Instagramprofilens magiska hem
Malin Olsson är kommunikationsstrateg och kreativ Instagramprofil. Hennes inredningsintresse föddes under tre år som PR-ansvarig på Artilleriet. Vi kikar in hemma i Alingsås.
Malin Olsson är som ingen annan på Insta. ’Hjälp mig att nå 500 k följare’, står det helt sonika i biografin för hennes konto mal_insta. Och ’Hjälp mig också med min självkänsla’. Man älskar Malin omgående efter en sådan biografi. Hon är ett geni, bestämmer man. Följer man sedan hennes stories är man förlorad i Malins värld, med den sanningssägande fyraåringen Doris, och den nya bebisen Stellan.
Malin Olsson är PR-kvinna av en annan sort än den gängse PR-kvinnan. Hon föddes 1986 på Tjörn och växte upp i en Bullerbyvärld med hemma-mamma och pappan till sjöss.
Köket fanns redan i lägenheten så Malin och Daniel satte bara upp en ny tapet. – Jag hatar att renovera, jag tror att jag såg Drömkåken för tidigt. På bordet står Shui vase, ett samarbete mellan Skruf, Märta Louise Karlsson och Artilleriet.
Hur kommer man på att man vill jobba med PR på Tjörn?
– Jag ville bli något annat än det som man kunde göra på Tjörn. Vi var hippiefamiljen som stod ut med alla syskon (Malin har fyra bröder). Det var på ett sätt en mysig uppväxt med bryggorna och bergen. Det fanns femton tusen människor som bodde där då. Men jag kände också ett visst utanförskap. Det var ganska så religiöst och därmed konservativt. Det var inte något för mig. Men allt det andra är ju mitt. Havet och klipporna.
Det första PR-jobbet innebar en flytt till Stockholm och anställning på Taste PR.
Melodifestivalen
– Jag visste ju inte vad PR var, första halvåret. Det är en form av nätverkande och att hitta kreativa lösningar för att synas. När jag förstod att det var förtjänat utrymme jag skulle åt och inte betalt, då ramlade polletten ner. Jag har alltid varit bra på att nätverka, så jag kände att jag hade hittat rätt. Efter Taste PR blev det några år inom mode som inköpsassistent, på H&M och Tiger.
– Men det var inte riktigt min värld. Det var för stort. På H&M-kontoret såg alla våningar likadana ut. Någon gång gick jag av på fel våning och gick fram till samma skrivbord som mitt och fick nästan en identitetskris: Vem är jag i det här?
2011 blev året då hon träffade sitt livs kärlek, musikern Daniel »The Moniker« Karlsson på en festival. Då hade hon börjat jobba med event på en byrå som ’hade grammis och sådant’. Samma år fick Daniel sitt genombrott med låten Oh my god! som kom trea i Melodifestivalen.
Paret flyttade så småningom tillbaka till Västkusten. ’Det gick inte att fixa boende i Stockholm, så vi gav upp.’
2015 kommer dottern Doris. Malin hade då börjat jobba på Sveriges mesta inredningsbutik, Artilleriet.
– Det var helt fantastiskt. Jag träffade Björn Duivenvoorden (en av ägarna till Artilleriet) på en fotokurs. Jag fick vikariera för honom när han gick på pappaledighet. De hade inte haft någon PR-person innan. Så jag skapade mig ett utrymme. Artilleriet säljer ju en känsla. Det är något annat än att bara vara en langare, något annat än att bara vara en kran. Med Artilleriet jobbade jag mycket med förtjänat utrymme. Göra bilder som är så fina att medierna vill ha dem, till exempel.
Artilleriet och kokbok
Under åren på Sveriges vackraste möbelbutik kom den snygga mat- och inredningsboken A Journal of the West Coast Culinary till, en prisbelönt kokbok som Malin var projektledare för.
– Jag hade ingen möjlighet att vara inredningsbiten innan. Jag möblerade om, ja. Men det kommer inte till en på Tjörn, att vara inredningsbiten. På Artilleriet förstod jag tjusningen. Jag hade jobbat med mode innan. Men det här med Artilleriet var i samma veva som jag fick ett hem. Jag är ju så klart inte på samma nivå som kollegerna där, de har en konstnärlig läggning. Men jag sög upp det jag kunde.
Under tiden inreds lägenheten i Alingsås, i ett hus med fem lägenheter som ritats av stjärnarkitekten Helge Zimdal, som bland annat ritat Guldhedskyrkan i Göteborg. Lägenheten fylls med fynd och känsla.
Malin är Blocketproffs. Ett trick är att bita sig fast, och inte släppa när man väl har fått korn på ett fynd. Som med Ilse Crawfords dagbädd för Ikea, som vanligtvis går för tiotusen kronor på Tradera och Blocket och som nu står för en betydligt mindre peng i vardagsrummet.
60-talsfåtöljerna fixade Malin via Blocket. Tyget är William Morris Golden lily. Hyllsystem från Betonggruvan.
Den ultimata hallmöbeln är enligt Malin Essem design, antingen som sko- eller hatthylla.
– Jag kollade varje dag tills den dök upp. Jag var ensam hemma, så då ringde jag till min bror som skulle komma med en lastbil, när jag hittade denna. Åkte till säljaren och sa, jag ställer mig här på er garageuppfart tills jag blir hämtad. Det kan ta någon timme.
Inredningsidealen kommer från hennes mormors och morfars hem, »ett stilla folkhem« på Hälsö.
– Jag vill skapa ett stilla hem. Man skaffar sina möbler och sedan har man dem. Det som byttes ut hos mina morföräldrar var gardinerna efter högtid. Det gör någonting med sinnesron att ha samma inredning hela tiden. Det var lite shaker där hemma fast man inte tänkte på det. Det är något fint i det.«
Huset i Alingsås är som en liten by i sig. Fem hushåll, och dottern Doris känner alla boende, vaktar vid fönstret när folk kommer hem.
– Det är en enorm trygghet för henne här. Därför känns det lite tungt att riva upp henne härifrån.
Malin, Daniel och Doris har nämligen köpt hus på Tjörn.
Flytten till Tjörn
– Nu när vi ska ha ett barn till känns det rätt. Mina föräldrar är nära på Tjörn. Min pappa har precis gått i pension. Daniel gör hela huset, maten, tvätten allt, i och med att han jobbar hemifrån. Jag jobbar heltid. Kanske synd om Daniel, men han delar ju ändå bördan med miljoner kvinnor genom alla tider, så han är inte direkt ensam. Så det är okej. Jag kan jobba på distans också. Och annars blir det bara jag som pendlar, det blir ett lugnare liv. Sedan snart två år tillbaka jobbar Malin på kommunikationsbyrån Welcom i Göteborg.
– Jag ville se om jag kunde PR ’på riktigt’. Även om Artilleriet var svårt att lämna med sina underbara människor.«
Huset som familjen har köpt är byggt 1951.
– Samma år som mormor och morfars hus. Man präglas ju så av sin uppväxt. Det är detaljerna, tapeter, mattor, porslinet, och det är landskapet och så vidare. Jag undrar ibland, när man växer upp och bara får glo på en vit Kaj Franck-tallrik, vad får man för bilder då?
Är du en sådan som möblerar om?
– Nej. Med mina morföräldrar gick jag mycket på auktion och ropade in saker hej vilt redan i tioårsåldern. Jag är en sakletare. Det kanske är en klyscha, men det är jag.
I det nya hemmet tänker hon ta det väldigt lugnt med inredandet.
– Vi kommer bara att fixa ytskikten. Jag är en sådan som får ångest av att renovera. Jag såg nog Drömkåken lite för tidigt.
Läs mer:
Inred med rotting i höst – våra favoriter