Stylistens stuga på Kinnekulle – en svensk sommardröm
Bland åkrar och ängar ligger stugan som är stylisten Anna Furbackens plats för tempoväxling och lantliv.
Som att plötsligt av en slump råka trilla på Österlen, före alla andra. Den känslan. Stora orörda åkrar och ängar, hus med grannar på lagom avstånd och små genuina hantverksbodar där gårdstillverkade delikatesser säljs i liten skala. Men … utan den hysteriska hajpen. Utan turistinvasionen på somrarna. Utan prisinflationen. Lite så var det när Anna Furbacken och hennes sambo Tobbe hittade sin stuga på Kinnekulle för snart tio år sedan.
»Vi hade ingen aning om Kinnekulle och hade aldrig varit där. Men vår vän från Göteborg träffade en tjej därifrån, som var dotter till en stenhuggare. Hon undrade om vi inte skulle komma på studiebesök till stenhuggeriet. Och när vi åkte upp dit var det så drömskt. Vi blev förälskade.«
Anna Furbacken
Ålder: 42 år.
Familj: Sambon Tobias Berg och barnen Axel, 11 år, och Lill, 6 år.
Bor: I en stuga byggd kring förra sekelskiftet på Kinnekulle och lägenhet i Linnéstaden i Göteborg.
En stylists dröm
Stylisten Anna Furbacken, sambon Tobias Berg och barnen Axel, 11, och Lill, 6, bor i Linnéstaden i Göteborg till vardags. Där är inredningen skandinaviskt minimalistisk, men också färgstark med moderna 70-talsinslag. I stugan är känslan en helt annan. »Det blir en tempoväxling när vi är här. Vi lever ett helt annat liv än i stan. Det där lugnet och naturen speglas i inredningen, som är mer spartansk. Det är inte så mycket färger. Vi går ner i varv här och det har liksom runnit av på inredningen. Det är så skönt«, säger Anna Furbacken.
Som stylist är det förstås en dröm att få leva ut två helt skilda men parallella världar, stilmässigt. »Jag går i gång på det. I stan har vi en lite hårdare stil, med material som rostfritt och svart läder. I stugan är det mer jordat. Där odlar jag fram egna blommor som jag kan plocka in, det blir färgen till det färglösa. Det är helt olika världar. Jag älskar det.«
När lägenheten är föränderlig står stilen i stugan stilla. Den enkla, dämpade paletten är satt och känslan är bestående, tidlös. »Jag blir lite skadad av mitt yrke för jag ser så mycket och får idéer hela tiden, det är väldigt föränderligt. Så jag har nog försökt hitta min grej, vad jag själv går i gång på. Då blir det mer trendlöst och med åren också mer och mer opretentiöst. Men lägenheten ser jag varje dag och då blir det att jag byter plats på detaljer och håller på. I stugan är det som det är. Vi släpper det.«
Svinhus blev bastu
När de först köpte huset fanns inget fungerande kök, inga toaletter och trädgården var igenväxt med höga popplar som stal solljuset. Ladan behövde ett akut takbyte. Det var en romantisk idé att köpa ett gammalt hus att ta hand om, men nu i efterhand vill hon helst inte behöva göra om det. »Det första vi gjorde var att platsbygga köket med en lokal snickare från trakten, som hjälper oss hela tiden. Han har byggt det efter våra ritningar, med en bänkskiva av härlig Kinnekullesten från våra vänner som driver stenhuggeriet. Vi har även använt reststen från deras lager på vår uteplats.«
Hon beskriver arbetet med stugan som att förädla, snarare än att renovera. Ett byggnadsvårdsprojekt, som gett dem möjlighet att lära sig allt om gamla material och linoljefärg, nörda ner sig i fönsterrenovering och hur man förvandlar ett svinhus – till en bastu. »Min man är bastufantast!«, säger Anna med ett skratt. »Bastun var hans dröm, det var en av de första sakerna vi gjorde. Annars är det här lite av ett livsprojekt och med tanke på att vi har bott här i tio år har vi ändå inte gjort så mycket.«
Utomhus är Anna Furbackens bästa plats när de är i stugan. Bland odlingarna. Trädgården har mejslats fram, från igenväxt till inbjudande med köksträdgård och snittblommor. Olika spontana experiment, som vuxit fram. Uteplatserna har skapats som plättar i trädgården baserat på vart familjen brukar dra sina möbler, för att de trivs att sitta där. »Vi går väldigt mycket på känsla och humör. Jag kan börja gräva någonstans och min man frågar: ›Vad håller du på med?‹ – ›En ny rabatt!‹ Det är noll planering. Sedan kan det ju vara bra att avsluta ibland också, jag är väldigt bra på att starta projekt.«
En plats att varva ner
Hon beskriver stugan, eller gården med sina 3 000 kvadratmeter mark, som en plats för vänner. När de byggde om övervåningen, öppnade upp en kattvind och ändrade planlösningen var det för att få ett extra sovrum för gäster. Nästa dröm är att bygga om den nyss nämnda ladan, som fått nytt tak, till ett större gästboende. De har även vinterbonat, för att kunna vara i stugan året runt. En förändring i taget, styrt av behov och hur de vill leva. »Vi har mycket besök på somrarna. Annars … gör vi inte så mycket. Eller, det finns ju alltid saker att göra på en gård. Men det bästa är att vi får vara ute i trädgården och leva lantliv, som vi inte får hemma.«
Sommarlängtan går nästan att ta på. När ledighet ger tid och utrymme att stanna kvar, sänka tempot och leva nära det som växer. »Jag hoppas vi kan vara mycket i stugan i år, landa här och se min skörd. Det har varit en lång vinter, så jag längtar till sommaren. Jag längtar till mina växter, att få följa dem utan avbrott. Och att ta hit vänner och greja, vara här längre än en helg. Bara få zona ut här uppe.«
