Hattstugan i Hamburgsund
Ett fritidshus med karaktär var briefen till arkitekten Mikael Ellsinger och han levererade med råge. Hatten av för äkta paret Dagliden Hunt och deras lekfulla, bohuslänska lya.
En liten hattstuga i sin renaste form huserar i skogsbrynet utanför Hamburgsund. Det obehandlade aluminiumtaket, eller den skyddande hatten om du så vill, glittrar i solskenet och under brättet tar en fasad av rejäl kärnfuru vid. Bottenplattan är bara 50 kvadratmeter och ändå rymmer huset med lätthet en familj om fyra, tack vare att multifunktion skattas högt och varje vrå räknas.
»Vi ville ha ett fritidshus med karaktär, inte bara ett vanligt hus. Det lyssnande arkitekten på och därefter fick han ganska fria händer. Vi gillar det funktionella och att det går att hitta funktioner på olika sätt och det gick han också i gång mycket på«, säger designjournalisten Jonna Dagliden Hunt, som bor här tillsammans med sin man, fotografen Christopher Hunt, och barnen Paul och Leon.
Jonna Dagliden Hunt och Christopher Hunt
Ålder: 39 och 41 år.
Bor: Utanför Hamburgsund, med barnen Paul och Leon.
Gör: Journalist respektive fotograf.
Huset ritat av: Mikael Ellsinger.
Virke och platsbyggda möbler: Steninge snickeri.
Kök och bad: Nadén studio.
Aktuellt: Planerar just nu hus nummer två på samma tomt. En faluröd lada som för tankarna till ett sädesmagasin, även den i samarbete med arkitekten Mikael Ellsinger.
Litet hus vid skogens slut
Det var under ett gemensamt jobbuppdrag som Jonna och Christopher först lärde känna arkitekten Mikael Ellsinger, hans fru Fanny och deras aluminiumklädda villa som står på slimmade pelare borrade rakt ner i Göteborgsgraniten. De fastnade för det djärva uttrycket, och även om husen är olika finns likheter, bland annat i materialval. Det fanns också en idé om att inte göra så stort avtryck i naturen utan att låta huset vila lätt i terrängen – även om det nu inte blev ett hus på stolpar som i arkitektens egen villa. Hattformen växte fram med tiden.
»Vi ville bygga vertikalt för att få plats med funktioner även på andra våningen och i ett så litet hus tvingas man att ha en ganska brant taklutning. Vi ville även ha ett väderskydd runt omkring, vilket gav själva hattformen. Det ena gav det andra och det är där magin händer. Det som ger karaktär måste få ta tid och bli summan av lösningarna. Annars blir det lätt påklistrat«, säger arkitekten Mikael Ellsinger.
Att diverse olika hattreferenser är enkla att ta till håller Mikael med om, och eftersom det regnar och blåser en del på den svenska västkusten blev tanken om en skyddande regnhatt, sydvästen, så småningom en lekfull referens. Att huset hamnade just i det här skogsbrynet var en slump, men längtan till Bohuslän fanns redan hos paret Dagliden Hunt. »Min familj är från norra Bohuslän och Christopher och jag gifte oss i närheten av släktens hus utanför Strömstad och hade fest på en ö. Dessutom var jag jättemycket här om somrarna som liten«, säger Jonna.
Platsen kan bäst beskrivas som en idyll i gränslandet mellan fält och skog, med klipphällar tätt inpå knuten som påminner oss om var vi är. Dessutom finns närheten till havet. »Havet finns inom gångavstånd och när vi kom ner dit för första gången så kände vi bara att ›här måste vi vara‹. Men vi gillar samtidigt att det är en skogstomt och här får vi både skog och hav.«
Boytan är maximerad
Samtidigt som naturen är både tongivande och ständigt närvarande så är konst- och kulturscenen i området också en anledning att slå ner bopålarna just här. I närheten finns såväl Konstnärernas kollektivverkstad Bohuslän som Gerlesborgsskolan som utbildar konstnärer. Scenen i den ombyggda ladan i Rörane lockar musiker från hela världen. Dessutom finns många verksamma konstnärer. Att besöka ateljéer är något som Jonna ofta gör både i jobbet och privat, och som ger ny kreativ kraft och inspiration.
»Vi har besökt så många ateljéer ihop, dels här, dels i Stockholm, och Christopher fotar ofta konstnärer. Jag fascineras av att det är så mycket saker, men att allt på något sätt ändå har sin plats. Det är även något med rymden och ljuset som känns inspirerande. Vi gillar även gallerier, där vi säkert kan ha sett någon sådan här bokhylla, och det alltid känns lugnt när man kommer in. Det har inspirerat oss.«
Att huset är drygt 60 kvadratmeter var från början kanske främst en budgetfråga, men med tiden blev det även en kul utmaning för arkitekten att bygga litet och ändå få maximal utdelning både när det gäller form och funktion. Men att få plats fyra personer på så liten yta är inte självklart, det krävs en strategi, men lyckligtvis kom det nedskalade bohaget med en frihetskänsla. »Vi hade redan downsizat en gång i Stockholm, när vi flyttade från lägenheten där vi bott i 13 år, och gick igång på det mer och mer. Vi kände till slut: Varför kan vi inte bo så här? Ha färre saker och leva lite enklare.«
Med ett kompakt boende kommer också flera andra fördelar, som att umgås på ett annat sätt när de åker hit från Stockholm på lediga stunder. »Vi ville komma åt fritidshuskänslan. Det är väldigt enkelt och flexibelt. Soffan kan bli sängar och där uppe kan fyra personer sova, så vi har tänkt att vi ska kunna ha folk här.«
Barnen har sitt eget lilla krypin och sover på loftet, men en trappa ner i det kombinerade köket och vardagsrummet samlas de ofta i den platsbyggda hörnsoffan och på vinterhalvåret sprakar elden i kaminen som en naturlig mittpunkt i rummet. Längst in ligger parets lilla sovrum. Allt är inpassat på millimetern. »Huset är ritat som en båt där varje planka och skruv är genomtänkt. Innerväggen var från början en vanlig vägg, med en bokhylla, men så växte väggen och till slut kände vi: Kan inte bokhyllan bli väggen som bär hela loftet? Det löste många problem«, säger Mikael Ellsinger.
Takhöjden i det kombinerade köket och vardagsrummet är imponerande, med fri sikt sju meter upp i nock. Den obrutna höjden är svår att få till utan tvärgående balkar som håller ihop konstruktionen. Lösningen blev att skapa en ram av limträbalkar, nästan en meter höga, som ligger på sidan, och håller samman allt utvändigt under själva »brättet på hatten«.
Ellsinger studio
Det Göteborgsbaserade arkitektkontoret drivs av äkta paret Fanny och Mikael Ellsinger. Deras egen villa i Göteborg stod färdig 2018 med fasad av aluminiumplåt, på tunna pelare borrade rakt ner i den massiva graniten. De träffades som praktikanter hos Fannys pappa, som också är arkitekt.
Materialen får tala för sig själva
Jonna serverar kaffe vid det runda köksbordet, precis lagom stort för fyra, som flankeras av ljusblå stolar av orkestermodell. I den höga bokhylleväggen samsas böcker med grytor, vinflaskor och keramikskålar men allt verkar ha sin speciella plats och här finns inga onödiga prylar. »Eftersom det är så litet så behöver det vara mer avskalat, så att man verkligen får känna träet och naturmaterialen«, säger Jonna.
Furu, aluminium, borstat rostfritt stål och terrakotta. Det krävs inga djärva kulörval eller krusiduller i ett hus där materialen får tala med sådan kraft. Några större fönster öppnar sig mot väl valda utblickar, åt andra håll är huset mer omslutande med bara små ljusinsläpp.
Efter en promenad ner till havet är det dags att skiljas åt och jag slänger en sista blick mot skogsbrynet bakom mig. Ett fritidshus med karaktär är det definitivt. Ett utsökt exempel på materialens inneboende skönhet likaså. En lugn oas för en familj om fyra. En liten hattstuga.
