Dusty Deco-parets rosa hus i Porto Cristo
Trots hål i väggarna och katter som flyttat in var det övergivna huset så vackert att Lina Kjellvertz började gråta. Nu är det hennes och familjens lugna tillflykt i den lilla byn Porto Cristo på Mallorca.
På östra Mallorca, i byn Porto Cristo, har Lina Kjellvertz och hennes familj ett hus som de åker till så ofta de kan. Det lilla rosa huset är bara en timme bort från vardagen i Palma. Hit åker hela familjen på helgerna och när hon får chansen åker Lina gärna hit ensam för att jobba och varva ner.
»Om jag kan åka dit själv en tisdag och jobba och sedan sitta framför brasan eller vid köksbordet och filosofera så ger det mig sådan energi! Det är bara några kvarter ner till havet och det är en härlig känsla när jag går ut med hundarna, att jag kan gå rätt ner till ett hav, säger Lina.
Lina Kjellvertz
Driver sedan 15 år inredningsföretaget Dusty deco tillsammans med sin man Edin Kjellvertz. Numera finns det showroom i Stockholm (vid Östermalmstorg), Palma och Los Angeles. För snart tio år sedan bytte de livet i Stockholm mot en vardag i Palma och där bor de nu med sina två barn och två hundar.
Bytte livet i Stockholm mot Palma
Lina Kjellvertz driver sedan 15 år inredningsföretaget Dusty deco tillsammans med sin man Edin Kjellvertz. I början fokuserade de på att leta och sälja utvalda vintageföremål, men med tiden har Dusty deco utvecklats med både en egen kollektion och inredningsverksamhet. Numera har företaget showroom i Stockholm, Palma och Los Angeles. För snart tio år sedan bytte de livet i Stockholm mot en vardag i Palma, och där bor de nu med sina två barn och två hundar.
Om företaget handlar mycket om en eklektisk, exklusiv och internationell inredningsstil så står huset i Porto Cristo för någonting helt annat. Här är det enkla lösningar och loppisfynd som dominerar och mycket är köpt på den spanska motsvarigheten till Blocket, Wallapop. Att göra huset beboeligt var också en utmaning som tog sin tid. »Huset var väldigt nedgånget och hade stått tomt länge när vi köpte det. Det var stora hål i väggarna och hade flyttat in katter, men när jag steg innanför dörren började jag gråta för att det var så vackert – fönstren, takhöjden … det var helt unikt!«
Många hade säkert ryggat tillbaka inför tanken på att ge sig in i ett så stort renoveringsprojekt, även om takhöjden var imponerande 6,5 meter och fönstren hade vackert olikfärgade glasrutor, men inte Lina Kjellvertz. »Vi har flyttat många gånger och det är spännande med ett nytt projekt. När jag står mitt i en renovering känner jag verkligen att det är det bästa jag vet! Det ger mig pirr i magen.«
Eftersom Edin reser mycket i jobbet blev renoveringen av huset i Porto Cristo till största delen Linas eget projekt. Tack vare att hon kan spanska och fick kontakt med hantverkare i byn kunde hon själv leda byggteamet och genomföra renoveringen. Men det var ett projekt med en begränsad budget där huset förbättrades och gjordes beboeligt steg för steg. Det saknades både vatten och avlopp, i köket fanns en liten vedspris och elektriciteten var av en väldigt enkel typ av installation, som knappast skulle hålla för dagens behov. Det var helt enkelt de mest grundläggande sakerna som stod överst på den långa att göra-listan.
»Det var jättemycket jobb bara att få till det med vatten och el och alla tillstånd«, berättar Lina. När detta väl var klart gjordes ett rum i taget, ibland med pauser emellan för att klara budgeten, och inredningen växte fram med loppisfynd och smarta lösningar. Förvaringen i köket består till exempel av två enkla vita sideboard som Lina hittade vid olika tillfällen på Wallapop, och runt om i huset hänger tolv snäckskalslampor som också fyndats där.
Med gångavstånd till havet
Huset är ungefär 90 kvadratmeter stort och har många originaldetaljer som har lockats fram ur förfallet med hantverksskicklighet och tålamod. I vardagsrummet står en imponerande öppen spis som värmer upp huset när vinterdagarna blir kalla och fuktiga, och mellan salarna finns ett vackert format valv som ger rummen extra karaktär. För att barnen skulle få var sitt rum byggdes ett loft och där uppe har dottern Lola sitt rum. I ett pyttelitet uthus på gården inreddes ett gästrum för vänner på besök och numera finns ett riktigt badrum med rinnande vatten och inte bara utedass och regnvatten insamlat i en behållare på taket. Det allra sista som blev färdigt var den rosa fasaden.
För två år sedan var allt klart och Lina älskar både huset och byn det ligget i. Här är tempot lägre än i Palma och barnen kan själva gå till affären eller ner till havet. Porto Cristo har ett slags ruffig charm, där halva byn består av små stenhus och gator kantade av pinjeträd och den andra halvan består av 80–90-talshus och stora uteserveringar med plastmöbler, berättar Lina.
»Som svensk kan man ibland känna att ›det luktar semester‹ …«. Häromdagen när Lina var i sitt hus knackade det på dörren och en kvinna i femtioårsåldern undrade om hon fick titta in. Kvinnan berättade att hon själv var uppvuxen i huset. »Hon hette Lola och vår dotter heter också Lola. Det var så gulligt att få en bakgrundshistoria – tänk att det hade bott en kvinna där med en dotter som hette Lola och nu bor det också en kvinna där med en dotter som heter Lola«, säger Lina.
Med ens blev platsen ännu mer värdefull. Lina hade sparat en del saker som fanns kvar i huset när hon och Edin tog över det och nu kunde hon ge kvinnan en Mariafigur som en gång hade tillhört hennes mamma. »Det var mysigt – en cirkel som slöts.«
