllas. Sedan odlar jag en massa örter och sallad. Väldigt mycket rotfrukter, och kål. Och tomater i ett annat växthus. Lasses projekt är en blomsteräng här bredvid«, säger Camilla.
»Sedan är det egengjorda marmelader och sådant, egengjord kombucha, jag försöker använda det som finns här, vi har till exempel kvittenträd och äppelträd. Och så håller vi på i köksträdgården. Och gör egen sherry. Och eget bröd ...«, fortsätter hon, och man undrar hur de här två egentligen hinner med allt detta bredvid Lasse Kronérs alla tv-projekt och Camillas arbete på Operan. Det kan ingen riktigt svara på.
»Man kan tycka att vi har ganska mycket att göra annars också. Det här är inte livsavgörande för oss. Får inte vi en enda bokning till i vårt liv så ordnar det sig. Det är inte så att vi startar en ny verksamhet som vi båda ska leva på. Vi drivs av kreativitet, båda två. Så det här är väldigt lustdrivet«, säger Lasse – som för övrigt tycker att det enda som fattas nu är att maten serveras på Camillas egen keramik. »Det har dock hittills inte hunnits med«, skrattar hon. Men det är bara en tidsfråga, det är vi helt säkra på.
