Thomas Sandells sjöstuga vid havet – 28 kvadratmeter på klippan

0:57

Efter reklamen: VIDEO: Kika in i Thomas Sandells sjöstuga

(0:57)

Det är inte utan att man tänker på den vackra raden ur Psaltaren när man ser de karga klipporna som omger Thomas Sandells skärgårdsställe: »Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet.« Fast i sanningens namn skulle jag nog inte känna till den där raden om den inte citerats av Farbror Melker i den kanske mest älskade skärgårdsberättelsen som finns, Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan.

Men superarkitekten Thomas Sandell är knappast någon Farbror Melker (som ju var känd för att ha tummen mitt i handen). Och inte ligger hans boning ytterst i havet heller, det bara ser ut så. Och det var ett av skälen till att han och makan, kläddesignern Anna Holtblad, föll för tomten när de såg den första gången 1994. Då hade de tittat på »Kanske inte hundra, men nästan«, potentiella sommarhus, berättar Thomas.

»Vi visste att vi ville vara i skärgården, men om det skulle vara på en ö eller på fastlandet spelade inte så stor roll. Jag är uppvuxen i finska skärgården, så jag visste att västersol är bra. Då blir tomten solig, det hade jag klart för mig. Det var egentligen enda kriteriet.«

Blå hallen rustar för en blå sommar – vi hälsar på!

Hittade det perfekta fritidshuset

Den här dagen i oktober följde inte Anna med ut i mäklarbåten och letade. Säsongen för fritidshusförsäljning var egentligen över.

»Det var regn i luften och lite blåsigt den där dagen. Huset var det sista som vi besökte på turen. Efter det skulle vi åka tillbaka och bli avsläppta. De andra som satt i mäklarbåten klev inte ens i land! Jag minns precis känslan när jag klev av på bryggan: Det här är stället. Här är det.«

Det var de karga klipporna, ytterskärgårdskänslan mitt i innerskärgården som fick dem att slå till. Huvudhuset, ett timmerhus från 1960-talet, var uppfört av en norrman som egentligen drömt om en hytte i norsk fjällmiljö. Det var i bra skick och krävde inte mycket underhåll. Thomas och Anna målade vitt, sågade upp ett nytt fönster mot havet och flyttade in. Så ser huset ut fortfarande. Thomas har inte fallit för frestelsen att bygga ut.

»Nej, det är fortfarande 75 kvadratmeter. Varenda sommar sitter jag och tänker på olika utbyggnader, men sedan, när september kommer säger vi ’Äh, vad ska vi bygga ut för’.«

Utbyggnadslusten fick han i stället utlopp för med ett annat hus på tomten. Och det är det huset som den här texten egentligen handlar om. Det lilla avlånga huset nere vid vattnet som Thomas kallar »komplementhuset«. Ett annat namn skulle förstås kunna vara gästhus, arbetshus eller sjöstuga. Eller kanske »Äta middag vid havet-huset«. Det används nämligen till alla de här sakerna. Nyligen har det byggts till och blivit 15 kvadratmeter större.

Ursprungsstugan, som prisbelönats flera gånger och visats i SVT-serien Hemma hos arkitekten, ritade Thomas och uppförde 1997. Det fanns ett gammalt bygglov på 13 kvadratmeter som höll på att gå ut.

»På den tiden, som ung arkitekt, var man så himla noggrann, så det var inte en centimeter större än 13 kvadratmeter«, minns Thomas.

Byggde ut sommarhuset

Där rymdes bland annat en våningssäng, ett litet bord, en köksdel och en braskamin. Men så småningom började Thomas och Anna fundera på en tillbyggnad. Kanske med en del där man kunde sitta och arbeta också. Det havsnära läget var för fint för att inte ta till vara.

Med tillbyggnaden blev huset 28 kvadratmeter, och stod klart förra sommaren. Byggnaden är ganska smal. »Lite som ett tåg,« säger Thomas. En sak var han på det klara med: han ville inte spränga, byggnaden skulle anpassas helt efter platsens förutsättningar. Det krävde att han var på plats väldigt mycket själv under uppförandet, eftersom det krävde anpassningar som inte alltid följer ritningar.

»Formen på huset har att göra med att jag inte tycker att man spränger i skärgården, så därför är huset väldigt platsanpassat. Och så har det blivit en massa roliga konsekvenser av det.«

Här möts Gotland och Japan i ett arkitektritat fritidshus – kika in!

Thomas pekar ut några exempel: Den lite asymmetriska effekt som uppstått vid nocken på det ursprungliga huset. Och inte minst spegeltaket som återspeglar det glittrande vattnet utanför. »Lite Corbusieraktigt«, som han själv säger.

»Det blir en väldigt kul effekt när man ligger i soffan och tittar på hur svanarna simmar förbi.«

Spegeltaket är placerat i ett burspråk som blivit Thomas arbetshörna. Här kan han se havet utanför från två håll. Och alltså även ifrån taket. Burspråket är också en konsekvens av bergets form.

»Det räcker med att man skuttar ut 60 centimeter åt två håll så blir det jättefint«, säger han entusiastiskt.

»Lärdomen av det här är att små rum kan vara fullt tillräckliga men att man kan göra mycket med takhöjden. Alla grejer som händer blir liksom bra. Jag är väldigt glad över det här huset.«

Och det känns att det är ett omtyckt hus. Inredningen är eklektisk, här finns mycket färg och allt är en blandning av Thomas egen design, lite Svenskt tenn och marockanska tyger.

»Anna har varit i högsta grad delaktig. Det här med Svenskt tenn har jag funderat på: Är man vuxen när man plötsligt tycker att det är väldigt fint? Kanske har det också att göra med att det ligger mer i tiden nu än tidigare. Eller också är det att när man blir lite äldre och lite säkrare på sin smak tycker man plötsligt att det här är ju faktiskt fint. Det gifter sig rätt bra med marockanska tyger.«

Det finns olika typer av lantställemänniskor. En del vill arbeta och fixa hela tiden, medan andra är fullt tillfreds med att sitta i en solstol och ta det lugnt. Thomas bekänner sig till den andra gruppen, även om det blir en del jobb där ute också. Han får också en del uppdrag på närliggande öar. Och nu har han ju dessutom sin nya arbetshörna.

»Men jag är väldigt bra på att koppla av. Det är min paradgren.«

Thomas och Anna åker ut till sitt ställe nästan hela året, utom några månader i början av året när det inte går några reguljära båtar. Julen firar de alltid där. Med åren har de lärt känna folk både på sin egen ö och kringliggande öar. Gäster har de gärna, men allra helst på lunch.

Kika in i skärgårdshuset med avancerad teknik – gränsar till wellness

»Jag gillar lunch, det är en trevlig umgängesform. Och sedan får gästerna gärna åka hem, så att man får kolla på Aktuellt i fred.«

Få de senaste trenderna och nyheterna inom inredning i vårt nyhetsbrev – helt gratis!

Ja tack!

För mer information om hur vi behandlar din data se Aller Medias integritetspolicy.

Bekräfta din mejl

Vi har skickat ett mejl till din e-postadress.

Öppna mejlet och bekräfta din e-postadress så får du nyhetsbrevet inom kort.

1:07

Efter reklamen: SE OCKSÅ: 3daysof design dag 3 – Michelle Meadows tre trendspaningar

(1:07)