Villa Oddner – en 60-talsoas i originalutförande

1:18

Efter reklamen: Residence stora formpris 2026 – Årets arkitekter

(1:18)

Ibland är ödet ens allra bästa vän. Under hela sin uppväxt i Malmö hade Sophie Uesson Wilbur bott i hus ritade av stadens stilbildare Sten Samuelson. Nu letade hon och hennes man Kristopher Stenkula Wilbur sommarhus till sin egen familj. Med hygglig framgång. De hade hittat ett 1960-talshus som de gillade i trakterna kring Kåseberga på Österlen. Förhandlingarna var redan i gång. Tankar började formas till planer, kontraktspapper prepareras.

Då kunde ödet inte hålla sig längre. Plötsligt dök ett sommarhus i Beddingestrand upp på marknaden, för första gången sedan byggåret 1961, som signalerade något både unikt och vagt bekant. Det hade ritats åt mästerfotografen Georg Oddner. Det var i originalutförande och sättet som familjen Oddner hade bevarat det på visade med all önskvärd tydlighet att det hade varit älskat från första stund.

Arkitekt? Sten Samuelson.

Kåken i Kåseberga? Ett minne blott.

Sophie Uesson Wilbur och Kristopher Stenkula Wilbur.

Ålder: 40 och 44 år.
Bor: I Villa Oddner utanför Beddinge och i Limhamn.
Familj: Barnen Noah Uesson Wilbur, 9 år, och Otis Uesson Wilbur, 5 år.
Aktuell med: Kristopher entrepre­nör, grundare av Garba.ai och Sophie vd Cortec Medical.

Stylistens stuga på Kinnekulle – en svensk sommardröm

Den magiska siffran 17

»Vi kände båda direkt när vi såg det här huset att det är helt unikt«, berättar Kristopher. »Vi har rest mycket i Kalifornien och drömt om att flytta dit. Det här påminde oss om det. Vi kände att vi aldrig kommer att få möjligheten igen att skaffa ett sådant här hus med ett sådant här läge. Det här var vår chans, vårt hus.«

»Jag växte upp på samma gata som familjen Oddner i Malmö så jag visste absolut vilka de var«, säger Sophie.

Den intensiva budgivningen gick så långt att mäklaren till slut satte en deadline och bad de intresserade att lägga varsitt sista bud.

Återigen blev ödet avgörande.

Sophie: »Det var svårt men vi bestämde att vårt bud skulle sluta på siffran 17. Vår son föddes 10.17 den 17 juli 2017, och jag växte upp på Bülow Hübes väg 17, så det är en siffra som vi alltid har haft med oss.«

Det var de inte ensamma om. Det visade sig att Georg Oddners födelsedag var den 17 oktober, och att familjen hade gjort den kopplingen direkt när den såg budet. Då spelade det ingen roll att en annan budgivare hade erbjudit 25 000 kronor över vilket annat bud som helst.

»Vårt första möte blev väldigt känslo­samt. Vi hade en fin dialog. De förstod att vi inte hade några planer på att riva och bygga världens mansion på stranden. De kände att vi tyckte att det var världens finaste hus precis som det var.«

Med rum för liv

Epitetet »stjärnarkitekt« existerade långt innan Gert Wingårdh tofflade runt barfota mellan varierande husdrömmar i TV. Från kontoret i Malmö argumenterade Sten Samuelson övertygande för att förtjäna sitt. Under 1950-, 1960- och 1970-talen radade han och kompanjonen Fritz Jaenecke upp byggnader med stort avtryck: bostadsområdet Östra Sorgenfri i Malmö (1952–53), de fortfarande väldigt omtyckta och stiltypiska radhusen på Bülow Hübes väg i Malmös Limhamn (1955–57), Ullevi i Göteborg och Malmö Stadion inför fotbolls-VM 1958, Landskrona konsthall (1963), Helgeandskyrkan i Lund (1968) och stadshusen i Ängelholm (1974), på Lidingö i Stockholm (1975), i Landskrona (1976) och Malmö (1983–85) för att nämna några. Internationellt stod Sweden center i Tokyo klart 1971. Samuelson och Jaenecke var också några av samtidens mest prominenta arkitekter (bland namn som Le Corbusier, Arne Jacobsen, Oscar Niemeyer, Walter Gropius, Alvar Aalto, Egon Eiermann …) som bjöds in till den exceptionella bomässan Interbau i Västberlin 1957, som gick ut på att bygga upp stadsdelen Hansaviertel som hade drabbats hårt under andra världskriget. Samuelson och Jaeneckes bidrag var ett nytänkande flerbostadshus med 68 lägenheter som är klassat som byggnadsminne i dag.

Sten Samuelsons formspråk präglades av funktionalismens saklighet och uttryckte också en djärvare modernitet än många andras, företrädesvis i betong, ibland tegel, och i fall som Norrköpings stadsbibliotek (1968–72) och Helsingborgs lasarett (1975) landade det i uttalad brutalism.

Samuelson ritade även en del villor. Fritidshusen var ovanligare. Några få har uppmärksammats de senaste åren i samband med försäljningar för »rekordbelopp« på platser som Torekov och Falsterbo. Och Beddingestrand, vid kusten öster om Trelleborg.

70 optimala kvadratmeter

Längst in på en av de smala gatorna i Beddingestrands rutnät av sommarstugor ligger ett litet hus i mörkt patinerat trä. Från entrésidan avslöjar den slutna fasaden just ingenting. I ärlighetens namn är »barack« ett ord som slår mig. Ett smalt skyddande tak leder från ett fristående förråd till entrén. På andra sidan tröskeln välkomnas man däremot med öppen famn av ljuset och insikten om hur otroligt välplanerade de bara 70 kvadratmeterna är. Till vänster i ena änden tre sovrum med platsbyggda våningssängar. Hitom dem ett arbetskök med utgång till tomten och serveringslucka till den anslutande matplatsen i allrummet, husets hjärta, med platsbyggd väggfast soffa, öppen spis, utgång till en stenlagd terrass under tak vid husets andra kortsida och framför allt en långsida med fönster från golv till tak vänd mot havet, som fyller huset med solkatter och en fjäderlätt barfotakänsla. Till höger om entrén ligger föräldrarnas sovrum och badrummet. I mitten av huset kan ett enkelt draperi skapa olika rumsligheter.

Jag kan bara minnas ett annat hus där funktionerna och flödet känts så självklara – arkitekten Finn Juhls hem strax norr om Köpenhamn. Det är ett ödmjukt hus. Okonstlat. Inga stora åthävor. Bara det perfekta sommarhuset med rum för liv. »Det var nog lite av ett specialprojekt«, tror Kristopher. Oddner och Samuelson kände varandra och Oddner var delaktig i hur det här huset skulle bli, de samarbetade. Samuelson tänkte sig först ett dubbelt så stort hus – vi har ramat in originalritningarna – men det ville inte Oddner.

Samuelson och Oddner, två starka viljor, visionärer och vänner. Georg Oddner var en av 1900-talets mest framstående svenska fotografer och dessutom filmare, manusförfattare och jazzmusiker. Efter att ha sett en utställning med den amerikanske stjärnfotografen Richard Avedons bilder bestämde han sig för att bli fotograf, sålde allt han ägde och flyttade till New York där han fick jobb som assistent till Avedon. Tillbaka i Malmö öppnade han sin första egna studio med fokus på porträtt, mode och reklam. Efter flera uppmärksammade resereportage erbjöds han en plats på den prestigefyllda bildbyrån Magnum, men tackade nej och startade i stället själv Tio fotografer.

Villa Oddner

Byggår: 1961.
Arkitekt: Sten Samuelson.
Utmärkande drag: Helt i originalutförande. Ritat för fotografen Georg Oddners familj av vännen Sten Samuelson som var en Sveriges mest framstående arkitekter, även internationellt.
Läge: Alldeles intill havet i Beddingestrand, mellan Trelleborg och Ystad i södra Skåne. Villa Oddner är ett av husen i författaren Rikard Lind och fotografen Peo Olssons kommande bok Klenodarven som berättar vad som händer med arkitektritade hus i original när de för första gången efter många år byter ägare.

Inget har förändrats eller gjorts om

Sanddyner och en liten klunga krokiga martallar på tomten är det enda som skiljer huset i Beddingestrand från havet och en kilometerlång sandstrand. Huset är placerat så att inga grannar märks av. Det är bara familjen och havet.

»Vi ville hitta ett ställe som vi och våra familjer kunde samlas kring, som inte var vårt vanliga hem med vardagens krav«, säger Sophie. »Gärna nära havet så klart, men vi hade ingen konkret målbild utan tittade på ställen inåt landet också. Det här ger ett väldigt lugn som kontrast till det moderna stadslivet. Det är så enkelt. Vi är som i en egen bubbla när vi är här. Barnen trivs så himla bra och är nära oss. Vi behöver inte mer. Kan vi inte bo bara här? Det är lite kallt om fötterna på vintern, men då sätter vi på oss inneskor …«

Kristopher åker gärna ut över dagen från Malmö och sitter och jobbar. »Jag kunde inte drömma om att en sådan här möjlighet skulle uppstå. Alltså, en lugn vindstilla sommarkväll när jag går och tar ett dopp i havet och går tillbaka från stranden och ser huset upplyst – då måste jag nypa mig i armen: Är det här vårt? Det är en härlig känsla kopplad till frihet. Jag kan bada naken här om jag vill.«

Det handlar om huset, platsen – och historien. Känner de att de förvaltar ett arv?

»Det där är en jätteintressant fråga«, säger Kristopher. »Jag har tänkt på det ganska mycket. Hur lång tid ska det ta, hur många somrar ska gå, hur många barn ska växa upp här innan det till fullo blir vårt hus och arvet från oss?«

De har uppdaterat badrummet en aning på ett sätt som är naturligt för huset och satt in en diskmaskin bakom en täcklucka som matchar originalköket. Det är de enda justeringarna. Tillskottet är en fristående bastu i en stil och placering som »ser ut som om den alltid har stått där«. Kristopher stämde av planerna med Oddnerfamiljen innan byggstart och fick tummen upp, det visade sig att samma tankar funnits tidigare. »Vi har inte förändrat någonting. Huset har redan allt som vi själva gillar. Vi har inte ens tagit bort strecken på väggen som mäter hur deras barn har vuxit genom olika åldrar, utan vi har fortsatt att göra samma sak med våra barn. Det hör till historien och den vill vi respektera.«

Stafettpinnen färdas vidare. I original­skick. Det var så ödet ville ha det.

Stallet i Stråtenbo förvandlades till ett drömhus